Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Panelen svarar

Här är de frågor som har besvarats inom ämnet författare. Är du intresserad av något speciellt så kan du spara tid genom att söka efter det.

Sökord:
Kategori:

Här kan du ställa en egen fråga till Kim M. Kimselius om författare!


hej!!!!! heter det flera sockervaddar?

/ Mithra, 11 år från sverige

Hej Mithra

Något annat än 1 sockervadd, 2 sockervadd etc, har jag aldrig hört. Därför tycker jag du ska säga 2 sockervadd etc.

Kramisar från Kim


hej!

jag har letat länge efter att hitta vad sockervadd heter i plural. kan du hjälpa mig? vänliga hälsningar Annie.

/ annie, 10 år från linköping

Hej Annie

Något annat än 1 sockervadd, 2 sockervadd etc, har jag aldrig hört. Därför tycker jag du ska säga 2 sockervadd etc.

Kramisar från Kim


VET DU NÅGOT BRA NAMN TILL EN KÄRLEKS DIKT???

/ evelina, 9 år från blekinge

Hej Evelina

Det bästa namn som jag känner till på en kärleksdikt är "Till Dig" av Karin Boye. Enkelt och rakt!

Ha gärna en kort titel på din dikt. Men... du behöver inte ha något namn på dikten. Det viktigaste är att du skriver den!

Lycka till!

Kramisar från Kim


Hej! Vad ska man tänka på om man vill skriva en riktigt bra deckare?
Jag skriver mycket och älskar deckare
från moa 10 år

/ moa wenersson, 10 år från karlskrona

Hej Moa

Här är en jättebra sida du kan gå in och läsa hur du bygger upp en deckare: http://www.pluggad.net/material/deckare/deckare.asp

Du kan också gå en "deckarskrivarkurs". Kika på http://www.deckarskolan.com/?gclid=CJe8_JO8opgCFdaU3wodFHnTmw så kan du läsa mer om det.

Lycka till!

Kramisar från Kim


har du läst alla lasse och maja för det har inte jag men dom låter roliga

/ isabel, 11 år från vetlanda

Hej Isabel

Tyvärr har jag inte läst en enda Lasse och Maja-bok. Om du tycker böckerna låter bra, kan du gå till biblioteket och låna dem.

Kramisar från Kim


Hej Jag går på en särskola där behandlar lärarna oss illa för dom har bara massa barnböcker där. Det känns inte som om det är en gymnasieskola när dom har pippiböcker vad gör man då??? Jag vill läsa deckare och skräck. m.m

/ Josefineottosson, 18 år från växjö

Hej Josefine

Har du berättat för lärarna hur du känner dig? Är det fler än du som känner samma sak, så kanske ni gemensamt kan ta upp frågan.

Jag vet att de använder mina böcker på specialskolor. Det är inga barnböcker, det är historiska äventyrsböcker, "som är så spännande att man inte kan sluta läsa", säger läsarna.

Om du går in på min hemsida www.kimselius.se och tittar vad det finns för böcker där, kanske du kan be dina lärare att även de går in och tittar på hemsidan. De får gärna kontakta mig så kan jag berätta för dem hur böckerna används i undervisningen i många skolor. Alla böckerna finns som Talböcker och en del skolor använder böckerna till undervisningen av dyslektiker.

Eftersom mina böcker är uppbyggda runt riktiga historiska händelser med faktadel i slutet av böckerna, tror jag att de skulle ge dig just det som du längtar efter: Att lära dig något samtidigt som du läser en spännande bok!

På hemsidan hittar du utdrag ur alla böckerna så att du kan läsa och känna om de känns rätt för dig. Dessutom kan du lyssna på några av böckerna.

Tala med dina lärare och ge dig inte. Skriv igen och berätta hur det går för dig.

Lycka till!

Kramisar från Kim


Hej Kim!
Jag undrar om man får ta med andras dikter i sina böcker? Som att t.ex. ha en dikt vid varje kapitel? Måste man fråga den som har skrivit dikten först?
Kram!

/ Olga Krüssenberg, 13 år från Eslöv

Hej Olga

Ledsen att du har fått vänta på ditt svar, men jag var tvungen att ta hjälp av vår jurist på Författarförbundet, Thorbjörn Öström, för att du verkligen skulle få veta vad som gällde. Thorbjörn svarar så här:

"Frågan är (som vanligt) inte helt lätt att besvara med ja eller nej. Har emellertid försökt att formulera mig så tydligt jag kan .

Normalt sett måste man alltid fråga författaren innan man tar in andras texter i sina böcker. Man behöver dock inte tillfråga författaren om användningen skulle kunna klassas som ett citat i upphovsrättslagens mening. Problemet är att reglerna för citat är väldigt otydliga och att det inte heller finns speciellt många domstolsavgöranden som belyser när ett citat kan vara tillåtet. När det gäller användningen av andras dikter vid varje kapitel kan man alltså inte klart säga att det skulle vara tillåtet enligt citatregeln i upphovsrättslagen.

Eftersom citatbestämmelsen är såpass oklar, brukar jag råda alla som vill citera något på ett sätt som inte helt klart faller under citaträtten att fråga de berörda författarna. Har man fått författarens tillstånd så behöver man inte fundera på om det faller under citaträtten eller inte. Min erfarenhet är dessutom att de flesta författare är positiva till att bli citerade."

Hoppas att detta var dig till hjälp.

Lycka till med ditt skrivande och hör av dig den dag du får din berättelse publicerad.

Kramisar från Kim



Hej Kim!

Jag har ett problem. När jag skriver så blir allting så invecklat och krångligt. Istället för att texten flyter på så blir den "hackig". Jag har också en förmåga att använda samma ord flera gånger, fast jag egentligen kan flera synonoymer till de flesta ord.
Hjälp!

/ Oscar, 14 år från Sverige

Hej Oscar

Det känns som om du vill så mycket med din text, att du försöker skriva så som du tror att folk vill att texten ska vara. Stämmer det? Försök isåfall att ändra ditt skrivande:

Skriv från hjärtat! Om något som berör dig! Om något du vill berätta. Låt texten flöda, bry dig inte om ifall du upprepar samma ord, om du stavar fel, om inte grammatiken är rätt. BARA SKRIV! När du fått ned all den text du har inom dig DÅ går du in i texten och rättar, ändrar till synonymer, rättar stavfel och grammatik osv. Försök jobba på det här sättet så ska du se att du lyckas bättre. Om inte får du höra av dig igen.

Jag kan berätta en irriterande vana som jag har när jag skriver mina böcker: Det är att jag brukar "fastna" på ett ord som jag ständigt upprepar i just den boken. När jag korrekturläser gäller det att hitta det ordet och byta ut det mod synonymer. Men jag bryr mig inte om det under själva skrivprocessen, då är det viktigt att få ur mig texten och inte bryta fantasin.

Lycka till med ditt skrivande!

Kramisar från Kim


Hej hej Kim!


Ibland på raster och när jag är hemma brukar jag fantisera. Jag brukar komma på olika personer och till slut ha en bra story. Det är bara ett problem. När jag väl har satt mig vid datorn eller med penna och papper vet jag inte hur jag ska börja allting för att få det bra. Och om jag lyckats komma på en början så är slutet supersvårt också!
Jag skulle bli jätteglad om du svarade på min fråga.

/ Hanna, 11 år från Bromma

Hej Hanna

Börja med att första raden fångar läsaren direkt.

Mina böcker börjar så här:

"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)

"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)

"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)

"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)

"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)

"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)

"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)

"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)

"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)

"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)

Regnet piskade mot spåntaket på det gamla 1600-talshuset, Sporrakulla gård. (Snapphaneresan)

Det gäller att få läsaren att vilja läsa vidare, då har du lyckats. Eftersom du säger att du har svårt med slutet när början blir bra tycker jag att du ska använda dig av "Gula-lappar"-tekniken.

Gör så här:

Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.

Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.

När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.

När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.

Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker idéerna om vad boken ska handla om upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.

För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.

Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. Till exempel min senaste bok "Det glömda kriget 1808-1809!" som är min bästa bok!

Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips". På hemsidan kan du även läsa mer om mig och mina böcker, till exempel utdrag ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen", "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809", samt ”Snapphaneresan” som kommer ut i februari 2009. Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.

Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim




Jag håller på att skriva en kärlekshistoria. Hur kan man göra det mer interessant när de ska kyssas för det låter tråkigt och man bara skriver att de kysstes. Och de ska har samlag ska man hoppa över det eller skriva om de och i så fall hur?

/ Jessika, 14 år från Malmö

Hej Jessika

Det bästa du kan göra för att beskriva hur de kysser varandra är att läsa många böcker som handlar om kärlek. Till exempel Katarin von Bredows böcker: "Syskonkärlek" och "Hur kär får man bli". Du har också Mårten Sandéns bok "En plats de kallar Lyckan". Det är ömsinta, fina kärleksbeskrivningar.

Om man ska skriva om att de har samlag är det bra om man har erfarenhet av det, annars är det svårt att beskriva det. Du kan läsa dig till det i Nora Roberts pocketböcker som säljs i vanliga butiker eller i Pressbyrån. Där är det mycket älskande hela tiden. De böcker av Nora Robert som finns på biblioteken innehåller inte lika mycket sex.

Om samlaget är viktigt för handlingen bör du ha det med, annars behöver det inte beskrivas. Själv tycker jag bäst om filmer där man bara anar att de går i säng med varandra och inte ser hela sexakten. Det blir liksom mer spännande då.

Som du förstår är mitt bästa råd till dig att läsa, läsa och läsa, för att ta till dig så mycket som möjligt hur man beskriver känslor, kyssar, sex etc.

Lycka till med din berättelse. Om du vill ha mer tips och råd kan du läsa tidigare frågor här på Unga fakta, eller gå in på min hemsida www.kimselius.se.

kramisar från Kim


Hur uttalar man denna bokstav: ã ?
Det hade varit bra om du gav mig ett ord med denna bokstav. Det behöver inte precis skrivas med den, bara jag får veta uttalet.
Mycket tacksam för svar.

/ Oscar, 14 år från Sverige

Hej Oscar

Du uttalar den bokstaven som "e" i ordet "pension".

Kramisar från Kim


Jag har läst Det glömda kriget och jag tycker att den var skitbra, och jag menar det.

/ j.v, 11 år från färingtofta

Hej j.v.

TACK! Vad glad jag blev att du tog dig tid att maila och berätta att du tyckte så mycket om Det glömda kriget 1808-1809. Jag blir mycket glad! Du kan även gå in och recensera boken på min hemsida www.kimselius.se Titta under länkar så hittar du var du kan recensera/berätta vad du tycker om boken.

Har du läst någon av de andra böckerna om Theo och Ramona? Kan varmt rekommendera Svarta Döden och Giljotinen. Tror att du skulle tycka om dem, eftersom du tyckte om Det glömda kriget 1808-1809.

Tack för att du hörde av dig!

Kramisar från Kim


Hej!!
Hur länge har du skrivit böcker??
Det skulle vara roligt om du skrev mera böcker!!
Dem är väldigt intressanta!!
Mvh Hanna

/ Hanna Nilsson, 10 år från Klippan

Hej Hanna

Tack för att du tycker om mina böcker. Hur många av dem har du läst? (För att se alla böckerna kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se)

Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och har alltsedan dess skrivit. Men jag skickade inte in förrän jag blev äldre och min första bok kom ut när jag var 43 år.

Det kommer hela tiden nya böcker ifrån mig. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se så ser du att det om bara några veckor kommer en ny bok som heter "Snapphaneresan".

Kramisar från Kim


vad betyder namner späckhuggaren

/ lisa, 11 år från sverige

Hej Lisa

Denna upplysning har jag tagit hjälp av National Encyklopedin www.ne.se. Så här säger de om Späckhuggare:

späckhuggare, Orci´nus o´rca, art i tandvalsfamiljen delfiner. Den är oftast 5–8 m lång; ryggfenan kan bli 1,8 m hög. Arten är karakteristiskt tecknad i svart och vitt. Den har närmast världsvid utbredning men föredrar kalltempererade kustnära vatten. Den lever i grupper på vanligen 2–40 djur, som håller väl samman och kommunicerar med ljud. Liksom hos flocklevande landrovdjur råder sträng hierarki inom gruppen, som leds av en hane. Vissa grupper livnär sig nästan helt av fisk, medan andra också tar sälar (t.o.m. uppe på stränder i södra Sydamerika) och någon gång attackerar bardvalar. Oprovocerade attacker på människor är mycket sällsynta. Arten jagades tidigare för kött och olja. Numera är den viktig för s.k. valskådning (bl.a. vid Norges kust), eftersom den hör till de valar som man lättast kan få se. Späckhuggare hålls i några få delfinarier i USA.

Hoppas detta gav dig det svar du ville ha. Normalt svarar jag på Författarfrågor och någon av de andra experterna i panelen kanske har ett annat svar att ge dig.

Kramisar från Kim


Hej, jag heter Fredrik och älskar att skriva. Mina berättelser är av fantasi genren. Dem handlar oftast om något episkt, som en strid mellan det onda och det goda. Jag har också förklaringar på fenomen i mina berättelser och mycket reflekterar den riktiga världen. Men alltid när jag skriver, så får jag till slut svårt att fortsätta. Jag blir missnöjd, men ger aldrig upp. Jag skulle behöva lite motivation och jag glömmer oftast det viktiga i berättelser, vad ska man tänka på för att det ska bli bra?

Tackar och vänliga hälsningar från mig, Fredrik ''Demor'' Johansson.

/ Fredrik Johansson, 15 år från Svergie, Flen

Hej Fredrik

Underbart att du har så mycket fantasi. Dina berättelser låter spännande. Kanske är du hjälpt av att arbeta med "Gula lappar"-tekniken?

Gör så här:

Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.

Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.

När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.

När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.

Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker idéerna om vad boken ska handla om upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.

För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.

Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. Till exempel min senaste bok "Det glömda kriget 1808-1809!" som är min bästa bok!

Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips". På hemsidan kan du även läsa mer om mig och mina böcker, till exempel utdrag ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen", "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809", samt ”Snapphaneresan” som kommer ut i februari 2009. Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.

Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim


Jag älskar dina böcker och funderar ochså på att bli författare på samma ämne som du för du skriver så bra... Jag skriver främst om Stomaktstiden MVH Elias :) :p...

/ Elias, 11 år från Karlskrona

Hej Elias

Tack för dina fina ord om mina böcker och att du tycker jag skriver så bra. TACK! Vad roligt att du också tycker om att skriva och att du tycker om att skriva historiska berättelser. Jag lär mig otroligt mycket när jag skriver mina böcker, eftersom jag läser in mycket fakta inför varje bok. Det ger en extra krydda åt skrivandet!

Lycka till med din berättelse!

Kramisar från Kim


Hej Kim!
Under sommarlovet mellan 3:an och 4:an skrev jag en berättelse. När jag läste den för nån dag sedans, lade jag märke till att den var väldigt bra skriven. Jag skryter inte. Men det är sant. Jag blev riktigt stolt. Det var bara det att den "röda tråden" saknades...
Jag har jobbat vidare på den iden jag hade då, men gjort om det flera gånger. Kan aldrig bestämma mig. Är det här en bra början? Men jag är rädd att jag använder "Siv, hon, han & hennes" för mycket... hur kan jag minska på dom orden? hjälp



Regnet slog mot rutan och vinden ven i skorstenen. Mörkret hade förlänge sedans lagt sig över den lilla byn. Hon vred sig av och an i den hårda sängen. Täcket värmde, och det var hon tacksam över. Ibland kunde hon tänka att hon stod i skuld till Siv, som valt att ta hand om henne. Trots att hon många gånger påpekat det, sade Siv att det inte alls var så. Att hon inte alls stod i skuld. Men ibland kunde hon inte låta bli att tänka så. Om inte Siv hade kommit den dan, då, då visste hon inte vad som skulle ha blivit av henne. Kanske hade hon rymt?
Just ikväll kunde hon inte låta bli att känna sina skuldkänslor bubbla upp till ytan. Inte gjorde det saken bättre att Siv inte låg i sin säng.
Det skrämde henne. Hon mindes klart och tydligt att hon sagt god natt till henne. Sedan hade hon vaknat, och gått in till det andra sovrummet där hon brukade sova. Men sängen hade varit orörd. Ingen hade legat i den sedans förra natten. Den första tanken som kommit upp i hennes lilla huvud var att Siv hade givit sig av. Lämnat henne åt sitt öde. En ensam tår rullade nerför hennes kind. Hon kände sig ensam och övergiven. Hade hon verkligen varit så otacksam? Hon gäspade stort, och snart somnade hon och alla sorgsna tankar var som bortblåsta. I drömmen red hon på en häst en varm sommardag. Fåglarna kvittrade och alla var glada. Bakom henne på sadeln satt Siv och höll hårt i henne…

- God morgon, sömntuta! Siv kvittrade som en fågel på sin första vårdag. Radion stod på och hon dansade i takt med musiken.
- God morgon. Hon sträckte på sig och gäspade stort. Jag vaknade, och du fanns inte där.
Siv stannade mitt i en rörelse, och ett sorgset leende spred sig på hennes läppar. Det såg ut som om hon skulle börja gråta. Sakta gick Siv och satte sig på den mörka träsoffan.
- Lovisa, kom. Sätt dig här. Hon nickade på platsen bredvid sig. Lovisa gjorde som hon blivit bedd. Soffan var hård. Det skulle verkligen behövas en dyna där. Siv tog hennes händer i sina och försökte fånga Lovisas blick. Men hon ville inte. Inte för att hon visste varför, men att inte göra det skulle göra Siv ledsen. Och hon skulle ha visat sig otacksam.
- Lovisa, titta på mig. Sivs smaragdgröna ögon lyste bakom en fasad av tårar. De var vackra, det hade Lovisa alltid tyckt. Ända sedans den dagen de först träffat varandra.
- Det är en sak som jag måste berätta, sa Siv skamset. Lovisa stirrade djupt in i de gröna ögonen. Djupt därinne, bakom tårarna, kunde hon se lycka. Lycka och ånger.
- Jag har träffat någon.
Klumpen som hela tiden funnits i halsen, landade nu med en duns i magen. Det var nästan ännu värre. Nu visste hon att det skulle ske stora förändringar. Att det skulle flytta in en tredje person. En ny far. Ännu en gång skulle hennes föräldrar ersättas med nya. Hon kände sig som någon, som det inte spelade någon roll vad det hände med. Som ett slags mellanting, som man kan göra vad som helst med. Och nu visste hon vad det var för ånger som hon sett. Siv ångrade att hon tagigt med henne hem. Då slog det henne. Siv kanske skulle lämna bort henne, precis som hennes föräldrar hade gjort.
Hon drog bort sina händer och gick bort till elden där hon la upp lite gröt på sin tallrik. Sorgset satte hon sig på stolen mitt emot Siv, och slevade i sig den varma gröten.
- Är det verkligen så farligt?
- Ska han flytta in här?
Det blev tyst. Man kunde höra hur moraklockans visare flyttade sig ett steg.
- Ja, om det är okej med dig så…?
Lovisa nickade nästan omärkbart.
- Äh, ryck upp dig. Deppa inte. Vi ska ju gå till kyrkan snart.
- Ska han också dit?
- Ja. Det blir väl bra. Då kan han följa med oss hem sen?
Hon var inte långt ifrån tårar nu. Att han skulle flytta in så snart. Helt otroligt. Längst in i hjärtat kunde hon inte låta bli att känna glädje. Han kanske var jättesnäll. Och, de skulle få det lättare att sköta om gården då. Det var kanske inte så hemskt i alla fall.
- Det blir jättebra, sa Lovisa och log ett glatt leende.
- Jag är glad att du tycker det.

Jerry var en man med mörkt hår och blåa, nästan grå ögon. Han hade ett snällt leende som suddade bort alla hennes negativa tankar. När de träffades utanför kyrkan hälsade han på Siv genom att ge henne en kram och en puss på kinden. Därefter hade han böjt sig ner för att prata med Lovisa. “Det är du som är Lovisa, antar jag.” Han log sitt sammetslena leende. Hon hade nickade. “Hur gammal är du?” Frågade han sedan och lade huvudet på sned. Då lade hon märke till att han hade ett litet örhänge av guld i ena örat. “Åtta.”

/ Linda Johansson , 12 år från Isala

Hej Linda

Eftersom det tar alltför lång tid för mig att läsa alla noveller och tycka till om dem, så gör jag inte det. Det kommer så många förfrågningar om det. Jag hinner helt enkelt inte med det. Därför läser jag enbart första raden.

Det är en mycket bra början.

Du kan gå in på min hemsida www.kimselius.se och läsa under Författartips. Där får du mer tips om hur du bygger upp din berättelse med hjälp av Post-it-lappar, och där hittar du också sajter där du kan lägga ut din berättelse för att andra ska kunna läsa den och bedöma den.

Lycka till! Fortsätt skriv!

Kramisar från Kim


Hejsan, jag är en tjej med väldigt mycket fantasi som har hundratals idéer om allt och inget och älskar att skriva. Men jag kan verkligen inte avsluta en historia, eftersom jag har en stark tendens att få för fort fram och snabbt blir uttråkad och missnöjd med det jag skriver.

Har du några tips på hur man då fortsätter när det egentligen känns som om alla andra idéer är mycket intressantare? När skrivandet går trögt och känns framtvingat? Jag har velat bli författare från dagen jag lärde mig vad det ordet betyder och jag vet trots allt att jag skriver bra, men har en massa kvar att lära.

Tack på förhand!

/ Anna, 15 år från Nödinge

Hej Anna

Vad roligt att du har känt att du ville bli författare från den dagen du lärde dig ordens betydelse. Det var nämligen samma sak för mig. När jag var åtta år bestämde jag mig för att bli författare, för då hade jag upptäckt att jag kunde skriva ned alla de berättelser jag hade i mitt huvud.

Om du vill börja göra en längre bok är det bra om du har skrivit ned dina tankar i förväg. Gör så här:

Ta en bunt Post-it lappar (gula klisterlappar). Skriv ned de idéer som ploppar ut ur ditt huvud, en idé för varje lapp. Tänk i kapitel, händelser, människor, platser och skriv det på lapparna. Gå igenom lapparna och lägg till mer detaljer på varje lapp. Sedan sorterar du dina lappar i den ordning du vill att saker och ting ska hända. Var noga med att inte fortsätta att skriva på din berättelse förrän du har kommit på slutet och skrivit ned det på en gul lapp. Sätt upp lapparna på väggen, studera dem, flytta om dem om det behövs, stryk och lägg till.

Glöm inte berätta hur personerna ser ut. Tankar, känslor, vänner, fiender, till huvudpersonen osv. Skriv gärna korta noteringar om även detta på lapparna, eller lägg upp ett "persongalleri" där du antecknar varje person du börjar skriva om, vem den personen är, hur den ser ut m.m.

När du därefter skriver berättelsen ska du tänka på vad personerna gör under tiden som de "talar", sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt omkring personerna? Vad tänker de på?

För det mesta har man väldigt bråttom att få ned sina idéer på papperet, det är inte fel. Om du tillhör dem som har bråttom att komma till slutet av berättelsen, brukar berättelserna inte bli så långa. Men... efter att du har skrivit klart berättelsen kan du gå in och lägga till text, t.ex. allt som jag talade om i föregående stycke.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör inget. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig och kan fortsätta skriva din berättelse färdigt en annan gång.

När jag skriver gör jag oftast "benet" först. När väl det är klart, alltså hela historien, går jag in och lägger "kött på benet", med andra ord: tänker mer på tankar, omgivningar m.m. och lägger till det. Då blir berättelsen längre och mustigare.

Varje bok byggs upp runt en riktig historisk händelse. När jag har bestämt vilket ämne jag ska skriva om läser jag mängder av faktaböcker om det ämnet, t.ex. Kina. Under tiden jag läser, dyker idéerna om vad boken ska handla om upp. Då skriver jag ned det på Post-it-lappar. När jag sedan läst klart all fakta har jag mängder av gula lappar med idéer på kapitel, händelser, ord som ska till faktadelen i slutet av boken. Då sätter jag mig och skriver.

För att berättelsen ska hålla sig så nära fakta och sanning som möjligt försöker jag väva in riktiga historiska personer i böckerna. Ofta berättar jag mer om de personerna i faktadelen för att läsaren ska förstå att de personerna har funnits på riktigt.

Läs gärna någon av mina böcker för att se hur jag lägger upp böckerna. Till exempel min senaste bok "Det glömda kriget 1808-1809!" som är min bästa bok!

Hoppas att detta gav dig svar på din fråga. Om du går in på min hemsida www.kimselius.se hittar du fler tips under länken "Författartips". På hemsidan kan du även läsa mer om mig och mina böcker, till exempel utdrag ur varje bok: "Tillbaka till Pompeji", "Jag är ingen häxa", "Faraos förbannelse", "Den gömda Inkastaden", "Vikingaträl", "Svarta Döden", "Snapphanar", "Giljotinen", "Riddarsvärdet" och "Det glömda kriget 1808-1809", samt ”Snapphaneresan” som kommer ut i februari 2009. Dessutom kan du lyssna på ett kapitel ur "Tillbaka till Pompeji", "Giljotinen" och "Snapphanar", som jag har läst in.

Lycka till med ditt skrivande.

Kramisar från Kim




Hej Kim! Hur skickar man in en berättelse till ett bokförlag?

Julia

/ Julia , 11 år från Skultuna

Hej Julia

Det bästa sättet att få kontakt med ett bokförlag är att gå till en bokhandel och se ut böcker som tilltalar dig. Se efter vilket förlag som har gett ut boken/böckerna. Det står längst fram i boken. Där brukar stå fullständig adress, telefon, e-mail m.m. Du kan även gå in på www.googles.se och söka på "Bokförlag". Där hittar du allt du behöver.

Skriv din berättelse med dubbelt radavstånd, numrera sidorna. Skicka som papperskopior och bifoga namn, adress och telefon. Jag brukar skriva allt det högst upp på sidorna. Det finns något som heter "Huvud/Sidfot" i Wordprogrammet. Där lägger man in all den texten på första sidan så kommer det automatiskt på alla sidorna.

När förlaget/förlagen (för jag tycker du kan skicka till flera förlag samtidigt) fått ditt manus är det först en redaktör som läser det. Om den personen tycker om det du har skrivit går manus vidare till flera personer som tycker till. Om de tycker om din berättelse kontaktar de dig och ber att få publicera/ge ut din berättelse. Om de skickar tillbaka ditt manus behöver det inte betyda att det är dåligt. Det kanske inte passar deras förlag, de kanske inte har råd att ge ut fler debutanter det året, det är inte rätt person som har läst det från början osv. Får du tillbaka ditt manus ska du alltså inte ge upp, sätt dig ner och läs igenom det igen, se om du kan förbättra det och skicka det till något annat förlag. Tänk på att förlagen får runt 3.000 obeställda manus PER ÅR! Av dem väljer de kanske ut 10-20 manus som de gör böcker av.

Om du får ditt manus antaget börjar en annan process: Manus godkännes, därefter korrigeras manus, stavfel rättas, grammatiska fel m.m. Redaktören kan också komma med vissa kommentarer om att något inte stämmer i ett kapitel eller att man har tappat "röda tråden" på något ställe.

När manus är klart, levererar författaren oftast det på diskett/Cd/mail till förlaget. Där gör man sidor helt klara: sidnumrering, kapitelindelning osv.

Redan när förlaget godkänt manus har de beställt ett omslag. Det är oftast färdigt före boken eftersom det är omslaget man annonserar med, och annonserna går iväg i god tid före det boken kommer ut. Förlagen har oftast speciella illustratörer som gör omslagen åt dem.

Sedan skickas manuset till tryckeriet, nu i färdigt "ombrutet" format, det innebär att alla sidorna ser ut precis så som de ska göra i boken. De trycker boken. De har stora maskiner som kan trycka 3.000 böcker på en timma. Därefter går det iväg till bokbinderiet som sätter ihop omslaget med innehållet: sidorna.

Därefter skickas böckerna, nu i tusentals exemplar, till antingen förlaget, eller ett centralt distributionsföretag. Därifrån beställer bokhandlarna sina böcker och de skickas ut i butiken så att du och alla andra kan köpa böckerna.

Du som författare får royalty på försäljningen. Det innebär att du får en viss summa per bok som säljs, summan varierar från förlag till förlag därför kan jag inte säga hur mycket det rör sig om. Dessutom brukar författaren få ett visst antal gratisexemplar av sin bok, också olika beroende på förlag, det kan röra sig om cirka 10 exemplar, alltså inga stora mängder.

Du kan trycka dina böcker på Print-On-Demand. Då betalar du allt själv, men du behöver bara trycka upp så många böcker du vill ha, t.ex. 1 bok. Priset varierar mellan de olika tryckerierna. Det blir dyrare än att trycka upp 3.000 böcker, men ett mycket billigare alternativ om man inte vill ha så många böcker. Gå in på nätet och titta på t.ex. www.books-on-demand.com, www.instantbook.se www.b4press.com, www.gml.se och många, många fler. Kanske har du något Print-On-Demand tryckeri i din närhet?

Du kan också lägga ut din bok som Digitalbok. Då går du in på www.digitalboken.se Genom Digitalboken får man möjlighet att bli läst och upptäckt av förläggare och allmänhet. Digitalboken är en mötesplats för de som har författardrömmar, men även för redan etablerade författare, förläggare och läsare. Digitalboken har skapats som ett forum för talanger, som kanske aldrig skulle bli publicerade på annat sätt. Det är helt gratis för författare och skribenter att ladda upp sina böcker och texter till Digitalboken.

Uppladdade böcker på Digitalboken kan läsas direkt av vem som helst, som PDF-fil. De som vill kan få sin bok tryckt i allt från några få exemplar till större upplagor, via Digitalbokens Print-On-Demand tjänst. Digitalboken erbjuder också en lektörstjänst där författaren kan få professionell granskning av sin text.

Digitalboken kan också hjälpa till med bokomslag, bilder och framtagning av tryckfärdigt material.

Jag önskar dig lycka till i ditt skrivande. Håll drömmen levande. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år. Nu har jag slagit igenom stort, kommit ut med flera böcker, översatts till många språk och fått smeknamnet "Blekinges Astrid Lindgren". Vill du veta mer om mig kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se. Där hittar du också fler tips.

Hör av dig den dag du får ditt manus godkänt.

Kramisar från Kim





Hej tack för dina tidigare svar! Jag har hittat ett bok förlag o fått telfon numer , adress mm. Men så harjag en fråga: Jag vet att det ÄR väldgt svårt att få en bok publicerad men vad är detdom söker efter (altså bok förlagen) är det något särskilt dom vill ha ? Och en sak till: läser dom alla in skickade manus? Och förlåt en tredje fråga(hoppas jag inte börjar bli jobbig, men har så många frågor=P) Jo skulle man kunna få din e-post adress? för jag skulle vila skicka en berättelse , är inte klar men vill få lite komentarer och råd...MVH emilie tack på förhand! <3

/ emilie, 11 år

Hej Emilie

Förlagen söker en berättelse som är speciell, något som fängslar och gör att man inte kan lägga ifrån sig berättelsen. Gärna något unikt, något ingen skrivet om tidigare, något som de tror säljer bra.

Förlagen försöker läsa alla inskickade manus, men ibland får de så många att de inte hinner, då skickar de bara tillbaka manusen. Men i de flesta fallen läser de i alla fall första raden. Därför är det mycket viktigt att fånga läsaren direkt med första raden!!!

Eftersom det tar alltför lång tid för mig att läsa noveller och tycka till om dem, så gör jag inte det. Det kommer så många förfrågningar om det. Jag hinner helt enkelt inte med det.

Du kan gå in på min hemsida www.kimselius.se och läsa under Författartips. Där får du mer tips om hur du gör när du ska skicka till förlag, och där hittar du också sajter där du kan lägga ut din berättelse för att andra ska kunna läsa den och bedöma den.

Lycka till!

Kramisar från Kim


Föregående sida1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 Vidare till fler svar
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2017 Unga Fakta AB