Pocahontas
[ PÅ-ka-hontas ]
 |
| Ett porträtt av Pocahontas då hon kommit till London. Hon var här 21 år gammal och dog bara några månader senare. |
Hon föddes ca 1595, dotter till hövding Powhatan, som var ledare för powhatan-samfundet – en samling stammar från Virginia.
Pocahontas verkar vara det namn hon oftast förknippas med, men hon har också kallats Amonate och Matoaka. Namnet Pocahontas sägs antingen betyda ”Klar ström mellan två kullar”, eller ”Hon som är lekfull”.
Hon hade många syskon. Powhatan gifte sig flera gånger och fick sammanlagt 31 barn.
Pocahontas kommer in i de vitas historieskrivning i december 1607, när hon var 12 år. Då tillfångatogs nämligen kolonin Virginias ledare och grundare kapten John Smith av Powhatans yngre bror, Opechancanough. Powhatan var glad över att få tag på engelsmannen. John Smith hade ett par dagar tidigare skjutit ihjäl några av hövdingens bästa krigare, och Powhatan ville veta varför.
John Smith försökte komma med några halvgenomtänkta förklaringar, men Powhatan lät sig inte luras. Efter ett rådslag med sina män dömdes John Smith till döden. Avrättningen skulle gå till så att Smith fick lägga sitt huvud mellan ett par stora stenar. Två av de starkaste krigarna skulle sedan krossa hans skalle med ett par stenklubbor. Men just som de skulle skrida till handling rusade Pocahontas in och la sitt eget huvud över engelsmannens.
 |
| Pocahontas ber för John Smiths liv. |
Pocahontas bad så innerligt för John Smiths liv, att Powhatan knappast kunde göra annat än att skona honom. Han gjorde dessutom mer än så. John Smith blev upptagen som medlem i Powhatanförbundet, och lovade att göra vad han kunde för att hjälpa sina nya vänner. Hövding Powhatan visste vad han ville ha, och bad Smith ordna en slipsten och två ”stora bössor” (kanoner).
Smith släpptes fri för att ordna detta, men hördes aldrig av igen. Snart mötte Powhatan den engelske kungens representant, kapten Christopher Newport, som han kom bättre överens med. Newport lät utnämna Powhatan till ”Kejsare av Virginia”, något som förstås bara var ett stort skämt, men som Powhatan tog på största allvar. Pocahontas blev omtalad som ”prinsessa”.
På våren 1613 seglade kapten Samuel Argall uppför Rappahannock River, och blev under ett besök hos potomach-hövdingen Japazaw presenterad för Pocahontas.
Argall gjorde upp en plan att kidnappa den berömda ”prinsessan” för att kunna utpressa Powhatan. Det började nämligen bli ont om förnödenheter i kolonin Jamestown, och den ende som kunde hjälpa var just Powhatan. Argall behövde aldrig tillgripa något våld, utan lyckades helt enkelt övertala Japazaw att släppa Pocahontas ifrån sig. Hon fördes som fånge till Jamestown medan Powhatan blev meddelad vad som hade hänt.
 |
| Pocahontas blir döpt in i den kristma tron. |
Men det dröjde innan hövdingen ingrep. Under tiden blev dock Pocahontas väl behandlad i Jamestown. Hon fick röra sig fritt och träffa vilka människor hon än ville. Kyrkoherde Richard Buck blev Pocahontas beskyddare. Han lärde henne läsa och skriva engelska, och döpte henne som medlem i den kristna läran. Hon fick då namnet Rebecca.
Pocahontas blev kvar ett helt år i kolonin. Våren 1614 träffade hon John Rolfe, en ung man vars fru dött några år tidigare. De blev genast förälskade och giftermålet lät inte vänta på sig. I april vigdes de av kyrkoherden, och för första gången sedan bortförandet hörde Pocahontas av sin far. I bröllopsgåva skickade Powhatan de förnödenheter som man behövde i Jamestown.
Två år senare blev John Rolfe kallad tillbaka till England. Pocahontas och deras son Thomas följde med. Som sällskap på resan hade de Pocahontas bror, och flera av hennes väninnor.
 |
| Kanske såg den riktiga Pocahontas ut så här. 14-åriga skådespelaren Q'Orianka Kilcher i filmen "The New World". Hennes kläder är här nästan en exakt kopia av hur den riktiga Pocahontas är klädd på porträttet längst upp på sidan. |
John Rolfe skrev ett brev till det engelska kungahuset, där han menade att hans fru borde tas emot, så som det anstår en prinsessa av Virginia.
Kung James och drottning Ann välkomnade också paret med en ordentlig välkomstfest. Pocahontas blev snabbt upptagen i den engelska sociteten. Hon fanns med på alla stora baler och blev god vän med ärkebiskopen och den berömde upptäcksresanden Sir Walter Raleigh.
Vädret var ett problem för henne. England var bra fuktigare och kyligare än hennes hem i Virginia. 1617 skulle John och Pocahontas avsegla till Amerika igen, men de senaste veckorna hade hon blivit allvarligt sjuk i feber.
Samma dag som de skulle avresa försämrades hennes tillstånd, och hon avled senare samma dag. Vissa historiska källor hävdar att hon dog i smittkoppor, som var en ganska vanlig, men obotlig sjukdom på den tiden. Hon begravdes den 21 mars i St Georgs församlingskyrka i staden Gravesend.
