Fest
 |
| Exempel på bordsprydnad som användes under medeltida fester. Man åt alltså inte av svanen! |
Festerna på riddartiden var inga dåliga tillställningar. De varade ofta i flera dagar och drog mycket folk.
Alla fester hölls i den stora riddarsalen, där man satt runt långbord och åt och drack. Runt borden förekom olika sorters underhållning, som vi kanske finner underligt idag.
Gycklare hoppade och studsade omkring och berättade grova skämt, eller hånade sina värdar med olika fräckheter.
Folk som kunde jonglera, spruta eld och utföra akrobatiska trick var också omtyckta.
Dvärgar var ett populärt inslag under fester. De spexade på samma sätt som gycklarna, medan folk kastade mat på dem. Kul, eller?
Musiker av olika slag fanns alltid till hands.
Trubadurer som i visor kunde berätta om slottsherrens tappra bedrifter, var aldrig fel.
I köket rådde det febril aktivitet. Den flesta maten bestod av olika typer av kött, som koktes eller grillades. Pajer var också omtyckta. Mindre fåglar som trastar eller vaktlar bakades ofta in i pajer under tillagningen.
På stora järnspett grillades björn, hjort- och vildsvinskött. Under spetten ställde man pannor som samlade stekflott. Man använde inte smör på den här tiden, utan smetade flott på brödet. Stekflottet användes också i matlagningen.
1) En stor paj förbereds
2) Gäss har blivit plockade innan tillagningen
3) Småvilt, som harar och grävlingar
4) Ägg
5) Kryddor mals med hjälp av en mortel
6) Grönsaker från borgens egen trädgård
7) Färska karpar från fiskdammen, inte vallgraven!
8) Stora spisen, med grytor och grillning
9) Brödugnen
10) En katt. Den var viktig i köket för att hålla möss och ohyra borta. |
|
1) Pudding i en säck
2) Fisk
3) Hönsfåglar
4) Träskiva där man ställde kokkärlen
5) Fläskbitar |
|
Man använde stora järngrytor som puttrade över öppna eldar eller i spisar. Först fylldes grytan med vatten, varpå flera mindre behållare med olika maträtter sänktes ned. Så här kunde en gryta under matlagningen se ut i genomskärning:
Kryddor kom oftast från borgens egen trädgård. Man krossade växter och frön med en mortel och strödde dem över maten då den tillagades.
Man använde mycket kryddor under medeltiden, dels för att förhöja smaken på maten, dels för att dölja att maten alltid inte var så färsk. Köttet blev lätt skämt, då man inte hade frysboxar.
För att göra köttet lite mörare bankade man på det med träklubbor.
Öltestarens arbete gick ut på att kolla kvaliteten på ölet. Man hällde ut en klick på en pall, och satte sig sedan i pölen iklädd ett par mockabyxor.
Om byxorna satt kvar då testaren reste sig efter en stund, var det för mycket socker i ölet, och då var det för gammalt.
Då gästerna satt sig till bords bars maten in i en lång procession, ackompanjerade av musik eller trumpetstötar. Maten var vackert upplagt på mycket stora fat. Frukt användes till dekoration, och också som tilltugg.
Man använde inte några bestick. Dolken fungerade både som kniv och gaffel. Tallrikar var heller inte så vanliga. Brödskivor fick oftare fungera som underlägg.
De fattiga som vid fester samlades utanför borgen, brukade få dessa brödskivor efter måltiden. Salt lades aldrig på maten under tillagningen. Det fick gästerna själva sköta efter tycke och smak, och plockade saltet ur ett kar på bordet.
Man drack vin eller öl till maten. Glas fanns ännu inte. Man drack ur trästop eller bägare av metall. Borgherren hade sin egen munskänk; en tjänare som stod bredvid hans stol under måltiden och såg till att han alltid hade vin i sin bägare.
Tjänarna åt aldrig själva på dessa fester. I bästa fall fick de ta del av resterna, men oftare kastades den mat som blev över. Hundarna var däremot välkomna vid bordet. De matades med stora köttben och mat som gästerna inte orkade äta upp.
