Red Cloud
 |
| En äldre Red Cloud, hållande en fredspipa. Foto från 1890-talet. Red Cloud är den mest fotograferade indianhövdingen. |
Hans indiannamn uttalades Makhpiya-Luta. Han föddes cirka 1822 som medlem av Oglalastammen och blev tidigt föräldralös.
En släkting till honom, Chief Smoke, tog på sig ansvaret att uppfostra ynglingen, något som visade sig vara en knepig uppgift. Red Cloud var en hetlevrad typ och gick med i krigarsamfunden så snart han var gammal nog.
Han visade sig snabbt vara en tapper och pålitlig kämpe. Än så länge handlade det om strider indianer emellan.
Oglala låg i krig med både Crow –och Pawneeindianerna. Men det fanns också bråk inom hans egen klan.
Chief Smoke hade problem med en annan oglalahövding, Bull Bear. 1841 beslutade sig bägge indianledarna för att träffas en bit utanför Fort Laramie, och diskutera. Dessvärre förekom en hel del sprit och Red Cloud blev berusad. I ett tillfälligt ögonblick av raseri slog han ihjäl Bull Bear, och ett våldsamt tumult utbröt. Chief Smoke fick dra sig tillbaka mot sitt läger.
Detta okontrollerade vansinnesdåd splittrade oglalastammen en bra tid framöver.
Det var många i Red Clouds stam som såg upp till honom och tyckte att han gjort det rätta. Att döda en stamfrände hade emellertid för alltid hindrat honom från att bli hövding. Det betydde egentligen inte så mycket. Alla krigarna följde Red Cloud som om han varit en hövding.
Guld
 |
| Red Cloud klädd i en blandning av hans folks traditionella kläder och europeisk kostym. Fotot från 1870-talet. |
1865 ville de vita myndigheterna ta tillvara på guldfyndigheter som låg mitt inne i Dakota-indianernas land.
Man började bygga fort på deras marker utan att bekymra sig för indianernas åsikter. Ingen förväntade sig något långvarigt motstånd.
Men Red Cloud var inte sen att reagera. Han fick större delen av krigargrupperna med sig, och påbörjade en tre år lång konflikt som skulle komma att kallas Red Clouds krig. Han ledde sina stamfränder i en rad sluga kupper där de slog till mot guldtransporter, rånade diligenser och till och med belägrade tre fort.
De vita myndigheterna trodde att Red Cloud var den bestämmande överhövdingen för Dakota, och försökte förhandla med honom. Nu var ju Red Cloud inte någon ledare, förutom för krigarbanden, men det är tveksamt om han varit intresserad av att lyssna ändå.
I november 1868 hade de vita fått fram en överenskommelse som Red Cloud kunde gå med på. Tre av forten revs, om Red Cloud lovade att dra tillbaka sina krigare från handelsvägarna.
Allt fler indianer hade börjat reta sig på att de vita tog Red Cloud för deras ledare. Särskilt de riktiga hövdingarna, förstås.
 |
| Red Cloud i europeiska kläder. Foto från 1883. |
Då han 1870 lät sig visas upp i USAs storstäder som ledaren för Souxierna (Dakota), var det många som vände honom ryggen. De tyckte att han inte längre såg till stammens bästa, utan bara arbeta för sin egen berömmelse.
Följande år lät han sig utan protester placeras i ett nytt indianreservat. Och kanske inte undra på, man hade nämligen slugt nog döpt reservatet efter honom.
Knappt en femtedel av stammen följde honom, men snart nog hade de hamnat där ändå. Det verkade som om de ändå inte hade en starkare ledare än Red Cloud, för ingen av de riktiga hövdingarna kunde stå emot de vita. Nu började ett långt hårdare arbete för Red Cloud, än då hade förde krig mot forten. Dels måste han vara de vita myndigheterna till lags, utan att uppröra sitt folk, dels måste han lyssna på stammens krav och åsikter, men utan att uppröra de vita.
 |
| Foto av Red Cloud från 1905, då han förlorat synen. |
Resten av hans liv blev en sådan balans på knivseggen. Han fick fungera som medlare mellan indianer och vita vid många oroligheter, ofta till ingen större nytta.
De vita myndigheterna fäste nog större tilltro till hans ledarroll än vad som var befogat. Men han hade alltid sitt rykte som krigare att falla tillbaka på, och det hade stort värde för de yngre männen.
Ibland kunde det vara nog för att stilla upprörda känslor som kunnat blossa upp till ett större elände. Red Cloud överlevde de flesta i hans generation. När han dog 1909 var han helt blind och nedbruten.
