Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Panelen svarar

Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.

Sökord:
Kategori:

Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!


Jag skulle gärna vilja gå en skrivarkurs men jag vet inte om någon. Jag vill helst skriva Kriminalromaner och har enligt mig en ganska bra fantasi. Men jag måste lära mig mer om det.

Hur hittar man skrivarkurser?


///// Paula

/ Paula, 12 år från Örebro

Hej Paula

Du söker på nätet. Här är en länk: http://www.google.se/search?q=skrivarkurser&ie=utf-8&oe=utf-8&aq=t&rls=org.mozilla:sv-SE:official&client=firefox-a

Du hittar även en del länkar till skrivarkurser på min blogg: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/

Lycka till!

Kramisar Kim


Men hur gör man en bok som alla andra böcker med typ 100 sidor ?
Hur gör du en riktig bok ?
ska jag köpa en bo en valig bok asså en skrivhähta eller nåt ich skriva en bok och sen ger den till bibliteket så gör hon en riktig bok av den ? eller ?

/ Maryam, 10 år från sverige

Hej Maryam

Du skriver din bok på datorn och skickar till ett bokförlag så gör de boken för dig. Här är lite fler tips:

BOKFÖRLAG: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m. Du kan även gå in på www.googles.se och söka på "Bokförlag". Där hittar du allt du behöver.

Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.

När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.

Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.

När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.

Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.

Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.

Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.

Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.

OM DU VILL TRYCKA UPP DINA BÖCKER SJÄLV: Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?

OM DU VILL LÄGGA UT DIN BOK PÅ NÄTET SÅ ATT ANDRA KAN LÄSA DEN: Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på www.digitalboken.se Genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare, förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger, som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till Digitalboken.

Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell granskning av sin text.

Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av tryckfärdigt material.

Jag önskar dig lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort, kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också fler tips.

Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.

Kramisar från Kim


Hur många sidor ska ett normalt kapitel vara? :)

/ Izabelle, 13 år

Hej Izabelle

Det finns ingen bestämd längd på kapitlen. Men det är bra om kapitlen inte är alltför långa, 2-4 sidor tycker jag är bra längd. Ibland är kapitlen längre, ibland kortare.

Kramisar Kim


Tack ditt svar vart jätte bra tyckte jag. Och jag fick veta mycket av det du skrev. När jag skriver så brukar jag skriva på ett annat sätt. När någon pratar använder jag tillexempe:
- God morgon mamma och pappa, sa Anna.
- God morgon själv, svarade pappa.
Ungefär så skriver jag när någon talar. Jag gör inte som dig. Och jag har läst en utav dina böcker och jag gillar dem ganska mycket.

/ Cornelia, 11 år från Hedesunda

Hej Cornelia

Det är helt okej att skriva med talstreck också. Personligen tycker jag att det ibland kan vara svårt att se när talet slutar och "berättandet" börjar igen.

Lycka till med ditt skrivande!

Kramisar Kim


Hej!

Jag har några frågor till dig ^^ Först undrar jag hur länge det tar undefär att skriva en bok? Då menar jag inte en bok på typ 20 sidor utan en riktigt bok, en på ca 100-200 sidor. Jag har själv skrivit ganska mycket, men jag kommer bara till en början och en bit in sedan så tröttnar jag lite... Oftast brukar jag skriva två på samma gång så när jag tröttnar påden ena så fortsätter jag på den andra Har du något bra tips på hur man håller 'glöden' vid liv? Näst sista frågan kan verka lite dum.. Men får man illustrera sina egna böcker och omslag? I böckerna vet jag att många gör själva, men omslaget? Får man göra det själv om man så vill? Och sista så undrar jag hur mycket det kostar en att skicka in en bok till ett förelag och göra många kopior? Betalar man själv i förskott eller får de några procent av vinsten när man sålt böckerna?

Tack på förhand :D
MVH//Rebecca

/ Rebecca, 18 år från Uppsala

Hej Rebecca

Det tar olika tid att skriva olika typer av böcker. Mina böcker tar ungefär 1,5-2,5 år att göra, från idé till färdig bok.

Det är bra att hålla på med flera böcker samtidigt och "koppla av" med den andra boken när den första börjar ta emot.

För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.

På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.

Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?

Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.

Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.

För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.

Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.

Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.

Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.

Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.

Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.

Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.

Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:

Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.

Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.

Nu är det dags att skriva på allvar!

Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.

När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.

Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.

Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.

Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.

I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.

När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...

Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.

Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.

Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.

En del författar gör sina egna bokillustrationer, men oftast inte bokomslagen. Förlagen har sina egna illustratörer och vill oftast att det ska synas att en bok kommer från deras förlag.

Du betalar ingenting när du skickar in din bok till ett förlag. Om de vill ge ut din bok får du betalt för det. Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder

På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.

Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!

Känns det som om du vet hur du ska skriva nu?

Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!

Kramisar från Kim


Hej!
Jag har alltid älskat att skriva berättelser. Så länge jag bara kan minnas faktiskt. Men då började jag runt 8 års åldern eller något med att skriva sagor bara. Min pappa och min farmor och farfar tyckte det var mycket bra gjort av mig. Så nu förra året tyckte pappa att jag skulle börja med berättelser på 100 sidor eller något. Men efter som jag har väldigt svårt att hitta på en början. Så jag behöver hjälp med att hitta på vad en bok kan handla om. Oftast så brukar jag skriva med spänning och det kommer jag nog fortsätta med. Men vad kan hända under en spännande bok?. Så har jag en till fråga som jag vill vara 100% säker på. När man skriver ska man då sätta punkt efter frågetecken eller utropstecken?. Just nu skriver jag punkt alltid efter men jag vill vara mera säker på det. Jag fick reda på att du var författare och bestämde mig för att mejla just dig och söka hjälp. Så nu hoppas jag ju att du vill och att du kan hjälpa mig med mina små problem. Jag har också bestämt mig att jag nog ska bli författare jag med. Jag älskar böcker och sånt. Mejla mig så fort som möjligt är du snäll. Jag ska fortsätta på en ny berättelse på lördag så då måste jag veta det här. Tack i alla fall för att du finns. För annars skulle jag aldrig veta 100 på något om böcker och skrivning.

/ Cornelia, 11 år från Hedesunda

Hej Cornelia

Precis som du skrev jag min första bok när jag var åtta år. Om du går in på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ och kikar under sidan Skrivprocess/Skrivtips så kan du se hur min första bok såg ut. På den sidan har ligger många av mina blogginlägg som handlar om skrivprocess, skrivtips, skrivlust etc.

Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

Du ska ha punkt i en mening om det bara är en mening rakt upp och ned, som här.

Om det är en fråga: "Vet du när det ska vara frågetecken?" Då ska det vara ett frågetecken, "När kommer du hem?"

När det är något som sägs med eftertryck, eller om någon ropar bör du använda utropstecken: "Nej, det vill jag inte!" sa hon bestämt. "Kom hit!"

Hoppas att detta har hjälpt dig och att du hittar fler tips och råd på min hemsida och blogg.

Lycka till med din berättelse och skriv gärna tillbaka och berätta hur det går för dig. Om du vill kan du bli vän med mig på facebook och skriva till mig där.

Kramisar Kim


Hej! Jag är en tjej som älskar att skriva, jag har skrivit sen jag var 3 år.
Jag vill bli författare och poet när jag blir stor ,men jag har tappat lusten för att jag inte kommer på något. Jag försöker men det går inte riktigt. Jag vill skriva böcker om vänskap och kärlek.
Jag vill verkligen inte ta en paus!'
Har du kanske några tips till mig?
Är det viktigt att jag uttrycker mig ?
Jag vill skriva på dator helst ,mer än att skriva för hands
Snälla ge svar!

/ Anonym, 9 år från Anonymt

Hej Anonym

Om du går in på min hemsida www.kimselius.se och kikar under Författartips så kan du läsa om personer som har fått sina böcker utgivna redan i din ålder. Kanske kan det ge dig inspiration?

Du kan även gå in på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ och titta under Skrivprocess/Skrivtips, så hittar du många blogginlägg och tips om skrivandet. På min blogg hittar du också länkar till andra sidor om skrivprocessen.

Tänk på att det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

Jättebra om du skriver på datorn, för då har du möjlighet att ändra, lägga till, ta bort och så vidare.

Lycka till med ditt skrivande! Skriv gärna ditt namn nästa gång, så jag vet att det är du om du återkommer...

Kramisar Kim


Hej
Jag älskar att skriva,men det var lättare förra året.När jag skriver nu så blir det att jag stannar och kollar vad jag har skrivit. Då hittar jag ett fel och vet inte hur den ska sluta.
Finns det något sätt som gör att det blir lättare att hitta slutet??

Kram Frida

/ Frida Quist, 11 år från Sverige / kungälv

Hej Frida

För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.

På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.

Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?

Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.

Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.

För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.

Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.

Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.

Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.

Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.

Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.

Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.

Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:

Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.

Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.

Nu är det dags att skriva på allvar!

Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:

"Vad är det här för något?"

Något osannolikt var på väg att hända Theo.

Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.

"Jag är rädd!" sa Ramona.

"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.

"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"

Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?

Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.

När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.

Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:

"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."

Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.

Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?

Här får du några exempel:

Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.

Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.

Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?

Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.

När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.

Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.

Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.

Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.

I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.

När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...

Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.

Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.

Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.

Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.

Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!

Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?

Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!

Kramisar från Kim


skriv om monsterkluben

/ bily, 10 år från helsingborg

Hej Billy

Det lät spännande, med en monsterklubb. Tack för idén.

Kramisar Kim


Hur länge har du varit författare?Jag har skrivit en bok. Tycker du om att skriva böcker?






/ Tova Nilsson, 8 år från Tormestorp

Hej Tova

När jag var åtta år skrev jag min första bok, men jag skickade inte in något manus förrän jag blev äldre. I december 1997 slog jag igenom med min debutbok Tillbaka till Pompeji. Jag ÄLSKAR att vara författare och få skriva böcker. Du kan läsa mer om mig på www.kimselius.se eller på min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/

Kramisar Kim


Det var länge sen jag skrev till dej, men de är så att jag har jätte bra idéer till en bok. Men problemet är att jag inte vet om jag ska skriva om häxor, vampyrer, varulvar, vanliga människor mm.
Skulle du kunna ge några förslag, jag ska skriva en kärlekssaga som slutar med att en av huvudpersonerna dör och den ska vara väldigt sorglig så att man nästan gråter i vissa tillfällen.
Men jag vet inte vad jag ska skriva om, vill helst ha några "övernaturliga varelser" Så snälla kan du kanske komma med några förslag om vad du skulle tycka passade bäst till min bok!
Jätte tacksam för svar!!;D

/ Leona, 12 år från Vallentuna

Hej Leona

Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut. Och det låter definitivt som om du vill skriva om övernaturliga saker. Då gäller det att välja vad du vill skriva om, eller skriv en berättelse där alla de övernaturliga varelserna är med.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.

På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.

Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?

Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.

På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.

Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!

Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?

Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!

Kramisar från Kim



Hej Kim!
Jag är 13 år och håller på med min bok nu. Jag har en liten fråga:
Hur långa ska kapitelna vara?/Hur många A4 ska jag ha till ett kapitel?

Just nu skriver jag 2½ a4 och sedan ett nytt kapitel, blir det för lite?
Svara gärna i A4 :)

Sen 1 till:
Hur många A4 ska jag ha till min bok? 100, 50, 200?
TACKSAM FÖR SVAR!

/ Izabelle, 13 år från hemligt

Hej Izabelle

1 kapitel kan vara väldigt olika långa i A-4-sidor. 2-3 sidor. Men 2,5 tycker jag är helt okej. Har nyligen läst en bok av den store författaren Stephen King och han hade en enda rad på vissa kapitel...

Det är olika antal manusblad på olika typer av böcker. (En "manussida" är ett A-4 blad där man har skrivit texten med storlek 12 och har radavstånd 1,5 eller 2.) För bilderböcker är det cirka 6-8 A-4 manusblad. För 5-11 år är det cirka 50-100 A-4 manusblad och för ungdomsböcker är det cirka 100-150 A-4 manusblad.

Mina manus brukar ligga på 120-200 A-4 manusblad. Skrivet med 12 punkters storlek på bokstäverna, Font Ariel, 1 1/2 radavstånd.

Mina böcker är i färdigt format på mellan 188-312 sidor.

Hoppas att detta var till hjälp. Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim


hur man skriver en bok som heter döden pà gàrden

/ Maryam, 10 år från sverige

Hej Maryam

Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.

På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.

Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?

Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.

Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.

För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.

Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.

Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.

Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.

Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.

Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.

Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.

Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:

Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.

Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.

Nu är det dags att skriva på allvar!

Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:

"Vad är det här för något?"

Något osannolikt var på väg att hända Theo.

Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.

"Jag är rädd!" sa Ramona.

"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.

"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"

Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?

Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.

När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.

Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:

"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."

Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.

Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?

Här får du några exempel:

Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.

Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.

Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?

Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.

När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.

Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.

Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.

Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.

I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.

När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...

Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.

Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.

Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.

Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.

Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.

På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.

Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!

Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?

Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!

Kramisar från Kim


Hur många böcker har du skrivit

/ Junior, 10 år från Hur många böcker

Hej Junior

Jag har skrivit 18 böcker:

"Tillbaka till Pompeji", 1:a boken: Handlar om Ramona, som plötsligt förflyttats i tiden och möter Theo i staden Pompeji. Hon vet att hela staden kommer att förintas av ett vulkanutbrott och döda alla invånarna, även henne om hon inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att hända, om 100 år, om 10 år eller om 10 minuter...

"Jag är ingen häxa", 2:a boken: Här färdas Ramona och Theo i tiden till häxförföljelsens tid. De räddar en flicka från att bli levande bränd på bål och flyr. Men de kommer inte långt innan de själva blir tillfångatagna anklagade för häxeri...

"Faraos förbannelse", 3:e boken: Den berättelsen börjar långt nere i en faraos grav i Egypten. Ramona lägger händerna över gamla skrivtecken på gravens vägg, uttalar en ramsa och plötsligt blir allt svart runt Ramona. Theo ropar på Ramona och får inget svar, han vänder sig om och ser att Ramona är spårlöst borta. Han har ingen aning om vart hon har tagit vägen... Ramona upptäcker ett fladdrande ljus som närmar sig henne i mörkret...

"Den gömda Inkastaden", 4:e boken: Här är Theo och Ramona ute i djungeln när tidsförflyttningen sker. De har kommit ifrån sin turistgrupp och plötsligt hör de ljudet av röster. Ramona tror att det är turistgruppen och rusar ut ur djungeln följd av Theo. Plötsligt står de framför en grupp Inkaindianer som hastigt höjer spjuten mot dem...

"Vikingaträl", 5:e boken: Theo och Ramona blir tillfångatagna av vikingar efter att ha fallit i vattnet och blivit förflyttade i tiden. De förs upp till en slavmarknad för att säljas. Efter ett rymningsförsök av Theo skiljs de båda åt och går olika hemska öden till mötes...

"Svarta Döden", 6:e boken: Här förflyttas Theo och Ramona till Florens 1348 och pestens tid. Där möter de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon avslöjar den för Theo och Ramona inser de att de måste fly, men då flyr rakt i armarna på Svarta Döden.

"Snapphanar", 7:e boken: Ramona hittar ett gammalt dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden, till Snapphanarna år 1676. Ramona förlorar minnet efter en olycka. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden men hamnar på motståndarsidan. Till slut möts de tidigare vännerna i en kamp på liv och död.

"Giljotinen", 8:e boken: År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...

"Riddarsvärdet", 9:e boken: Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet. Theo har förstått att svärdet är deras enda biljett hem. Han måste hålla fast vid det, till vilket pris som helst. Hans beslut för dem åt skilda håll, till Mont-St-Michel och Château de Pirou i Normandie under 1300-talets riddartid. Planer smids om ond, bråd dö, som även inkluderar Theo och Ramona.

"Det glömda kriget - 1808-1809", 10:e boken: "Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona. Hon förstod genast att en ny tidsförflyttning var på gång. Hon ville gripa tag i Theo så att även han följde med. Men det var för sent... När Theo och Robert upptäcker att Ramona försvunnit, vet de inte vart hon har tagit vägen. De tror att hon har färdats till kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Därför läser de allt om det kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det oanade följder. Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent?

"Snapphaneresan", 11:e boken: Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt ifrån Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.

”Kinesiska Draken”, 12:e boken: Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu, lät ingen stå i deras väg i strävan efter makt och evigt liv. Theo och Ramona har oturen att fara genom tiden och möta just dessa två skrämmande personer i det historiska Kina. Theo och Ramona kastas mellan olika händelser; hemska och livsfarliga, men samtidigt oerhört fängslande. På nära håll får de ta del av mord och sammansvärjningar. De inser till slut att även deras liv är hotade. Missa inte denna mycket spännande berättelse, som är något utöver det vanliga! Kommer ut i augusti 2009.

”Theos Pompeji”, 13:e boken: En augustimorgon år 79, i staden Pompeji vid vulkanen Vesuvius, blir Theo vittne till något som förändrar hans liv för all framtid. Upplevelsen för honom till en sierska som uttalar en spådom, som gör att Theo kastar sig handlöst in i nya skrämmande händelser. Allt för att undvika det katastrofala öde som väntar. En fascinerande bok om Theos liv i Pompeji, som vävs ihop med romartidens historia. Här får du följa de dramatiska händelser som formar Theo till den person han är när han möter Ramona. En bok fylld av nervpirrande äventyr i väntan på vulkanutbrottet som förintar Pompeji.

”Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken: Genom en historisk brosch förflyttas Theo och Ramona i tiden, till år 61 i Britannien och hamnar i drottning Boudicas by. Snart anländer romarna och ödelägger byn. Därefter beger sig romarna mot druidernas ö Anglesey för att utplåna druiderna. Kelternas drottning Boudica är rasande, samlar kelterna och ger order om strid. Theo har oturen att få en druidkristall, vilket ställer till det rejält för honom. Theo och Ramona kämpar för sina liv. De försöker resa tillbaka till sin egen tid, utan att lyckas, istället möter de kejsar Hadrianus. Den här gången blir tidsresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut.

”På liv och död i andra världskrigets skugga”, 15:e boken: En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter som bara har en enda utväg: Döden! (Boken utkommer augusti 2011)

”Kimberlie – Äventyr på Nya Zeeland”, 1:a boken i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlies första resa till Nya Zeeland blir inte alls vad hon förväntat sig. Istället för tråkiga släktträffar, får hon uppleva skrämmande äventyr, när hon ensam ger sig av för att utforska det okända landet. Nya Zeelands natur är inte så ofarlig som hon trodde. En mystisk man dyker oväntat upp och skrämmer henne. Plötsligt inser Kimberlie att hon har gett sig in i något riktigt otäckt som hon inte kan ta sig ur.

"Kimberlie - Ett nytt liv", 2: a boken: Något fruktansvärt händer som för alltid förändrar Kimberlies liv. På grund av detta fattar hon ett ödesdigert beslut och drar omedvetet med sig Andy i de händelser som följer.

”Kimberlie – Främlingar”, 3:e boken: Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin och de verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned. Ingenting blir sig likt när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter. (Boken utkommer våren 2011)

De Historiska Äventyrsböcker om Theo och Ramona är skrivna runt riktiga historiska händelser, med riktiga historiska personer och faktadel i slutet av böckerna. (Många skriver till mig och tackar mig för att de har fått högsta betyg i skolan efter att ha läst någon av mina historiska äventyrsböcker och därefter fått prov i skolan på ämnet. De säger att det känns som om de hade varit där och därför kom ihåg allt de hade läst. De säger också att mina böcker ger spänning för stunden och lärdom för livet. Att böckerna är så spännande att det inte går att sluta läsa dem, förrän dem är slut!) Böckerna om Kimberlie skildrar Nya Zeeland, dess mystiska natur och historia i nervkittlande berättelser. Spännande thrillers som tar andan ur läsaren…

Hör av dig och berätta om du läser någon av böckerna och vad du isåfall tyckte om den/dem?

Kramisar från Kim


Jag håller på med en bok som jag skriver men jag vet inte vad det ska hända det handlar om en tjej som har en magisk mobil de reser till Paris i Frankrike 1999. När hon och hennes lillebror är där så vill de rida på en elefant så de gick till dem som skulle leda elefanten men dem som skulle leda elefanten var kidnappare. Kidnapparna hade en hemlig buss som dem låtsades att det var en rolig buss för barn med egentligen var de kidnappare. När jag hade skrivit dit så visste jag inte vad jag skulle skriva mer kan du ge mig några tips ?

Tack i förväg !
// Jennifer

/ Jennifer, 11 år från Halmstad

Hej Jennifer

Låter som en mycket spännande handling.

Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.

På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.

Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?

Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.

Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.

För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.

Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.

Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.

Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.

Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.

Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.

Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.

Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:

Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.

Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.

Nu är det dags att skriva på allvar!

Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:

"Vad är det här för något?"

Något osannolikt var på väg att hända Theo.

Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.

"Jag är rädd!" sa Ramona.

"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.

"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"

Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?

Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.

När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.

Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:

"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."

Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.

Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?

Här får du några exempel:

Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.

Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.

Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?

Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.

När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.

Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.

Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.

Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.

I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.

När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...

Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.

Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.

Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.

Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.

Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.

På min hemsida www.kimselius.se och min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.

Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!

Känns det som om du vet hur du ska fortsätta nu?

Lycka till och hör gärna av dig igen och berätta hur det går!

Kramisar från Kim


Hur publicerar man en bok?

/ Hilda, 9 år från Sverige

Hej Hilda

Man skickar in sin bok till ett förlag så sköter de allting för dig. Vet du att det finns personer som har fått sin bok utgiven när de varit lika gamla som du. Titta in på den här länken så kan du läsa om dem: http://www.kimselius.se/tips.html

Här kan du läsa mer i detalj hur du publicerar din bok:

BOKFÖRLAG: Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m. Du kan även gå in på www.googles.se och söka på "Bokförlag". Där hittar du allt du behöver.

Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.

När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.

Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.

När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.

Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.

Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.

Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.

Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.

OM DU VILL TRYCKA UPP DINA BÖCKER SJÄLV: Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?

OM DU VILL LÄGGA UT DIN BOK PÅ NÄTET SÅ ATT ANDRA KAN LÄSA DEN: Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på www.digitalboken.se Genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare, förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger, som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till Digitalboken.

Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell granskning av sin text.

Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av tryckfärdigt material.

Jag önskar dig lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort, kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också fler tips.

Lycka till med ditt skrivande!

Kramisar från Kim





Hej Kim!
Jag älskar att skriva men problemet är att jag aldrig lyckas skriva så långa berättelser som jag vill. Först planerar jag hela boken men när jag sedan börjar skriva tröttnar jag snabbt för att jag inte kommer särskilt snabbt till det som är grejen i boken. Har du något tips för hur jag ska lyckas fortsätta skriva på berättelserna även om det går lite långsamt att komma till "grejen" i boken?

M.v.h. Elsa

P.S. Jag har läst alla dina böcker utom den tredje Kimberlie boken. Giljotinen och Kinesiska draken är mina favoriter. Jag håller på att läsa Boudicas strid mot romarna.D.S.

/ Elsa, 11 år från Skåne

Hej Elsa

Vad kul att du har läst mina böcker. Tycker också väldigt mycket om Giljotinen och Kinesiska Draken. Ska bli spännande att höra vad du tycker om Boudicas strid mot Romarna som också handlar om en stark kvinna.

Nu till din fråga om hur du ska skriva en lång berättelse. Har du provat att arbeta med gula lappar? Gör så här:

Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.

Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.

När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.

Skriv det DU vill läsa! För att göra en bra berättelse bör du skriva direkt från hjärtat, och gärna ta del av de erfarenheter du bär inom dig. Tänk på att inte skriva för att någon annan ska läsa berättelsen, utan skriv för att DU ska bli nöjd med berättelsen. Använd ditt eget "språk" och försök inte härma någon annan författare, då blir din berättelse bra. För att förlagen ska bli intresserade av din berättelse bör du ha något nytt att berätta, något som väcker deras intresse. Glöm inte att berättelsen måste fånga läsaren redan i första meningen.

När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.

Varje bok i min historiska äventyrsserie byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker det upp idéer om vad boken ska handla om. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser samt ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.

För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.

Om du arbetar på det här sättet gör det ingenting om du skriver kapitlen i "oordning", alltså att du ger dig i kast med själva "grejen" innan du har skrivit allt det där i mitten. Ibland skriver jag sista kapitlet först, ibland ett kapitel i mitten. Har du de gula lapparna som stöd är det lätt att hitta tillbaka till handlingen. Glöm inte läsa igenom berättelsen noga om du arbetar på det här sättet, för att se efter så du inte har tappat den röda tråden.

Du kan bli vän med mig på Facebook, följa min blogg http://kim-m-kimselius.blogspot.com eller följa mig på Twitter under söknamnet KimMKimselius. På min blogg kan du följa hela arbetet med de nya böckerna, då och då lägger jag ut smakprov ur böckerna och du kan gå in och kommentera där. På bloggen hittar du även användbara länkar, till flera fanbloggar och fanklubbar och skrivtipslänkar och boktipslänkar.

Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim




vad ska man tänka på när man skriver en dikt/saga. tackar gärna för svar.

/ Tuva-Lisa, 11 år från Östhammar

Hej Tuva-Lisa

Eftersom jag inte är någon expert på att skriva dikter har jag letat upp en sida där du kan få tips och råd, läsa andras dikter och även få dina dikter lästa: http://www.dikta.se/

Lycka till!

Kramisar Kim


Hej kimsan jag har lite frågor
4st faktiskt.
1: När börja du skriva böker ?
2: Kommer det böker om Theo och Ramona isåfall har jag llite smakprov.
3: hur många böker har du skrivit sammanlagt?
4: Hur gammal är du ?

/ Cajsa, 11 år

Hej Cajsa

1. Min första bok skrev jag när jag var åtta år.

2. Javisst kommer det fler böcker om Theo och Ramona. På www.theoochramona.se kan du följa arbetet med de nya böckerna och även skriva och berätta vad du tycker om alla böckerna i serien.

3. Jag har skrivit 18 böcker:

"Tillbaka till Pompeji", 1:a boken: Handlar om Ramona, som plötsligt förflyttats i tiden och möter Theo i staden Pompeji. Hon vet att hela staden kommer att förintas av ett vulkanutbrott och döda alla invånarna, även henne om hon inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att hända, om 100 år, om 10 år eller om 10 minuter...

"Jag är ingen häxa", 2:a boken: Här färdas Ramona och Theo i tiden till häxförföljelsens tid. De räddar en flicka från att bli levande bränd på bål och flyr. Men de kommer inte långt innan de själva blir tillfångatagna anklagade för häxeri...

"Faraos förbannelse", 3:e boken: Den berättelsen börjar långt nere i en faraos grav i Egypten. Ramona lägger händerna över gamla skrivtecken på gravens vägg, uttalar en ramsa och plötsligt blir allt svart runt Ramona. Theo ropar på Ramona och får inget svar, han vänder sig om och ser att Ramona är spårlöst borta. Han har ingen aning om vart hon har tagit vägen... Ramona upptäcker ett fladdrande ljus som närmar sig henne i mörkret...

"Den gömda Inkastaden", 4:e boken: Här är Theo och Ramona ute i djungeln när tidsförflyttningen sker. De har kommit ifrån sin turistgrupp och plötsligt hör de ljudet av röster. Ramona tror att det är turistgruppen och rusar ut ur djungeln följd av Theo. Plötsligt står de framför en grupp Inkaindianer som hastigt höjer spjuten mot dem...

"Vikingaträl", 5:e boken: Theo och Ramona blir tillfångatagna av vikingar efter att ha fallit i vattnet och blivit förflyttade i tiden. De förs upp till en slavmarknad för att säljas. Efter ett rymningsförsök av Theo skiljs de båda åt och går olika hemska öden till mötes...

"Svarta Döden", 6:e boken: Här förflyttas Theo och Ramona till Florens 1348 och pestens tid. Där möter de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon avslöjar den för Theo och Ramona inser de att de måste fly, men då flyr rakt i armarna på Svarta Döden.

"Snapphanar", 7:e boken: Ramona hittar ett gammalt dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden, till Snapphanarna år 1676. Ramona förlorar minnet efter en olycka. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden men hamnar på motståndarsidan. Till slut möts de tidigare vännerna i en kamp på liv och död.

"Giljotinen", 8:e boken: År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...

"Riddarsvärdet", 9:e boken: Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet. Theo har förstått att svärdet är deras enda biljett hem. Han måste hålla fast vid det, till vilket pris som helst. Hans beslut för dem åt skilda håll, till Mont-St-Michel och Château de Pirou i Normandie under 1300-talets riddartid. Planer smids om ond, bråd dö, som även inkluderar Theo och Ramona.

"Det glömda kriget - 1808-1809", 10:e boken: "Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona. Hon förstod genast att en ny tidsförflyttning var på gång. Hon ville gripa tag i Theo så att även han följde med. Men det var för sent... När Theo och Robert upptäcker att Ramona försvunnit, vet de inte vart hon har tagit vägen. De tror att hon har färdats till kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Därför läser de allt om det kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det oanade följder. Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent?

"Snapphaneresan", 11:e boken: Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt ifrån Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.

”Kinesiska Draken”, 12:e boken: Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu, lät ingen stå i deras väg i strävan efter makt och evigt liv. Theo och Ramona har oturen att fara genom tiden och möta just dessa två skrämmande personer i det historiska Kina. Theo och Ramona kastas mellan olika händelser; hemska och livsfarliga, men samtidigt oerhört fängslande. På nära håll får de ta del av mord och sammansvärjningar. De inser till slut att även deras liv är hotade. Missa inte denna mycket spännande berättelse, som är något utöver det vanliga! Kommer ut i augusti 2009.

”Theos Pompeji”, 13:e boken: En augustimorgon år 79, i staden Pompeji vid vulkanen Vesuvius, blir Theo vittne till något som förändrar hans liv för all framtid. Upplevelsen för honom till en sierska som uttalar en spådom, som gör att Theo kastar sig handlöst in i nya skrämmande händelser. Allt för att undvika det katastrofala öde som väntar. En fascinerande bok om Theos liv i Pompeji, som vävs ihop med romartidens historia. Här får du följa de dramatiska händelser som formar Theo till den person han är när han möter Ramona. En bok fylld av nervpirrande äventyr i väntan på vulkanutbrottet som förintar Pompeji.

”Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken: Genom en historisk brosch förflyttas Theo och Ramona i tiden, till år 61 i Britannien och hamnar i drottning Boudicas by. Snart anländer romarna och ödelägger byn. Därefter beger sig romarna mot druidernas ö Anglesey för att utplåna druiderna. Kelternas drottning Boudica är rasande, samlar kelterna och ger order om strid. Theo har oturen att få en druidkristall, vilket ställer till det rejält för honom. Theo och Ramona kämpar för sina liv. De försöker resa tillbaka till sin egen tid, utan att lyckas, istället möter de kejsar Hadrianus. Den här gången blir tidsresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut.

”På liv och död i andra världskrigets skugga”, 15:e boken: En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter som bara har en enda utväg: Döden! (Boken utkommer augusti 2011)

”Kimberlie – Äventyr på Nya Zeeland”, 1:a boken i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlies första resa till Nya Zeeland blir inte alls vad hon förväntat sig. Istället för tråkiga släktträffar, får hon uppleva skrämmande äventyr, när hon ensam ger sig av för att utforska det okända landet. Nya Zeelands natur är inte så ofarlig som hon trodde. En mystisk man dyker oväntat upp och skrämmer henne. Plötsligt inser Kimberlie att hon har gett sig in i något riktigt otäckt som hon inte kan ta sig ur.

"Kimberlie - Ett nytt liv", 2: a boken: Något fruktansvärt händer som för alltid förändrar Kimberlies liv. På grund av detta fattar hon ett ödesdigert beslut och drar omedvetet med sig Andy i de händelser som följer.

”Kimberlie – Främlingar”, 3:e boken: Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin och de verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned. Ingenting blir sig likt när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter. (Boken utkommer våren 2011)

De Historiska Äventyrsböcker om Theo och Ramona är skrivna runt riktiga historiska händelser, med riktiga historiska personer och faktadel i slutet av böckerna. (Många skriver till mig och tackar mig för att de har fått högsta betyg i skolan efter att ha läst någon av mina historiska äventyrsböcker och därefter fått prov i skolan på ämnet. De säger att det känns som om de hade varit där och därför kom ihåg allt de hade läst. De säger också att mina böcker ger spänning för stunden och lärdom för livet. Att böckerna är så spännande att det inte går att sluta läsa dem, förrän dem är slut!) Böckerna om Kimberlie skildrar Nya Zeeland, dess mystiska natur och historia i nervkittlande berättelser. Spännande thrillers som tar andan ur läsaren…

4. Idag är jag 56 år.

Kramisar Kim


hur käns det att va författare man....Man blir smart av och läsa...Jag älskar att läsa

/ sandra, 11 år från norgie

Hej Sandra

Det är helt underbart att vara författare. Det är roligt att få leva i min fantasivärld och sedan få beröm av läsarna för det jag har skrivit.

Jag håller med dig om att man blir smart av att läsa. Jag får många brev ifrån ungdomar som tackar mig för att de har fått högsta betyg i ett ämne efter att ha läst någon av mina böcker och sedan fått prov i det ämnet.

Historiska äventyrsböcker är det jag skriver och varje bok avslutas med en faktadel. Varje bok är uppbyggd runt en riktig historisk händelse och riktiga historiska personer så man lär sig väldigt mycket av böckerna. Kika in här om du vill läsa mer om böckerna: http://www.kimselius.se/bocker.html

Jag älskar också att läsa OCH att skriva!

Hör av dig ifall du läser någon av mina böcker. Det skulle vara kul att få höra vad du tycker om dem.

Kramisar Kim

Föregående sida1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 Vidare till fler svar
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2017 Unga Fakta AB