Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Panelen svarar

Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.

Sökord:
Kategori:

Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!


hej kan du ge mig ett tips på kärleks och känslor böker?
SNÄLLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
JAG HAR PROBLEM OM KÄRLEK TACK I FÖRVÄG SES HEJ DÅ

/ elin jakobsson, 10 år från sverige malmö

Hej Elin

Här är några tips på kärleksböcker: "Kärlek - så funkar det!" av Nicolas Jacquemot, "Pirr!" av Sara Teleman och "Varning! Kärlek"

Hoppas att någon av dessa böcker kan hjälpa dig!

Kramisar Kim


Hej KIm!!
Jag tycker dina böcker är asbra.
Skulle du kunna komma till Bokia i Jönköping för att singnera böcker.
hoppas du skriver10000000000000000000000000000000000000 böcker till
Kramar Emmy

/ Emmy Dahlquist, 13 år från Jönköping

Hej Emmy

Tack för att du tycker så mycket om mina böcker. Har du läst även den åttonde, senaste boken, "Giljotinen"?

Om du regelbundet besöker min hemsida kan du se var jag är och signerar, kanske kommer jag till Jönköping i höst. Vi får se! Håll ögonen på min hemsida.

Jag har många böcker inom mig. Tanken är att det ska komma minst en bok per år. Smakprov ur böckerna lägger jag ut på hemsidan så fort nästa bok är klar!

Hoppas att vi ses!

Kramisar Kim


Hej Kim!
Om man skriver i då tid ska man då skriva ``i söder fanns havet´´ eller ``i söder finns havet´´? Det är bara i prologen sedan kommer jag skriva i nutid.

Tacksam för svar

/ Anna, 13 år från Dalarna

Hej Anna

Om du ska skriva i förfluten tid ska du skriva "i söder FANNS havet". Om du skriver FINNS blir det nutid. Personligen hade jag nog skrivit "i söder låg havet..."

Lycka till med din berättelse!

Kramisar Kim


Jag behöver en dikt som handlar om när man ska resa

/ iram, 12 år från göteborg

Hej Iram

Det bästa sättet att hitta dikten är att låna diktböcker på biblioteket. Där finns oändligt många olika dikter. Men... är det inte meningen att du ska skriva en dikt själv, eller? Om så är fallet kan du få inspiration genom att läsa andras dikter, både i diktböcker och här på Unga Fakta!

Lycka till!

Kramisar Kim


hej jag heter jennifer och går i vivianne olssons klass i kyrkhult. elin min kommpis undrar om du är känd. och jag undrar om du kommer att göra fler böcker=) i morron så ska vi skriva till dig men ett större brev=)

/ jennifer larsson, 12 år från klass 6a kyrkhults skola

Hej Jennifer

Jovisst kommer jag att göra många fler böcker, min åttonde bok i serien om Theo och Ramona har just kommit ut, "Giljotinen". Gå in på min hemsida, där kan du läsa ett smakprov ur boken. Dessutom håller jag på att skriva en ny bok just nu.

Om man är känd eller inte beror på vem du frågar. Jag har varit med i tv ett flertal gånger, i radio oändligt massa gånger och i jättemånga tidningsartiklar. De som har läst mina böcker och har sett mig på tv, hört mig på radio eller läst om mig i tidningar, de anser att jag är känd. Förra året på bokmässan viskade folk om mig när jag passerade och folk sprang ikapp mig för att få min autograf. Så... jag räknas nog som känd, eller vad tror du?

Ser fram emot ert brev. Hälsa de andra klassen.

Kramisar från Kim


Du säger ofta att man ska använda sej av post it lappar jag gör det men tröttnar fort av att skriva på lappar. Författare använder väll olika sätt? Kan du då ge tips på såna om du kan?

Tacksam för svar

/ Stephanie A., 13 år från Småland

Hej Stephanie

Det stämmer att olika författare har olika knep när de skriver. Eftersom jag har delat med mig av mitt sätt, gula lappar, så rekommenderar jag dig att låna böcker som ger skrivtips. Det är många författare som har gett ut den typen av böcker, bland annat Stephen King. Böckerna finns att låna på biblioteket. Om inte ditt bibliotek har de böckerna lånar de säkert hem dem till dig. Om du vill satsa på ditt skrivande är det bra om du tar del av många olika författares skrivsätt tills du hittar det sätt som fungerar bäst för dig.

Mitt allra bästa tips till dig är att skriva direkt från hjärtat, om något som berör dig och som du känner till. Då blir berättelsen bra!

Lycka till!

Kramisar Kim


Vad är det viktigaste man ska tänka på när man skriver en bok?

/ Isak, 12 år från Uppsala

Hej Isak

Det viktigaste du ska tänka på när du skriver en bok är att du har något att berätta, att du skriver från hjärtat om något som berör dig. Dessutom ska du försöka börja berättelsen så bra att du fångar läsaren med första raden.

Lycka till!

Kramisar från Kim


Jo, jag har en kompis som påstår att man måste söka patent (han menar copyrightskydd) för att boken inte skall bli kopierad men min fråga är: om jag skickar en bok, måste jag ansöka om Copyright skydd eller ingår det inte, för annars kommer alla kunna kopiera boken.

/ Robin, 15 år från Västerås

Hej Robin

När du har skrivit boken och får den antagen blir den automatiskt copyrightskyddad, du äger med andra ord rättigheten till din bok. Du behöver inte vara rädd för att förlaget kopierar ditt manus och ger ut under ett annat namn. Om du tittar längst fram i en bok så står copyrighttecknet framför författarens namn. Ett stort C i en ring.

Lycka till med din bok.

Kramisar från kim


Ju jag älskar och läsa ju men offtast finns det inte de böker jag vill ha hur går det till?
slags böker:
skräck, dekare, aktion böker, sago böker aja i vilket fall som helst massa fler!

/ Viktorija, 12 år från Litauen

Hej Viktorija

Om du nu bor i Sverige kan du gå till ditt närmaste bibliotek och fråga efter den typ av böcker som du tycker om. Oftast står böckerna i just den uppdelningen som du har nämnt, eller så står de bara under ungdomsböcker. Det beror på hur det ser ut på ditt bibliotek.

Hoppas att du hittar vad du söker.

Kramisar från Kim


Hej Kim!
Jag har ett problem. När jag ska göra en bok kan jag komma på massor av bra ideer men det tar så lång tid att komma fram till det kapitlet. Jag blir alltid distraherad av andra saker och gör nästan aldrig klart min bok. Jag vill så gärna göra klart den. Jag får inspirateston, men när jag ska börja så är det inte alls lika kul längre. Det är det att skriva boken som är det jobbigaste! Snälla hjälp mig!

/ Matilda, 12 år från Falerum

Hej Matilda

Du behöver inte vänta med att skriva det kapitlet du har inom dig. Du kan börja med att skriva det kapitlet du har i huvudet och därefter skriva de andra kapitlen som ligger framför och bakom kapitlet.

Ja, det ligger mycket arbete bakom en bok, man måste vara flitig och verkligen sätta sig ned och bestämma sig för att "nu ska jag skriva".

Har du provat att arbeta med "Gula lappar". Det är ett bra sätt att skriva ned sina tankar i förväg så att man kan gå tillbaka och jobba med boken nästa gång som inspirationen flödar. Om du vill jobba med gula lappar gör du så här:

Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.

Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.

När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.

När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare. Dessutom skriver jag inte alltid kapitlet i den ordning som de kommer i boken. Ibland skriver jag sista kapitlet först, ibland kommer jag på flera kapitel i mitten osv.

Mina böcker byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Snapphanar. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.

För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.

Det är roligt att vara författare och få leva i fantasivärldar ibland. Men det är också mycket arbete. Speciellt om man skriver historiska äventyrsböcker som jag gör. Det innebär att jag måste läsa mängder av faktaböcker inför varje bok jag ska skriva. Dessutom reser jag till de platser jag skriver om. DET är roligt. Speciellt när jag var i Egypten. Den resan präglade min "Faraos förbannelse" väldigt mycket eftersom hela första kapitlet blev till djupt nere i den grav som jag skriver om i det kapitlet.

Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Giljotinen!" som är den absolut bästa bok jag någonsin gjort! Eller någon av de andra böckerna i min historiska äventyrsserie. Böckerna har gett läs och skrivlust till många.

Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se, där kan du läsa smakprov ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in.

Tror att "Gula Lappar" passar dig alldeles utmärkt. Glöm dessutom inte att kapitlen inte behövs skrivas i den ordning de ska komma i färdig form.

Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim




Hej!

Jag är inte så jättebra på att skriva berättelser.
Men jag vill så gärna kunna det. Har du nått tips om hur man kan börja?
I skolan skriver vi ibland noveller men mina blir alltid för korta. De blir aldrig någonting bra av det.

//Maya

/ Maya, 13 år från Stockholm

Hej Maya

Det allra viktigaste tipset jag kan ge dig är att du ska LÄSA MYCKET!!! Det stimulerar din fantasi och förmåga att själv skapa egna berättelser.

Du kan öva dig med att ta ett kapitel som slutar väldigt spännande och själv skriva fortsättningen. Då ska du inte försöka lista ut vad författaren vill ska hända, utan du ska skriva det DU vill ska hända huvudpersonerna.

När jag är ute i skolorna och arbetar med eleverna läser jag ibland ett spännande kapitel för dem och sedan får de skriva färdigt berättelsen. Det fungerar jättebra.

Här ska du få en text som du kan fortsätta på:

"Hon får inte! Hon får inte! tänkte Theo och längde sina steg för att hinna hejda Ramona i tid.
Ramona var framme vid balken, där glaset snart skulle sättas i för att hindra folk från att röra giljotinen. Detta var hennes sista chans. När glaset satts på plats… Ja, sedan fanns det inte en chans i världen att någon skulle tillåta henne att röra vid detta historiska föremål. Hon hade inga vita handskar på sig, men hon trodde inte att en enda liten beröring kunde skada giljotinen. Den var ju av massivt trä och stål. Ramona skuttade snabbt över balken, fram till giljotinen.
Innan brandlarmet börjat ljuda hade männen precis fäst giljotinens vassa klinga, högt där uppe på ställningen, men de hade inte hunnit säkerhetssurra den. Meningen var att den skulle bindas fast med ståltråd för att ingen av misstag skulle kunna utlösa handtaget som frigjorde det vassa bladet. Någon skulle kunna komma till skada. Någon skulle kunna göra sig väldigt, väldigt illa, tänkte Ramona och sträckte fram handen mot handtaget. Hon var så fascinerad av giljotinen att hon helt glömt bort nattens fasansfulla mardröm. Den som hon tidigare sett som en varning om att något hemskt var på väg att hända.
"Jag ska bara röra", viskade Ramona och tog tag om handtaget på giljotinen.
I samma stund var Theo framme vid henne och skrek skräckslaget, när han såg vad hon gjorde. Ramona förstod inte varför han skrek. I nästa stund kände hon Theo slita tag i hennes hand, vilket fick henne att rycka till och av misstag frigöra spaken. Skräckslagna såg de alla tre på giljotinen när klingan föll med ett svischande, ödesmättat ljud.
Men det var bara Theo och Ramona som skrek av fasa när giljotinbladet nådde sitt mål. Robert var inte längre med dem. Inga sirener hördes. Istället steg ett vrål från en stor folkmassa som skrek av upphetsning.
Med en duns föll huvudet i korgen och blodet skvätte. Ramona stupade till marken…"

Texten är hämtat ur min bok "Giljotinen". Nu kan du sätta dig och skriva vad du tror händer. Vems huvud är det som dunsar i korgen, är det Ramonas, eller... Nu bestämmer du berättelsen. Känns det bra? Det är så du kan träna dig att skriva längre berättelser.

Du kan också jobba med Gula-lappar. Då gör du så här: Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.

Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.

När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.

När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.

Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. franska revolutionen. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.

För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.

Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna.

Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se, där kan du läsa smakprov ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Du kan använda dig av de smakproven till att skriva din fortsättning på berättelsen, precis som det smakprov jag gav dig ur Giljotinen.

Dessutom kan du på min hemsida lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in.

Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim







Om föreldrarna skriver på kontraktet betyder det att man får pengarna på sitt kono men får inte dom förens man är myndig eller får föreldrarna ta hand om pengarna?

/ Kolan, 9 år från Halmsta

Hej Kolan

Det är en juridisk fråga som jag inte kan besvara. Men jag tror att det beror på hur man skriver kontraktet. Du kanske kan ställa frågan till ekonomiexperten här på ungafakta, hon kanske kan svaret.

Kramisar Kim


Jag älskar att skriva berättelser. Men jag vill inte att någon av mina föreldrar ska se dem. För de håller bara på att retas med mej. De kommer hela tiden in och stör. Som tur är har jag en bärbar. men jag får aldrig sitta i fred. Hur ska jag göra?

/ Nott, 16 år från klostret

Hej Nott

Kanske de kommer in för att de är oroliga för att du är ute på internet och tittar på sidor de inte tycker är lämpliga?

Försök förklara för dina föräldrar att de kan lita på dig och hur viktigt det är för dig att skriva och att du inte kan koncentrera dig om de hela tiden springer och stör dig.

Om det inte fungerar kanske du kan hitta skrivstunder när dina föräldrar inte är hemma.

När man är i din ålder är föräldrarna väldigt oroliga för att det ska hända något, det är därför de håller ett vakande öga över dig. Bli inte arg på dem, var glad för att de bryr sig om dig. Försök bara få dem att förstå hur viktigt ditt skrivande är för dig, så ska du se att det går bättre.

En annan sak du kan göra är att skriva något som du känner att du kan visa för dem. När de har läst din berättelse kommer de säkert att inse att skrivandet har en stor del i ditt liv.

Lycka till!

Kramisar Kim


Jag har inte det varnliga word programet. Jag har ``Ordbehandlaren i microsoft works´´ funkar det också om man ska skicka sitt manus?

/ Nina, 10 år från Jorden

Hej Nina

Visst går det bra att skriva i det programmet. Du skickar ju ändå bara papperskopior till förlaget från början. Om de sedan vill ha ditt manus för att göra till en bok kan de göra det ifrån papperskopiorna. De behöver inte ha en CD, även om det är enklast för förlaget att arbeta med texten på en CD som kommer ifrån författaren.

Lycka till!

Kramisar Kim


Kan man ändra lite på varelser t ex. från grekisk mytologi och använda de i sina böcker?

/ Doris, 12 år från Gretas mage

Hej Doris

Det tycker jag att du kan göra, om du inte bara skriver av den gamla berättelsen, utan gör den till din egen berättelse.

Kramisar Kim


Jag skriver på lappar som du ofta säger att man ska göra. Men mina kapitel blir ändå väldigt korta. Kan man ha korta kapitel (ca 3sidor)? Kan du ge tips hur man gör kapitlen längre men inte jätte sega att läsa?

/ Steffie, 13 år från Karlskrona

Hej Steffie

Det är en träningssak att få kapitlen längre. Ju mer du skriver, desto mer kommer du att vilja berätta i varje kapitel.

Visst kan du ha ett kapitel som är på tre sidor.

För att göra berättelsen längre får du inte glömma att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

Oftast blir kapitlen korta bara för att man så gärna vill få ur sig det man har i huvudet. När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.

Hoppas att detta var dig till hjälp. Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim



hej jag har tänkt väldigt mycket på att börja skriva en bok ..som ska handla om när jag kom till sverige hur jag hade det i kurdistan och vad som jag har lämnat efter mig o var som händer nu i mitt liv...men jag vet ej hur jag ska börja...finns det nåt mal eller någonting som man ska gå efter ? jag vet ej hur jag ska börja.....kan du hjälpa mig ...Mvh sharmin

/ sharmin delashob, 18 år från kurdistan

Hej Sharmin

Tänk på att du inte måste börja boken med när du första gången kom till Sverige. Börja med en händelse som griper tag i läsaren och får personen att vilja fortsätta läsa.

Personligen tycker jag inte att man ska följa några mallar när man skriver. Skriv från hjärtat, om det som berör dig och om det du vill berätta. Författaren Marjaneh Bakhtiari följer inte några mallar utan skriver helt efter sin egen "mall". Hennes bok "Kalla det vad fan du vill" blev mycket uppmärksammad när den kom ut.

Jag använder mig av Gula lappar när jag bygger upp mina böcker. Jag skriver historiska äventyrsböcker och är tvungen att läsa väldigt mycket fakta innan jag kan sätta mig ned och skriva min skönlitterära bok. Medan jag läser fakta dyker idéer och händelser upp, då skriver jag ned dem på lapparna.

Om du vill arbeta med Gula-lappar ska du göra så här: Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.

Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.

När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.

När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.

Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Franska revolutionen. Under tiden jag läser dyker idéerna om vad boken ska handla om, upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till ordlistan etc. Då sätter jag mig och skriver.

För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta nämner jag då de personerna i ordlistan för att läsaren ska förstå att de personerna faktiskt har funnits på riktigt.

Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. T.ex. min senaste bok "Giljotinen!" som är den absolut bästa bok jag någonsin gjort! Eller någon av de andra böckerna i min historiska äventyrsserie. Böckerna har gett läs och skrivlust till många.

Vill du veta mer om mig och mina böcker kan du gå in på min hemsida: www.kimselius.se.

Lycka till med ditt skrivande.

kramisar från Kim




Hej Kim!
Jag är en tjej på 13 år som gillar att skriva och berätta berättelser! många gånger har vi gäster och då kanske jag berättar en berättelse, sen kommer de tillbaka någon år senare eller så och vill höra mer.
men mina frågor var:
Hur blev du författare?
Och vart ska man skicka in sina berättelser (om man vill ha det som en bok tex)?
( jag har skickat in en berättelse till en tidning, men tror inte den blir publiserad!)

/ Ellen, 13 år från Linköping

Hej Ellen

Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år eftersom jag älskade att läsa och skriva och berätta historier. Jag hade redan då massor av fantasi inom mig, men hade svårt att uttrycka det i ord eftersom jag ännu inte hade lärt mig så många ord. Därför blev det små korta sagor och berättelser och många kasperdockspjäser.

Efter hand blev det längre berättelser och när jag var tio år skickade jag in mina berättelser till tidningar och fick berättelserna publicerade. Om din berättelse hade blivit publicerad hade du vetat om det, för då hade tidningen kontaktat dig. Ge inte upp, skicka in ytterligare bidrag!

Jag skrev min första bok när jag var i din ålder. Men jag skickade in en berättelse först när jag var närmare fyrtio år. Man behöver inte vänta tills man är vuxen. Är berättelsen så bra och så lång, att det kan bli en bok av den, då kan man redan som ung skicka till ett förlag.

Det är bra om du kan få någon vuxen att läsa din berättelse innan du skickar iväg den. Dessutom ska du själv ha läst berättelsen om och om igen tills du är nöjd med den.

Julen 1997 debuterade jag som författare. Då sålde min debutbok "Tillbaka till Pompeji" i 11.000 exemplar FÖRSTA VECKAN!!! Det är jättebra. Normalt säljer en debutant 200-300 böcker PÅ ETT ÅR! Med andra ord blev det en dunderdebut och massmedia gav mig smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren".

Alla mina böcker är historiska äventyrsböcker. Hittills har jag kommit ut med åtta böcker: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar" och "Giljotinen". Samtliga böcker finns att låna på biblioteken. Oftast måste man beställa böckerna eftersom de för det mesta är utlånade.

Om du vill skicka in dina berättelser till ett förlag ska du göra så här: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m.

Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.

När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.

Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.

När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.

Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.

Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.

Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.

Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.

Du kan också trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?

Jag önskar dig ett stort lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Tänk på att jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort. Kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Håll det i minnet när det känns jobbigt och fortsätt skriv!

Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.

Gå gärna in på min hemsida www.kimselius.se Där kan du läsa mer om mig och mina böcker och läsa smakprov ur böckerna. Du kan till och med lyssna på mig när jag läser ett kapitel ur boken "Tillbaka till Pompeji".

Lycka till med ditt skrivande.

kramisar från Kim


Hej! Jag undrar ifall du tycker denna början av en liten berättelse som jag skriver på ibland är spännande och bra.
Av alla årstider är vintern bäst, men växthuseffekten ser till att vi inte får så mycket vinter och den ger oss stora bekymmer, domedagen.
Men det är inte växthuseffekten vi ska oroa oss för, det vi ska oroa oss för är striden mellan människor och det okända.
Lösningen ligger i forntiden…
År 1804.
En forskare vid namn John Helvington och hans assistent Sam Andersson var ute och utforskade den kända Izael ruinen, John var en lång, storbyggd man med halvlångt brunt hår, och blåa ögon, däremot var Sam raka motsatsen, kort, med väldigt spinkig kropp, kort svart hår och grön bruna ögon.
– John, tycker du verkligen det är så smart att utforska Izael ruinen, jag har hört fruktansvärda rykten om att en demon är inlåst här.
– Lugn Sam, jag måste få utforska ruinerna för att få reda på sanningen om Izael.
Detta kan förändra liv tusentals år framåt i tiden. John och Sam vandrade sakta in i ruinportarna och steg in i den stora issalen, det var tyst och rädslan kröp igenom Sams kropp.
– John, jag tror att jag väntar utanför istället.
– Det finns ingen rädsla i min kropp, jag måste få reda på sanningen även om det blir min död.
John fortsatte in i ruinen, det såg ut som ett gammalt slott, tavlor av kungen och fina vaser som var sönderslagna. Nu kom rädslan, inne i kungens sal fanns ett stort istorn och infrusna människor i väggarna. John fortsatte framåt med bestämda steg, när han var framme vid istornet hörde han att dörren föll ihop. Han var instängd, försiktigt sträckte han handen mot isen, när han rörde isen så kände han kraften som fanns inuti den. Johns hand frös fast i isen och den började sprida sig utför hans kropp, isen var inte kall, den var stekhet, av ilska skrek han ut sin smärta, han kände hur kraften spred sig ut i hans kropp. Han kände sig inte normal längre, han kände sig ond, kraftfull. Tillslut hade isen slukad John och han var ett utav offren i isen. Utanför slottet satt Sam och väntade otåligt på John, minuterna gick till timmar.
Tillslut bestämde sig Sam för att gå in till John och se vad som hänt. Småjoggande passerade Sam den stora is salen mot kungens sal, när Sam var ute vid salens portar, var det inte blockerat, dörrarna var öppna…
– John! John! Ropade Sam förtvivlat.
Det började knaka i taket och Sam tittade skräckslaget omkring sig. Nu såg han istornet.
– John! Nej! Skrek Sam ledsamt.
Sam sprang allt han kunde fram till istornet och försökte slå sönder det. Istornet började spricka och gick tillslut sönder. John svävande medvetslöst i luften, onda krafter trycktes in i hans kropp och han blev större, starkare, ondare än någonsin. Han skulle bli… Izael. I många år väntade Izael på att en speciell pojke skulle födas, den utvalde. Den enda som har kraften att stoppa Izael.
År 2007.
Det var måndag, den enda dagen som jag avskyr. Skolan har börjat, jag måste erkänna att det är skönt ibland att gå till skolan och veta att jag får träffa alla kompisar där.
Det här är Max, ”Den Utvalde” enligt den gamla profetian som är tvungen att återupptas, Max är lång, kort svart hår och bruna ögon.
– Max! Skynda dig ner och ät frukost, skolan börjar om en kvart!
Stressen, den har man ju inte saknat precis, skynda, skynda, hela tiden. Aldrig hinner man med något. Efter jag åt frukost bar jag mig iväg till skolan, det var väl en 2km till skolan, så det tar inte så lång tid att gå. Men den här dagen skulle inte bli normal, den här dagen skulle förändra mitt liv för evigt. Jag har aldrig gillat storstaden, ibland önskar jag att det är bara frid, jag skulle vilja flytta men mamma trivs här och hon vägrar flytta. När jag gick ner för gatan kände jag en underlig känsla i huvudet, någon som jag aldrig känt förut, jag började domna bort och jag satte mig ner på en trappa utanför ett hus. Tillslut somnade jag...
År 1805.
När jag vaknade låg jag inte kvar på trappan, utan på en äng. Det var helt tomt förutom den stora ängen och ett stort träd, jag undrade var jag hade hamnat. Tomt och ensamt satt jag där vid ängen och väntade på att något skulle hända. Efter ett tag kom en häst med vagn förbi åkandes.
Mannen var ganska liten med en brun hatt, han var flintskallig och hade blåa ögon.
– Var hälsad unge riddare.
Sa mannen som red hästen. ”Unge riddare”? Det här måste vara någon slags rollspelare.
– Vad heter du unge man? Fråga mannen.
– Ja…jag heter Max, får jag fråga? Vilket år är det?
– Det borde väl du veta? Det är den 13 maj 1805.
1805!? Vad har hänt? Jag måste ha åkt tillbaka i tiden när jag domnade bort.
– Föresten, sa du att du heter Max? Frågade mannen igen.
– Ja, jag heter Max.
– Margareta! Den utvalde är här! Ropade mannen till sin fru.
Hans fru Margareta, oj vad hon var underbar, en fin rosa klänning med rosa hatt, långt blont hår och blåa ögon.
Följ med oss Max, jag menar Den Utvalde.
Jag antar att jag inte har något annat val än att åka med dom var dom än ska. Max följde med paret och efter några timmar var dom framme vid staden Hades.
– Vakna nu Max! Vi är framme vid Hades. Ropade mannen.
– Öh? Va? frågade Max sömnigt.
– Hades, staden som jag och min fru bor i, väldigt trevligt.
När dom var framme vid portarna till Hades frågade vakten dom om identitet.
– Joakim och Margareta Farmer.
Vakten spottade dom i ansiktet.
– Ni är patetiska. Sa vakten. Men mitt jobb är att släppa in folket som bor här så välkomna.
När dom var inne i Hades så Joakim till Max att hoppa ur vagnen.
– Varför spottade vakten dig i ansiktet? Frågade Max.
– Lång historia, jag förklarar senare.
Margareta, följ Max till huset, så kommer jag snart.
– Dåsa, Max följ med mig nu.
Jag följde med Margareta, staden var enorm, jag förstår inte hur man kan hitta här. När dom var framme tittade Margareta försiktigt omkring sig.
– Vad gör du? Frågade Max.
– Tittar så inga serpents är här. Svarade Margareta.
– Serpents? Vad är det? Frågade Max med hög röst.
– Serpent är en monster art som hotar Hades, vi har stora problem med dom, jag vill inte att vi ska ha ännu ett krig mot Serpents.
Underligt, verkar vara någon fantasivärld.
– Är detta verkligheten? Frågade Max underligt.
– Vad är det för fråga? Såklart detta är verkligheten.
Dag blev till natt och jag fick mig ett eget rum att sova i, jag saknade mamma. Men jag får bita ihop och göra det bästa av saken. Denna natten var inte som vanligt, jag hade mardrömmar om att jag var en nobel riddare som slogs för Hades frihet mot Serpents. Svettandes vaknade jag, Margareta och Joakim stod och stirrade på mig som om jag gjort någonting konstigt.
– Du hade mardrömmar va? Frågade Joakim.
– J… J...Ja. Stammade Max.
– Det var ingen mardröm, utan ditt öde, du är den utvalde. Sa Margareta.
– Vad är det för snack om att jag är Den Utvalde? Frågade Max
– I profetian står det att i framtiden så kommer Den Utvalde kallad Max födas och att vi ska ta med honom hit in i forntiden för att rädda mänskligheten från undergång.
Så nu ligger hela mänskligheten i min famn? Perfekt…
– Vad är det som hotar mänskligheten?
– Izael och hans onda trupper. Svarade Joakim.
– Vem är Izael?
– Izael, oj, för längesedan fanns en riddare kallad Max, han var precis som du, från framtiden som dom tog tillbaka till forntiden för att rädda mänskligheten från Izael. Izael var en ond, ond Demon från helvetet som hade kommit för att ta över jorden och skapa ett levande helvete. Max och Izael slogs i det stora Hades templet som är bosatt på ön Helios, Max lyckades besegra Izael och låsa in honom i ett magisk isblock, men nu har en galen forskare vid namn John Helvington utforskat ruinen och tagit Izaels kraft och nu är han numera Izael som vill ta över mänskligheten igen.
Därför behöver vi dig, Den Utvalde, för att sätta stopp för detta.
– Nej, nu måste vi gå. Sa Margareta bestämt.
– Gå var? Frågade Max.
– Du ska få lära dig att slåss. Svarade Joakim.
Vem tror dom att jag är? Jag vet inte ens hur man använder ett svärd.
– Seså, rappa på nu. Sa Margareta.
När dom var framme vid Hades Stridsskola kände sig Max väldigt nervös och visste inte vad som skulle hända.
– Vi kan tyvärr inte följa med dig Max, du måste gå in själv. Sa Joakim.
När Max gick in igenom portarna kom en stor man fram och hälsade.
– Välkommen, du måste vara Max, jag är Karl och jag ska lära dig hur man använder svärd och hur man slåss.
Har inte hunnit skriva mer.

/ Linus Esbjörnsson, 14 år från Göteborg

Hej Linus

Hinner tyvärr inte läsa din berättelse. Jag får nämligen många förfrågningar om att läsa och tycka till om berättelser. Nu för tiden måste jag tyvärr tacka nej till alla de erbjudandena, eftersom jag annars inte hinner med mitt eget skrivande. Vad jag kan se från de första raderna på din berättelserna låter den mycket bra. Därför vill jag uppmuntra dig att fortsätta skriva och aldrig ge upp ditt skrivande. Läs också mycket, olika typer av böcker, för att utveckla ditt språk och väcka fantasin. Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag bygger upp böckerna. (Mina böcker är mycket populära och älskade av många.) Gå in på www.kimselius.se för att se vilka böcker jag har skrivit, där kan du även läsa smakprov ur böckerna och lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji" som jag har läst in.

Det behöver absolut inte vara en författare som ska läsa din berättelse. Be någon vuxen i din närhet att läsa det du skrivit, en lärare, en bibliotekarie, en faster/moster/mamma/pappa/morbror/farbror, välj den du tror är ärlig och vågar säga vad han/hon tycker om din berättelse.

Lycka till med ditt fortsatta skrivande.

Kramisar från Kim


Hej!!!!!

När kan man se Sin saga eller sin dikt i sago sjöret
från Wilma.

/ Wilma, 9 år från Täby

Hej Wilma

UngaBerättare är en jättepopulär sida. Det kommer otroligt många berättelser hit. Tyvärr hinner personalen inte lägga in alla fina berättelser som kommer in, utan de väljer ut vissa av berättelserna. Kanske dina berättelser kommer in lite längre fram. Eller så kan du skicka in nya berättelser och hoppas på att du har större tur med dem.

Kramisar Kim

Föregående sida1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 Vidare till fler svar
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2017 Unga Fakta AB