Belägring
Ett landområde var inte erövrat förrän borgen där ägaren till marken bodde var erövrad. Och det var ingen lätt sak. Borgen var först och främst en befästning för försvar och skydd.
Målet för en anfallare var att få ut borgherren, och få honom att ge upp. Detta kunde ske på flera sätt. Man kunde leda en direktattack, och hoppas på att man med snabbhet och ren råstyrka kunde överrumpla borgens innevånare. Man måste antingen över eller igenom borgens murar.
Ett enkelt hjälpmedel var stormstegarna, som man helt enkelt lutade mot murväggen, och sedan klättrade uppför.
Men stormstegarna var lätta att knuffa omkull, och vakterna på bröstvärnen väntade gärna tills stegarna var fulla av fiendesoldater.
Belägringstornen var ett bättre hjälpmedel, men svårare att bygga. De flesta hjälpmedel vid en belägring byggdes av den anfallande styrkan på plats, och det kunde ju ta några dagar.
Belägringstornen var som små höghus på hjul, och kunde fyllas med soldater. Sedan rullades de fram till murarna, och soldaterna kunde hoppa ner på bröstvärnen.
Bågskyttarna var viktiga för bägge sidor under en belägring. Den anfallande styrkan kunde skjuta brinnande pilar in över borggården och ställa till med stor skada.
Flyttbara skärmar av trä gav gott skydd då soldaterna skulle närma sig borgen.
Murbräckan hade använts som vapen enda sedan vikingarnas tid. Den bestod oftast av en stock på hjul som kördes mot borgens portar.
De som körde murbräckan var förstås utsatta för pilar och annat från bröstvärnen. Som skydd kunde de använda sina sköldar, eller också byggde man träskärmar som tak.
En lömsk metod var att gräva en tunnel under yttermuren, stötta upp tunneltaket med bjälkar och sedan tända eld på dessa.
Efter ett tag rasade tunneln och därmed också en del av yttermuren.
Inne i borgen brukade man ställa ut stora fat med vatten. Om det blev ringar på vattnet betydde detta att någon rörde sig i marken under fatet.
Olika typer av stora projektilvapen var de viktigaste hjälpmedlen vid en belägring. Slungan var utan tvekan det bästa vapnet av dessa.
Till höger ser du hur den fungerade!
Slungan bestod av en ställning som höll i en lång arm. I den ena änden av armen fäste man ett nät, som innehöll stora stenkulor, eller stenbumlingar. I den andra änden hängde en vagga av trä, där man hävde i jord eller sten som motvikt.
Nätdelen av armen drogs ner mot ställningens bas med hjälp av rep. Här fästes den fast med en sprint eller en repknut. Då sprinten drogs ut eller repet kapades, åkte motvikten ner, armen restes upp, och slungade iväg stenkulan med en otrolig fart och stryka.
Då kulan träffade muren gjorde den stor skada, och kunde till och med få den att rämna. Hela slungan stod ofta på hjul. Detta gjorde den lätt att flytta, men gav den också extra kraft i själva kastet.
Katapulten var ett belägringsvapen som använts sedan antiken. Den liknade slungan, men istället för motvikt bands kastarmen ner med hjälp av hårt spända rep. Där kastarmen satt fast höll trä och metallbitar emot åt andra hållet.
Då man kapade repen så for armen upp och slungade iväg tunga projektiler mot fienden.
Ballisten var ett sorts jättelikt armborst, som kunde skjuta iväg spjut. Då dessa antändes och sköts in över borgens murar kunde de ställatill med mycket elände.
Inne i borgen tillgrep man flera metoder för att driva iväg inkräktarna. Borgen hade flera skottgluggar både i kärnhuset och i murarna. Bakom dessa stod bågskyttarna, eller oftare, armborstskyttarna.
Skottgluggarna var mycket smala så att det skulle vara svårt att skjuta in genom dem. Men på insidan var de rymliga inbuktningar i väggen, där skytten kunde sitta och lägga ut sina vapen.
Från bröstvärnen slungades stenar och andra tillhyggen.
Då motståndarna kom tillräckligt nära, till exempel om de försökte använda murbräckan, kunde man hälla kokande vatten eller olja över dem.
Det bästa sättet att besegra fienden var faktiskt att släppa dem innanför murarna.
Då fiendestyrkan hamnat mellan ytter -och innermuren var de fångade i en fälla och kunde skjutas och huggas ned. Det fanns förstås en risk med detta. Om fiendestyrkan visade sig vara för stark, var det förstås kört!
Det säkraste sättet att vinna en borg var annars att svälta ut borgherren. Detta kunde ta flera månader om det visade sig att borgen hade välförsedda förråd, men trägen vinner.
