Geronimo
[ HE-ro-ni-må ]
En berömd krigsledare och medicinman inom Apachestammen.
 |
| Foto av Geronimo taget i en studio 1887. |
Han tros vara född cirka 1829 vid Gilafloden i sydöstra Arizona. Hans riktiga namn var Goyathlay – ”Han som gäspar”.
Mexikanarna kallade honom Geronimo, det spanska varianten av Jerome. Han gifte sig tidigt med Juana, en flicka från en annan stam, och verkade nöjd med livet som det verkade veckla upp sig i all enkelhet.
Men 1858 mördades Geronimos mor, hustru och deras tre barn av mexikanska soldater, och ett livslångt hat mot de vita väcktes inom honom.
Följande år hade han organiserat en hämndattack mot ett mexikanskt militärläger. Den våldsamma attacken slog både indianer och vita med häpnad. Geronimo hittade ett nytt hem hos Chiracahua-apacherna, och ställde sig under deras ledare Cochise.
1876 ville myndigheterna sätta Apacherna i ett reservat. De ansågs helt enkelt för oberäkneliga för att få springa omkring lösa. Reservatet placerades i det torra San Carlos-området i sydöstra Arizona. Det stod snart klart för apacherna att det varken fanns någon villebråd eller mark för odling. Geronimo lät sig inte kuvas.
Gång efter annan bröt han sig ut i sällskap av några likatänkande, och gav sig av på små rövarstråt i området. Efterhand slöt alltfler unga män upp. Till en början brydde sig inte myndigheterna om Geronimos utflykter, men då hans skara hastigt började öka i antal blev de oroliga. General George Crook skickades ut för att samla ihop Geronimos band och sätta tillbaka dem i reservatet för gott.
Men så funkade inte Geronimo. 1885 lämnade han reservatet med 34 krigare och 92 kvinnor och barn. Ingen hade räknat med att ett sådant uttåg skulle lyckas, och tidningarna skrev på förstasidorna om ”Geronimos flykt”. Det var mer än något annat en flykt från ett tråkigt liv utan framtid.
Apacherna slog sig nu ner i Sierra Madrebergen i Mexiko. General Crook satte efter med en styrka på 3000 man, och en utdragen katt-och-råtta-lek inleddes. Till slut lyckades Crook inta Geronimos huvudläger med hjälp av några betalda apachespanare. Flera hästar och större delen av indianernas proviant togs av soldaterna. Geronimo beslutade sig för att förhandla.
 |
| Geronimo (längst till höger) och några av hans krigare 1886. |
Efter långa och känslosamma diskussioner gick apacherna med på att kapitulera. De skulle låta sig föras till ett krigsläger i Florida, om Crook lovade att hjälpa dem tillbaka till deras släktingar i reservatet.
Crook och Geronimo skakade hand och generalen gav sig av till Florida för att förbereda apachernas ankomst. Men då Crook kom dit fick han höra att hans överenskommelse med indianerna var orimlig. Man gjorde inga överenskommelser med indianer. På något sätt fick Geronimo höra om detta och bröt sig fri från den militärkonvoj som transporterade dem.
En ny general, Nelson A. Miles, fick nu i uppdrag att söka reda på Geronimo. Apacheledaren hade fått med sig 20 krigare och 19 kvinnor och barn, som han nu drog runt med. Han ville inte begå misstaget att bli infångad igen för att han stannade för länge på samma plats. Under ett halvår lyckades Geronimo gäcka myndigheterna, tros telegrafstationer, ilmeddelande och indianspioner.
Men så fick han höra att hans släktingar i det gamla reservatet förflyttats till Florida, dit han skulle skickats tidigare. Geronimo var förkrossad. Att han så svekfullt skulle luras att kapitulera. I september 1886 mötte Geronimo sina närmaste i Fort Pickens i Florida, och skickades sedan vidare till ett nytt reservat i Alabama.
 |
| Foto av Geronimo från 1909, då han var den amerikanska arméns fånge. Han avled samma år. |
De många flyttarna, flykterna och oroliga levernet hade tärt på apacherna. I reservatet drabbades dessutom många av allvarliga sjukdomar. Till slut flyttades de återstående till ännu ett reservat, och nu tycktes livet äntligen bli drägligare.
Geronimo hade blivit en berömd man, och beslöt sig för att slå mynt av det.
1901 valdes Theodore Rossevelt till president, och Geronimo befann sig i invigningsparaden. Under världsutställningen i St Louis 1904 lät han sig visas upp och sålde signerade foton på sig själv till besökarna. Han tjänade en bra summa på detta.
Åren 1905-06 lät han skolinspektören Stephen Melvil Barret nedteckna hans minnen i boken ”Geronimo´s Story of His Life”. Den 17 februari 1909 avled Geronimo efter en tids lunginflammation, nu en kristen man som lagt sitt vilda leverne bakom sig.
