Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Panelen svarar

Här är de frågor som har besvarats inom ämnet astronomi. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.

Sökord:
Kategori:

Här kan du ställa en egen fråga till Henrik Hartman om astronomi!


Hej Björn!
Jag undrar vad natt och dags tempraturen är på planeten Venus?
/Tack på förhand Erik

/ Erik, 14 år från Tullinge

Hej Erik,

Venus har ett tjockt molntäcke som har lett till en skenande
växhuseffekt. Nere på ytan är det fruktansvärt varmt, ungefär
500 grader. Denna temperatur är mer eller mindre jämnt
fördelad över planetens yta. Det är därför inte någon större
skillnad på natt- och dagtemperatur.

/Björn


Hej!
Du är så bra på dethär!
Jordens gravitation uppkommer ju eftersom jorden har en massa. Man kan ju göra konstgjord gravitation genom rotation, men då är man på insidan av ett skal istället för på utsidan.
Men påverkar jordens rotation ingenting? Kan den upplevda gravitationen sjunka lite pga jordens rotation?

Mvh Johan

/ Johan, 15 år från Västerås

Hej Johan,

Precis som du säger, så uppstår gravitationskraften eftersom jorden har massa.
Den kraft man upplever när man befinner sig i ett roterande rum har dock inte
någonting med gravitation att göra. Den kraften uppstår därför att varje kropp vill
röra sig spikrakt med konstant hastighet. Det kan du dock inte göra om du sitter
fast på en roterande vägg, därför att du konstant ändrar rörelseriktning (du rör dig
ju runt i cirkel). Det är tryckkrafter från väggen som i detta fall hindrar dig från
att röra dig i en rät linje med konstant hastighet. Den kraften kallas för
centripetalkraft. Du upplever saken som att du konstant blir "slängd i väggen".
Denna upplevda kraft är det vi populärt kallar för "centrifugalkraft".

Det är dock riktigt att man ibland kallar denna centripetalkraft för "konstgjord
gravitation" eftersom man tänker sig att man kunde bygga ett rymdskepp efter
denna princip - rymdskeppet skulle se ut som ett enormt roterande cykeldäck,
där astronauterna går omkring på däckets insida. Det skulle fungera, men det har
alltså ingenting med gravitation i sig att göra. Det är ett olyckligt namnval, eftersom
det för tankarna åt fel håll.

Den gravitationskraft från jorden som verkar på oss fungerar dels som en centripetalkraft
(som tvingar oss att följa med i jordklotets dagliga rotation), dels som en kraft som
försöker pressa oss igenom jordens yta (vi upplever det senare som vår tyngd). Anledningen
till att vi inte faller igenom, är att tryckkrafter från jorden verkar i motsatt riktning, till samma storlek.

Om jordens rotationshastighet hade ökat, skulle mer och mer av gravitationskraften
behöva "användas" som centripetalkraft, och mindre och mindre skulle "bli över" för
att pressa oss genom jordens yta. Vid en viss kritisk hastighet skulle hela gravitationskraften
användas bara för att hålla oss kvar vid ytan. Vi skulle uppleva oss som närmst tyngdlösa
i förhållande till jordytan. Det är faktiskt exakt det som sker för astronauter i bana runt
jorden: centripetal och gravitationskrafter balanserar varandra exakt. Så det är som du
säger att den "upplevda gravitationen" (alltså vår tyngd) minskar lite på grund av jordens
rotation.

/Björn



Vi arbetar med jordens skapelse. Vi undrar hur universum skapades? Vad är big bang?
Vi är tacksamma för svaret.
Hälsningar Elin och Pauline

/ Elin och Pauline, 9 år från Partille

Hej Elin och Pauline,

Jag har på flera ställen på dessa sidor skrivit om hur jorden bildades
och även hur universum bildades. Leta lite bland svaren så hittar
ni kanske någonting intressant. Det kan också vara en bra ide att
gå till biblioteket och låna en bok om astronomi. Där finner ni
mycket mer utförliga svar än vad jag kan ge här.

/Björn


Hej Jag undrar varför det ibland blir långa dagar och ibland korta dagar


/Oscar

/ Oscar petterson, 11 år från Stockholm

Hej Oscar,

Om jordens rotationsaxel hade varit vinkelrät mot jordens banplan, alltså
det plan i vilket jorden rör sig kring solen, så hade dagen och natten
alltid varit 12 timmar vardera, på alla platser på jorden. Men nu är inte
jordens rotationsaxel helt vinkelrät mot banplanet, utan lutar lite. Det betyder
att jordens nordpol i vissa delar av banan lutar bort ifrån solen. Då är
natten lång, och dagen är kort. Eftersom vi inte får så mycket värme då
så blir det vinter. Ett halvår senare lutar istället jordens nordpol mot
solen, vilket ger en längre dag, och en mycket kortare natt. Vi tar då
emot mycket värme från solen, och det kallar vi sommar.

/Björn


Hej! Jag undrar i fall Venus har något annat namn än Venus och även vem som upptäckte Venus.

/ Marcus, 13 år från Stockholm

Hej Marcus,

Venus har bara ett officiellt namn, vilket är just Venus. Dock brukar man i
dagligt tal ibland kalla den för "Morgonstjärnan" när man ser den gå upp
tidigt på morgonen före solens uppgång, eller "Aftonstjärnan" om man ser
den på kvällen precis efter att solen har gått ned.

Vi har kallat den andra planeten från solen för Venus ända sedan
romartiden. Före dess kallade man planeten Afrodite, vilket var
grekernas namn på den. Venus har varit känd i alla tider, det finns
inte någon som kan ta åt sig äran av att ha upptäckt den. Venus är,
förutom solen och månen, det ljusstarkaste objektet på natthimlen,
så det är inte svårt att se den.

/Björn


Hej! Jag undrar hur många meter det är mellan zedna och Jorden?
/Hanna

/ Hanna, 12 år från Varberg

Hej Hanna,

Eftersom både Sedna och jorden rör sig runt solen så kommer deras
inbördes avstånd hela tiden att ändra på sig. Men i dag (början av april 2007),
är avståndet 13.4 miljarder kilometer (Sedna ligger 89 gånger längre bort
från jorden än vad solen gör).

/Björn


Heej! Jag undrar hur många månar Uranus har?

/ Amanda, 11 år från Varberg

Hej Amanda,

Uranus har 27 kända månar, men nya upptäcks hela tiden (den senaste hittade
man 2003).

/Björn


Hej Björn!

Jag undrar om man kan mäta ett svart hål och i så fall hur?

/ Mohammed, 18 år från Stockholm

Hej Mohammed,

Man kan inte se det svarta hålet i sig, men man kan se materia
som håller på att falla in i hålet. När materien faller in i hålet
hettas den upp kraftigt och börjar sända ut gammastrålning och
röntgenstrålning. Denna strålning kan vi mäta med specialbyggda
teleskop som befinner sig i omloppsbana runt jorden. Europas
rymdorganisation ESA (där Sverige är medlem) har byggt ett
sådant teleskop som kallas XMM-Newton. USA har också ett
liknande teleskop i bana som heter Chandra.

/Björn


hur lång tid tar det för månen att gå ett varv runt solen?

/ Johanna, 14 år från sverige

Hej Johanna,

Månen roterar ett varv runt jorden på ca 27.3 dygn. Tillsammans rör sig månen
och jorden ett varv runt solen på 365.25 dygn.

/Björn


hur mycket väger alla planeter tilsammans?

/ nicke!, 18 år från gösta gård

Hej Nicke,

Den sammanlagda massan hos de åtta planeterna uppgår till 0.13% av
solens massa, och solen väger 1.9891e30 kg (där e30 betyder att decimalpunkten
skall flyttas 30 steg år höger). Ett lite jobbigare sätt att säga det är att solen
väger ungefär 2 tusen miljarder miljarder miljarder kilogram!

/Björn


hejsan! Jag undrar hur de olika stjärnorna i en stjärnbild namnges?

/ Anna, 15 år från Malmö

Hej Anna,

Nu för tiden finns det en organisation som heter International Astronomical Union (IAU)
med hemsidan

http://www.iau.org/

IAUs medlemmar är professionella astronomer från ett stort antal länder, som
fattar beslut om en stor mängd praktiska frågor som rör till exempel namnkonventioner
inom astronomin. Till dessa hör just stjärnbildernas namn och de områden på himlen
som skall höra till en viss stjärnbild. Det är alltså IAU som har bestämt vilka stjärnbilder
som skall användas, och var de ligger någonstans. IAUs beslut bygger naturligtvis
på hundratals år av tradition. Som jag skrev för inte så länge sedan, så går ju
flera av våra välbekanta stjärnbilder som Tvillingarna och Skorpionen tillbaka
till kulturerna i Babylonien och Assyrien för många tusen år sedan. Detta har man
naturligtvis tagit hänsyn till när man dragit upp de moderna gränserna på himlen.

/Björn


Hej björn ja har några svåra och några lite lättare frågor som du ska få bita i.

för det första så undrar ja vad Tid är för något, hur det uppstod. är det så att det skapades med Big bang eller har det alltid funnits något som kallas tid, eller kan det vara så att tid bara är något som vi människor har i huvudet.

Om det nu är så att tid skapades med Big bang skulle det inte kunna vara så att universum tillslut slutar att expandera eller helt enkelt börjar implodera. I så fall så borde tiden kunna stanna eller tillslut börja gå baklänges, eller?.

Och tiden påverkas ju av gravitationen så borde inte tiden stå helt stilla i ett svart hål?

Ja vet inte riktigt om du är rett person att fråga, men man kan ju hopas att ja har kommit rät.

Å så undrar ja såklart om vad man ska gå för linje för att typ arbeta och forska om tiden å universum, vad blir man då?

/ Alexander Samuelsson, 16 år från Göteborg

Hej Alexander,

Alla människor har en upplevd känsla av tid, och vi har en intuitiv förståelse för
vad tid är (även om det kan vara svårt att beskriva den med ord) - det är någonting som
obönhörligt går i en viss riktning (vi föds, åldras, dör) och som får händelser omkring oss
att utspela sig som i en film. Ibland upplever vi att tiden går långsamt (när vi har tråkigt), och
ibland upplever vi att tiden går snabbt (när vi har roligt).

Filosofer har ofta frågat sig vad denna av människan upplevda tid egentligen är för
någonting. Är det någonting som bara vi människor upplever (som du säger, "finns i huvudet"),
eller finns den "på riktigt"? Många filosofer skulle säga att det inte finns någon verklighet
"bortom" det vi faktiskt upplever. Vi kan aldrig "gå utanför oss själva", och beskriva universum
objektivt. Vi kommer alltid att se världen på ett subjektivt sätt, så som den registreras av våra
sinnesorgan, och som dessa "mätningar" gjorda av sinnesorganen sedan tolkas av vår hjärna.

Fysikern intar här en praktisk och pragmatisk hållning. Vi struntar i om tiden existerar eller
ej. Det viktiga är att vi upplever tid, och att vi kan hitta på praktiska sätt att mäta tid, som
är mycket mer exakta än vår känslomässiga upplevelse. Vi kan till exempel bygga ett
mekaniskt ur, som alltid tickar på i en viss takt, och som inte går långsammare när vi
har tråkigt, eller snabbare när vi har roligt. Detta mekaniska ur kan vi sedan använda för
att mäta det tidsintervall som förflyter mellan två händelser i naturen. Detta är den
fysikaliska tiden.

Ur praktiskt hänseende så uppstår den fysikaliska tiden vid big bang. Det finns inte någon mening
med att använda tidsbegreppet före big bang, eftersom vi ändå inte har några ekvationer att
stoppa in tiden i, eftersom alla fysikaliska lagar bryter samman vid big bang. För fysikern är alltså
tidsbegreppet meningslöst före big bang - tiden existerar inte. Hur det förhåller sig för en filosof
vet jag inte - det beror kanske på vem av dem man frågar.

Den fysikaliska tiden har en riktning. Det upptäckte man under 1800-talet när man började
studera termodynamik (man hade uppfunnit ångmaskinen och började intressera sig
för sambandet mellan gasers volym, tryck och temperatur, samt relationerna mellan kraft,
energi, och arbete). Tidigare hade Newton introducerat mekaniken, vilken gjorde att man i
detalj kunde beskriva till exempel planeternas rörelser som funktion av tid. Men det fanns inte
något i Newtons mekanik som "förbjöd" att tiden skulle börja gå baklänges (planeterna skulle
bara snurra åt andra hållet, inte mycket mer med det). Men det man upptäckte när man studerade
termodynamik, var någonting som kallas entropi, och som uttrycker graden av oordning i ett
system. Med ett system menar vi en till exempel en gas, och med grad av oordning menar vi
till vilken grad molekylerna i gasen är jämnt utspridda i en volym (oordnade) och till vilken
grad de är samlade i klumpar så att de bara upptar delar av volymen (ordnade). Man räknade
ut att naturen endast har förmåga till långsiktig ökning av oordning, dvs ökning av entropi. Naturen
kommer aldrig spontant att samla alla molekyler som finns i en låda, till ett av lådans hörn. Tvärt
om, så kommer Naturen att försöka sprida ut molekylerna jämnt fördelade över hela lådan. Detta
kallas att "entropin ökar" (alltså, oordningen ökar). Det är detta som ger den fysikaliska tiden
en riktning, för om vi hade vänt på tidens riktning, så hade entropin plötsligt minskat, och
det är inte tillåtet!

När man löser allmäna relativitetsteorins fältekvationer, som beskriver hur universum kommer att
utvecklas under långa tidsrymder, kan man finna att universum först expanderar under lång tid,
för att sedan stanna upp och falla samman igen. Detta händer bara om medeldensiteten i
universum (alltså antalet kilogram per kubikmeter) överstiger ett visst kritiskt värde. Denna
implodering sker dock utan att tidens riktning kastas om. Tiden går alltså alltid framåt. Det imploderande
universum kommer inte att vara en "spegelbild" av det universum som en gång expanderande.
Det kommer inte vara så att stjärnor som en gång dog, plötsligt återuppstår, blir yngre och yngre,
för att sedan försvinna i en omvänd födelse. Istället kommer bara nya stjärnor födas, leva och
dö, precis som vanligt.

Det är riktigt att tid påverkas av gravitationen, men inte riktigt på det sätt som du beskriver det.
En astronaut som faller in i ett svart hål kommer inte att uppleva någonting märkligt, hans
klocka kommer att ticka på som tidigare. Om han dock sänder ut en radiosignal varje
sekund (enligt hans egen klocka), och denna signal registreras av hans kompis utanför
hålet, så kommer hon att mäta signaler som gradvis kommer med allt långsammare
tempo enligt hennes klocka. Hon tycker att astronauten som faller in i hålet gradvis
når ett tillstånd när oändligt tid förflyter mellan "hans" sekunder. Dock upplever han inte
själv saken som sådan.

/Björn


hej! jag har en fråga angående stjärnor. jag undrar hur en stjärna uppstår?
varför stjärnbilderna ändrar utseende?
varför stjärnhimmlens utseende ändras med årstiderna?

/ Carro, 15 år från Sverige

Hej Carro,

Om du tittar på förrförra svaret finner du en kort beskrivning om hur stjärnor uppstår.

Stjärnbilderna ändrar sitt utseende under långa tidsperioder (och då menar jag
tidsperioder av storleksordningen 10000 år), därför att stjärnorna rör sig
i förhållande till varandra. Dessa rörelser är långsamma, men blir synliga
för blotta ögat om vi väntar i några tusen år.

Vi ser olika stjärnbilder under olika delar av året därför att jorden går i bana
runt solen. Vid en given tidpunkt, kan vi inte se de stjärnbilder som befinner
sig bakom solen, för de drunknar i dagsljuset. De stjärnbilderna får vi vänta
ett halvår med att se, tills jorden gått ett halvt varv runt solen, så att de är
synliga när solen är långt nedanför horisonten.

/Björn


Hej!
Jag undrar om du någongång har varit i rymden. Alltså att du har varit astronaut.

/ Lina Johansson, 10 år från Östersund

Hej Lina,

Nej, jag har aldrig varit i rymden. Det är bara en svensk som har
varit i rymden, Christer Fuglesang. Totalt är det ca 450 människor
som har varit i rymden. Själv är jag astronom, och inte astronaut.
Att vara astronom innebär att man är en fysiker och matematiker,
som använder teleskop och datorberäkningar för att försöka
lista ut hur saker och ting fungerar i universum. Och det är ju
inte riktigt samma sak som att åka rymdraket!

/Björn


Hur föds, lever och dör en stjärna?

/ stina, 16 år från åshammar

Hej Stina,

Stjärnor föds genom att en nebulosa (alltså ett moln i galaxen som består av
gas och små stenpartiklar) drar sig samman på grund av molnets gravitationskraft.
I centrum på molnet blir det till slut otroligt varmt och gasen är mycket kompakt. Under
sådana förhållande börjar väteatomerna smälta samman och bildar helium. Detta
frigör mycket energi, och objektet i centrum på molnet börjar lysa av egen
kraft - en stjärna har bildats.

Stjärnan lever så länge som den har bränsle (dvs väte som den kan omvandla till helium).
Lätta stjärnor snålar på bränslet och lever länge: solen kommer att leva i totalt 10 miljarder
år (varav 5 miljarder år redan gått). Därefter kommer solen att kasta ut stora mängder materia
i rymden, och kvar blir en liten kärna som kallas en vit dvärg. Den svalnar långsamt och
blir till slut en helt kall och inaktiv svart dvärg. De tyngre stjärnorna lever mycket korta liv
och förbränner sitt bränsle snabbt. De går sedan under i en våldsam explosion - en supernova.
Supernovan kastar också ut stora mängder material i rymden. När supernovan exploderar
är det ytterdelarna av stjärnan som kastas ut, medan stjärnans inre delar trycks ihop något
alldeles kolosalt mycket. Det kompakta objekt som blir kvar är antingen en neutronstjärna,
eller ett svart hål.

Ur det material som kastas ut när lätta och tunga stjärnor dör, bildas nya nebulosor.
Dessa nebulosor är sedan födelseplats för nästa generation stjärnor.

/Björn


Hej, vi gör ett arbete i skolan och jag ska skriva en berättelse om en kille som ska åka till merkerius, man ska skriva vad han ska ha för mat och sådant, så jag undrar: Hur lång tid tar det att åka till merkurius?

/ lina, 12 år från göteborg

Hej Lina,

Om man vill göra av med så lite bränsle som möjligt tar det ungefär tre och en
halv månad att åka till Merkurius. Anledningen till att man ofta vill använda
så lite bränsle som möjligt, är att bränslet väger en hel del. Varje kilogram som
man måste skjuta upp ifrån jorden (i form av raket+nyttolast+bränsle) är
väldigt dyrt, därför försöker man spara överallt man bara kan, inklusive
på bränslet. Om man har råd med det, kan man ta med sig mycket mer
bränsle, göra en kraftig raketförbränning och komma till Merkurius
på kortare tid.

/Björn


Hej Björn.

Jag har läst att maten smakar annorlunda i rymden än vad den gör på jorden.
Är det sant? Och i så fall, varför gör den det? Kan det ha någonting med tyngdkraften på jorden och tyngdlösheten i rymden?

/ Sofie, 15 år från Sthlm

Hej Sofie,

Du har säkert varit med om att maten inte smakar likadant när
man är förkyld som annars. Delvis har detta att göra med att
en del av vår smakupplevelse normalt faktiskt kommer av att vi
känner matens lukt - vilket inte går när näsan är täppt. På
samma sätt äter astronauterna ofta ur tuber för att maten
inte ska flyga omkring, vilket också minimerar matens lukt.
Deras smakupplevelse blir därmed annorlunda. Dessutom
befinner sig astronauterna i tyngdlöshet, vilket påverkar
vätskorna i kroppens slemhinnor (i tlll exempel näsa och på
tungan), vilket också bidrar till att ändra smakupplevelsen.

/Björn


Vad håller gasen kvar på Jupiter ?

Hur tog man reda på att gasen var giftig ?

/ Wiktor Hjelm, 8 år från Örsundsbroskolan klass Zeta 2

Hej Wiktor,

Jupiter består till största delen av väte och helium, som är väldigt
lätta gaser. Det betyder att de atomer som gasen består av,
väger väldigt lite "per atom", jämfört med andra ämnen. Men om man
samlar väldigt många sådana väte och heliumatomer, så blir deras
sammanlagda massa enorm! Faktum är att Jupiter är det objekt
i solsystemet som har mest massa, förutom solen. Denna massa har
en mycket stor gravitationskraft, som är det som håller samman
gasklumpen. Gravitation fungerar så att den inte bryr sig om
VAD materian består av, utan bara hur MYCKET den väger.
Ett kilo bly har därför samma gravitationskraft som ett kilo
vätgas.

Man får information om avlägsna kroppas sammansättning genom
att undersöka deras spektrum. Ett spektrum talar om hur mycket ljus
ett objekt reflekterar eller sänder ut vid olika våglängder. Vid vissa
våglängder kommer det mycket ljus, vid andra kommer det lite.
Det mönster som då bildas, fungerar ungefär som ett fingeravtryck.
Det talar om i detalj vilka ämnen som finns på objektet, eftersom olika
ämnen reflekterar olika mycket strålning vid olika våglängder. På detta
sätt har man till exempel sett att Jupiters atmosfär innehåller ämnen som
till exempel ammoniak, som är giftiga för oss om vi får i oss det i
stora mängder.

/Björn


vilka färger har planeterna?

/ Daniel Andersson, 7 år från göteborg (sverige)

Hej Daniel,

En planets färg bestäms av den kemiska sammansättningen hos
ytan eller atmosfären (beroende på vilken av dem som vi ser ). Merkurius
har en gråaktig yta av sten, precis som månen, medan Mars steniga yta
har en röd färg eftersom det finns mycket oxiderat järn där - som vi i
dagligt tal kallar "rost". De tjocka atmosfärerna hos Venus, Jupiter, och
Saturnus, har alla en gul-vit färgton (Jupiter har dessutom band av rödfärgat
material). Det är stora förekomster av koldioxid hos Venus, samt gasblandningar
av väte, helium, ammoniak och ammoniumhydrosulfid hos Jupiter och Saturnus
som ger denna färg. Uranus och Neptunus har atmosfärer som innehåller
mycket metan, vilket ger dem en blåaktig färg.

/Björn


Hej!!!!
Vi har olika teman i skolan är astronimi ett bra val men man måste kunna kolla på studiebesök där men falla vi väljer det vart ska man åka då för ett studiebesök?...
mvh cassandra

/ CASSANDRA, 17 år från Sösdala

Hej Cassandra,

Astronomiska observatorier finns vid universiteten i Uppsala, Stockholm, Lund,
och Chalmers i Göteborg. Kontaktuppgifter hittar man på respektive universitets
hemsida.

/Björn

Föregående sida1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 Vidare till fler svar
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2017 Unga Fakta AB