Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Panelen svarar

Här är de frågor som har besvarats inom ämnet astronomi. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.

Sökord:
Kategori:

Här kan du ställa en egen fråga till Henrik Hartman om astronomi!


Vad behövder man veta för att ta reda på den absoluta magnituden för ett astronomiskt objekt.

/ Sara, 17 år från Stockholm

Hej Sara,

Den absoluta magnituden hos till exempel en stjärna, är ett mått
på hur mycket energi stjärnan pumpar ut varje sekund. För att
få reda på den absoluta magnituden måste man veta tre saker:
stjärnans skenbara magnitud (alltså dess ljusstyrka som den har
sett från jorden), dess avstånd, och extinktionen (alltså hur mycket
stjärnljus som försvunnit "på vägen" genom att stoftpartiklar i
rymden absorberat ljus).

/Björn


Om man ramlar ut ur rymdskeppet, kan man sedan röra sig in mot jorden med hjälp av olika kroppsrörelser, och om man kan det sugs man bara ner till marken sedan när man kommer nära jorden pga gravidation?

/ Josefin, 14 år från Vingåker

Hej Josefin,

Om en astronaut skulle tappa fotfästet när han eller hon
är på rymdpromenad utanför sin rymdfarkost är det
verkligen fara på färde. Man kan inte "simma" i rymden,
man kan sprattla hur mycket man vill, men kommer
ändå inte ur fläcken. Därför använder astronauterna
antingen en sele, eller små styrraketer i form av en
specialbyggd ryggsäck.

Skulle en astronaut verkligen förlora kontakten med
sin rymdfarkost under en rymdpromenad, skulle det
hända samma sak som med vilken annan satellit i
bana runt jorden. Han skulle kretsa varv på varv
under lång tid, och banan skulle långsamt minska
i radie så att han kom närmare jorden (på grund av
det mycket svaga luftmotstånd som finns eftersom
jordens atmosfär inte har en skarp gräns). Tillslut
skulle han börja komma in i de tätare delarna av
atmosfären och brinna upp under nedfärden.
Bäst att inte tappa taget alltså!

/Björn


Hej!
Jag är en elev på Älvboda Friskola.
Jag vill gärna veta lite om hur det funkar med ett rymdskepp.
Jag vill veta vad man gör med allt avfall som tex skräp.
Tack på förhand!
//Martin Andersson

/ Martin Andersson, 15 år från Skutskär

Hej Martin,

Förr i tiden var man inte så noga, utan man brukade spruta ut
"mänskligt avfall" (som det så fint heter) och annat skräp ut
i rymden. Det är dock ett växande problem att så mycket skräp
far omkring i rymden, eftersom det utgör en fara både för
satelliter och för människor som går på rymdpromenad.
Därför tar man nu för tiden tillbaka allt avfall man producerar
på rymdstationen tillbaka till jorden.

/Björn


Vi skulle vilja vet lite om Andromedagalaxen...

Finns det några upptäckta planeter i andromedagalxen´?
Hur långt bort ligger den ?
Hur stor är den ?
När upptäcktes den och av vilken ?
Har man bara upptäckt en supernova i andromedagalaxen ?när?
Vad är en spiralgalax?


Tack på förhand Annika Elle och petra.....! =)

/ Elle,Annika och Petra, 15 år från Borlänge

Hej Elle, Annika och Petra,

Andromedagalaxen ligger ungefär 2.5 miljoner ljusår bort. Det är
så långt bort att det är helt omöjligt att se planeter i den
galaxen. Alla så kallade exoplaneter som upptäcks (alltså
planeter som kretsar kring andra sjärnor än vår sol) kretsar
kring stjärnor som finns i vår galax, Vintergatan.

Andromedagalaxen är 220000 ljusår i diameter, att jämföra med
Vintergatan som är 160000 ljusår. Andromedagalaxen är så
ljusstark att man faktiskt kan se den med blotta ögat om
man befinner sig på en plats utan störande ljus från gatlyktor
och om man vet exakt var man ska titta. Därför vet man inte
vem som först såg den, men så vitt man vet nämns den i
skrift för första gången på 900-talet av en persisk astronom
om helt al-Sufi, så Andromedagalaxen har varit känd i
ungefär tusen år (det var dock först för 80 år sedan som
man började förstå att det fanns galaxer i universum - innan
dess trodde man att stjärnorna var jämnt utspridda).

En spiralgalax är en galax vars stjärnor har ordnat sig i
ett spiralmönster. Det finns nämligen andra sorters
galaxer, där man inte ser det där spiralmönstret.

/Björn


vad hade hänt med universum om svarta hål inte hade funnits?

/ Thorin, 17 år från Halmstad

Hej Thorin,

Först måste vi göra klart för oss vad ett svart hål är för någonting: Det är en
kropp som har pressats samman till en mycket liten volym. Till exempel, om
jordklotet skulle pressas samman tills det var ungefär en centimeter stort,
skulle det bli ett svart hål. Gravitationskraften på ytan av ett sådant objekt
är så stark att inte ens ljuset orkar lämna kroppen, det är därför man
kallar det "svart".

Det finns två typer av svarta hål. Dels är det de kroppar som bildas när
mycket tunga stjärnor dör i en supernovaexplosion. Då kastas stjärnans
yttre delar ut i rymden, samtidigt som att stjärnans kärna trycks
samman till ett svart hål. Dessa är relativt små, och väger kanske
några få gånger mer än solen.

Sedan finns det de så kallade supermassiva svarta hålen, som bildas i centrum
på galaxer, genom att materialdensiteten där är mycket hög och att det svarta
hålet hela tiden växer genom att sluka närbelägna stjärnor. Dessa supermassiva
svarta hål kan väga många miljoner gånger mer än solen.

Om de mindre svarta hålen inte hade funnits skulle det betyda att mer material
som bildas i det inre av stjärnorna skulle få möjlighet att sprida sig inom
galaxen. Följden av det skulle bli att mängden tunga ämnen i galaxen (till
exempel syre, kol, magnesium och järn) skulle vara högre. I vårt solsystem är
98% av massan en blandning mellan väte och helium, alltså mycket lätta
ämnen. Mängden tunga ämnen (som till exempel jordklotet består av, och också
vi människor består av) är bara 2%.

Om de supermassiva svarta hålen inte fanns skulle det betyda att många fenomen
som vi förknippar med så kallade "aktiva galaxkärnor" inte skulle finnas. Dessa aktiva
galaxkärnor kan i extrema fall lysa många miljoner gånger starkare än vanliga galaxer
(de så kallade kvasarerna).

/Björn


Hej Daniel,

Jag har gått runt med den här tanken på samma sätt som en kolibri hela
tiden flaxar med sina vingar framför blomman.Varför har sosystemets byggnad
så gemensamt med atomen? Är det möjligt att solsystemet skulle få atomens
bild för dens existens? Då har atomen funnits länge innan solsystemet och
allt annat?

Tror du det?

/ Anonym, 16 år

Hej Anonym,

Att jämföra en atom med solsystemet är lite som att jämföra äpplen
och päron: det finns kanske visa likheter, men det rör sig om två helt
olika saker.

Solsystemet består av en centralkropp (solen), och planeterna som kretsar
kring den hålls på plats av gravitationskraften. Dessa planeter är gjorda
av sten eller gas och befinner sig på en bestämd plats i sina banor vid
en viss tidpunkt.

Atomen har vissa likheter med solysystemet på så sätt att det finns
en centralkropp (atomkärnan, bestående av protoner och neutroner),
och att elektronerna far runt kärnan, men där upphör alla likheter. För
det första uppför sig inte elektroner som små kulor: de har inte en
välbestämd position vid en viss tidpunkt. Snarare bildar elektronen
ett moln runt atomkärnan, där det i varje punkt råder en viss
sannolikhet att elektronen befinner sig vid en viss tidpunkt. För
det andra är gravitationskraften helt försumbar inom atomen,
det är istället elektromagnetiska krafter som håller ihop atomen.

/Björn


Hej! Jag undrar vad det är som gör att bara en del av solens strålning tar sig genom ozonskiktet. Skyddar ozonskiktet oss från partikelstrålning eller är det magnetfältet som gör det? Mvh Anna

/ Anna, 16 år från Kalmar

Hej Anna,

Molekyler har en förmåga att suga åt sig energi
ifrån sin omgivning. De använder sedan denna energi för
att vibrera, rotera, och för att lyfta sina elektroner
till högre banor. Varje typ av molekyl har sin egen
"favoriträtt" när det gäller energi, vilket betyder
att de suger åt sig energi vid vissa specifika våglängder.
Till exempel tycker ozon-molekylen ganska mycket om
ultraviolett strålning, som den därför "suger upp".
Därför kommer mycket av solens ultravioletta ljus inte
ned till jordytan, vilket vi ska vara väldigt glada för.
Det som slinker ned ger oss solbrännan, som gör oss
mörka i skinnet. Men om ozonet inte hade funnits hade
denna bränna inte varit att leka med - vi hade brännts
till aska på några ögonblick.

Du har rätt i att partikelstrålningen främst bromsas
av magnetfältet. Det är för att dessa partiklar ofta
har en elektriskt laddning, som gör att de inte kan
korsa jordens magnetfält och komma ned till ytan, utan
endast glida "längsmed" fältet, runtom på alla sidor
av jorden. Det kan liknas vid att spola vatten på en
fotboll, det tar sig runt på sidorna, men kommer inte
in i bollen.

/Björn


Hej Björn!
Vad heter den planet som har flest ringar runt sig? Vad är ringarna gjort av?
Hej då!
Hälsningar
David

/ David Larsson, 5 år från Höllviken

Hej David,

Den planet som har de största och tydligaste ringarna
är Saturnus. Om man kommer riktigt nära ringarna,
som en del rymdsonder har gjort, ser man att ringarna
i själva verket består av miljontals små "månar" som
kretsar kring Saturnus. De största av dessa "månar" är
stora som långtradare, men de allra flesta är mycket
mindre - man skulle kunna hålla dem i famnen eller i
handen. De är gjorda av is, alltså fruset vatten.

/Björn


vilken stjärna ligger längst bort i rymden!

/ noel, 6 år från mjölby

Hej Noel,

Rymden är oändligt stor, så svaret är att ingen
stjärna ligger längst bort! Vilken stjärna vi än
tittar på som ligger mycket långt bort, så går det
alltid hitta en som ligger ännu längre bort, och
så vidare!

/Björn


varför är det ljusare flera timmar på sommaren än vad det är på vintern?

/ tove pettersson, 12 år från mölndal

Hej Tove,

Som du vet så är jorden runt som ett klot. Detta
klot roterar ett varv runt en axel på 24 timmar.
Det är som att sitta på en karusell och se ett
landskap svepa förbi utanför karusellen - men i
vårt fall är det stjärnorna och solen som
utgör "landskapet" och tycks svepa runt oss ett
varv på ett dygn.

Nu är det så att den här axeln som jorden roterar
kring inte pekar precis rakt bort från det plan
i vilket jorden rör sig runt solen, utan den
lutar lite. När man för jorden runt i sin bana
gör denna lutning att vi på norra halvklotet ibland
är "vända mot solen" mer än de på södra halvklotet.
Det är detta vi kallar sommar hos (och vinter hos dem).
Ett halvår senare är det i stället de på södra
halvklotet som är vända mer mot solen (medan vi är
vända bort). Då har de sommar medan vi har vinter.

Allt detta är mycket lättare att förstå om man får
se en teckning av hur det ser ut. Jag föreslår att
du går till biblioteket och lånar en bok om astronomi
så kommer du säkert att hitta en sådan teckning där.

/Björn


Hej igen. Den här frågan ställer jag till dig eftersom du verkar kunna mest om tid. Kan "tidsparadoxer" inträffa? Jag har svårt att tro på det, med tanke på "förälrdasmordsprototypen"(som jag kallar den)som utvecklas i 3 stadier: 1. En person stiger in i en tidsmaskin för att mörda sin förälder innan personen föds. 2. Personen möter sin förälder och mördar honom/henne. 3. Personens förälder dör och kan därför inte föda personen alltså kan personen aldrig ha existerat och kan heller inte ha dödat sin förälder.

/ Fredrik Borgman, 15 år från Visby/ Gotland

Hej Fredrik,

Vi människor har en tidsuppfattning som i stort
sett går ut på att tiden går i en bestämd riktning
(från dåtid till nutid och frammåt), att den går lika
fort överallt (alltså inte beror på var man befinner sig),
och inte ändrar sin hastighet (alltså att tiden inte
ibland går fortare eller långsammare). Denna
tidsuppfattning är ett resultat av den miljö i vilken
vi har vistats under årtusendena: vi har aldrig upplevt
mycket starka gravitationsfält, och vi har aldrig färdats
vid hastigheter som börjar närma sig ljusets.

Under 1900-talet började dock fysikerna inse att vår
tidsuppfattning är ganska grov och enkel. Den gäller
naturligtvis i den miljö där vi vistas, men vi måste
också inse att tid och rum kan uppföra sig på ett sätt
som vi inte är vana vid om vi "byter" miljö, till
exempel vistas i närheten av ett svart hål (som har
ett enormt gravitationsfält), eller om vi kunde
färdas nära ljushastigheten.

En av de saker som kanske är möjligt (säkert inte
praktiskt, men teoretiskt) är tidsresor. Eftersom
de matematiska ekvationer som beskriver sådana
händelser är mycket komplicerade begår man ofta
misstag när man försöker tolka dem. Dessa misstag
leder till situationer som motsäger sig själva: vi
har en paradox. Dessa paradoxer är dock inte verkliga,
utan beror på fel vi gjort under vägen.

Ett känt exempel är den så kallade tvillingparadoxen,
som bygger på det faktum att tiden ser ut att gå
långsammare när man färdas snabbt. Man kan tänka sig
ett tvillingpar, varav den ena ger sig ut i rymden där
han färdas mycket snabbt. Tvillingen som är kvar
på marken tittar på den andres klocka genom teleskop
och ser att den rör sig mycket långsamt. Tvillingen
som är kvar på jorden har hunnit bli mycket gammal
när hans bror kommer tillbaka, men eftersom broderns
klocka gått långsammare är han fortfarande ung.

Paradoxen uppstår när man tittar på vad den rymdfarande
tvillingen upplever. Han kan ju se broderns klocka
på jorden, och eftersom jorden tycks röra sig med
enorm hastighet relativt astronauten, borde även
denna klocka gå långsamt, vilket borde resultera i
att det är astronauten som själv blir gammal och
möter en ungdomlig tvilling på jorden!

Paradoxen försvinner när man inser att man gjort en
felaktig jämförelse. Man kan inte bara titta på de
relativa hastigheterna och säga att de är samma.
Man måste ta hänsyn till att tvillingen på jorden
hela tiden befunnit sig i ett inertialsystem (alltså
inte upplevt acceleration), medan den rymdfarande
brodern måste ha accelererat kraftigt för att komma
upp i den där höga hastigheten, och sedan bromsat in
kraftigt för att kunna återförena sig med brodern.
Tar man hänsyn till detta blir slutresultatet
att tvillingen på jorden faktist har åldrats snabbare
än sin broder, och båda är överrens om detta.

/Björn


Hur många planeter(inklusive Exoplaneter)finns det i hela Vintergatan?

/ Fredrik Borgman, 15 år från Visby/ Gotland

Hej Fredrik,

Vintergatan innehåller ca 200 miljarder stjärnor. Vi
vet inte hur många av dem som har planeter, eller hur
många planeter varje stjärna har. Vi kan dock lugnt utgå
ifrån att det finns miljontals planeter i Vintergatan.

Dessa är dock extremt svåra att observera med teleskop
eftersom de är otroligt ljussvaga och ligger mycket
mycket nära sina moderstjärnor (sett från jorden), som
i jämförelse har en enorm ljusstyrka (planeternas ljus
drunknar helt i stjärnans ljus). Därför har man fram tills
nu bara kunnat hitta ett par hundra planeter som kretsar
kring andra stjärnor (de så kallade exoplaneterna).
Men jakten fortsätter, och med allt bättre teleskop kommer
vi inom de närmsta decennierna att hitta hundratals
nya planeter.

/Björn


1:hur många månar har mars??
2:varför fins det inte luft i rymden??
3:hur stor är rymden??
4:finns det liv i rymden??
5:vad är en stjärna??
6:vad fins det för faror i rymden??

/ viktor, 12 år från emmaboda

Hej Viktor,

1. Mars har två månar, Phobos och Deimos.

2. Det vi kallar luft är en gasblandning som
främst består av kvävgas och syrgas. Dessa gaser
har sipprat ut ur jordens inre, eller bildats av
mikroorganismer på jorden. Gaserna kan inte lämna
jorden på grund av jordens gravitationskraft, och
utgör jordens atmosfär. Det är därför som luften bara
finns på jorden och inte ute i rymden.

3. Troligtvis är rymden oändligt stor - man kan åka hur
långt som helst utan att stöta på någon vägg.

4. Vi vet inte om det finns liv på andra platser i
rymden förutom jorden, men det är ganska troligt.

5. En stjärna är en stor kropp som främst består
av gaserna väte och helium. Den är så stor att det
i kroppens inre bildats ett sådant gastryck att
väteatomer tvingas samman för att bilda heliumatomer.
När detta sker frigörs enorma mängder energi, vilket
är det som för kroppen att lysa och ge ifrån sig värme.
Det är dessa varma lysande gasklumpar vi kallar stjärnor.

6. Det finns massa olika faror i rymden för en människa.
De värsta är att det inte finns någonting att andas,
att temperaturerna är extrema (allt från -250 grader
till + flera tusen grader), och att det finns en
intensiv kortvågig strålning (ultraviolett strålning).
Man skulle därför dö omgående om man inte hade en
skyddande dräkt (rymddräkt).

/Björn


1. jag undra hur många planeter det fins i rymden?

2.och hur gamal är jupiter?

3 vet du om det fins liv i rymden?
4.hur många månar har solen?

/ joakim, 12 år från emmaboda

Hej Joakim,

1. Det är ingen som vet hur många planeter det finns
i rymden. Bara i vår galax Vintergatan (som endast är
en av många många miljarder galaxer), så finns det
ungefär 200 miljarder stjärnor. Även om endast en
procent av dessa stjärnor skulle ha en planet, så rör
det sig alltså om flera miljarder planeter. Dock är det
fruktansvärt svårt att hitta planeter runt andra stjärnor
eftersom de är så längt borta. Därför känner vi i dag bara
till ett par hundra planeter som kretsar kring andra
stjärnor i Vintergatan.

2. Jupiter är lika gammal som alla andra planeter i
solsystemet, alltså 4.6 miljarder år.

3. Ingen vet om det finns liv i rymden förutom på vår
egen planet. Men många tror att det är orimligt att
livet bara har uppstått på vår planet och ingen annanstans.

4. De objekt som rör sig i banor runt solen kallas
per definition för planeter (om de är mycket stora),
dvärgplaneter (om de är lite mindre) och "små solsystems-kroppar" om de är riktigt små. Ordet "måne"
är reserverat för de små kroppar som rör sig runt
någon planet, dvärgplanet eller någon annan liten
solsystemskropp. Solen har därför inga månar.

/Björn


Vad händer om man kör in i ett svart hål?

Hur stor är rymden?

Fins det liv någån annan stans i rymden?

/ Axel, 13 år från Emmaboda

Hej Axel,

Ett svart hål har en fruktansvärt stor gravitationskraft,
som minska kraftigt med avståndet från det svarta
hålet. Kommer man för nära det svarta hålet med
ett rymdskepp så känner den delen av skeppet som är
närmast det svarta hålet en mycket större dragningskraft,
än den del av skeppet som befinner sig längst bort från
det svarta hålet. Resultatet är att det svarta hålet dras
sönder till en tråd som far in i det svarta hålet.

Vi vet inte hur stor rymden är. Troligtvis är den
oändlig, dvs, man kan åka precis hur långt bort
som helst och aldrig stöta på en vägg eller något
liknande. Fast den del av universum vi kan se begränsas
av hur fort ljuset hunnit röra sig under universums
livstid, som uppgår till 13.7 miljarder år. Man kan
därför bara se högst 13.7 miljarder ljusår ut i rymden,
vilket endast utgör en liten "bubbla" i hela universum.

Ingen människa vet med säkerhet om det finns liv på
någon annan plats i vår galax. Men det verkar mycket
osannolikt att livet endast uppstod här på vår planet,
och ingen annanstans. Det är därför mycket troligt att
det finns levande organismer även i andra delar av
rymden, även om vi ännu inte har några konkreta bevis
för det.

/Björn


När dör solen???

/ kim, 12 år från Emmaboda

Hej Kim,

Solen slutar lysa om ungefär 5 miljarder år.

/Björn


var betalgues störe förut?

/ alejo, 12 år från emmaboda

Hej Alejo,

Stjärnan Betelgeuze i Orion är en så kallad röd
superjätte. För länge sedan var den en normal
stjärna, ungefär som solen fast mycket tyngre. Men
så en dag tog gasen väte slut i dess centrum, och
den kunde inte längre slå samman vätekärnor till
gasen helium, vilket är det sätt på vilket normala
stjärnor bildar sitt värme och ljus. De inre delarna
av stjärnan drog sig därför samman, så att det blev
så varmt att ett nytt sätt att bilda energi uppstod:
heliumkärnor slår sig samman och bildar kol och syre.
I samband med att stjärnans inre delar drog sig samman,
svällde de yttre delarna av stjärnan upp så att den
blev jättestor! Samtidigt minskade temperaturen i denna
uppsvällda atmosfär, vilket gav den en röd färg. Det
är därför man kallar Betelgeuze en röd superjätte.

Betelgeuze var alltså mindre till storleken för länge
sedan, än vad den är nu.

/Björn


vad är ett ljusår hur många killometer är ett ljusår?

/ Amanda Dahlström, 9 år från smedby

Hej Amanda,

Avstånden i rymden är väldigt stora, därför
är det lite jobbigt att mäta dem i meter. När
vi mäter avstånd i solsystemet använder vi därför
gärna den "astronomiska enheten", som motsvarar
avståndet mellan solen och jorden. Avståndet mellan
till exempel solen och Jupiter blir då "5.2 astronomiska
enheter".

Men när vi rör oss ut bland stjärnorna i galaxen, eller
tittar på rymden mellan galaxerna, blir även den
astronomiska enheten ganska jobbig att använda. Då
använder vi en annat sätt att mäta längd: ljusåret.

Ett ljusår är den sträcka som en ljusstråle hinner
färdas under ett år. På en enda sekund så rör sig
ljuset inte mindre än 300000 kilometer! Eftersom det
går 60 sekunder på en minut, 60 minuter på en timma,
24 timmar på ett dygn, och 365 dygn på ett år, kan
man räkna ut att ett ljusår är inte mindre än
9.5 tusen miljarder kilometer! Skriver man ut det
blir det

9500 000 000 000 kilometer!

Det var långt!

/Björn


när kommer solen utplånas!

/ alejo, 12 år från emmaboda

Hej Alejo,

Solen slocknar om ca 5 miljarder år.

/Björn


Hur gamal är solen??

/ Andrea, 12 år från Emmaboda

Hej Andrea,

Solen är ungefär 5 miljarder år gammal.

/Björn

Föregående sida1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 Vidare till fler svar
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2017 Unga Fakta AB