Jakt
Att jaga var ett stort fritidsnöje för den medeltida adeln. Man red i stora sällskap genom skogar och över fält och använde drevkarlar som med skrik och slammer skrämde upp villebrådet. Hundarna löpte också före jaktföljet och nosade upp viltet.
Under medeltiden jagade man flera sorters djur, de flesta hamnade på middagsbordet.
Hjort, rådjur, grävling, utter, hare, kanin, räv, björn och vildsvin var populära villebråd. Och ja, grävling– och björnstek var inget ovanligt.
 |
| Här ovanför ser du vapen som användes för att för att döda vildsvin. |
Här till höger ser du vapen som användes för att för att döda vildsvin.
Vildsvinet var ett favoritvillebråd. Det var farligt att jaga vildsvin. En fullvuxen galt kunde lätt döda en vuxen man. Därför satt man till häst och stack ihjäl djuren med långa spjut eller svärd. Till sin hjälp hade jägaren speciella kamphundar, som var starka nog att brotta ner vildsvinen.
För att skydda sig bar hundarna kroppspansar av läder eller brynja.
Raser som mastiffen och bullenbeissern, som sedan blev boxern, var populära jakthundar.
Andra villebråd dödades mest med pilbåge, men vissa stora djur som hjortar omringades och stacks ihjäl med dolk.
Att jaga med jaktfalk var en helt annan sak. Varje riddare fick uppfostra och träna sina falkar själv. Då falken var mycket liten rövades den ur sitt bo och fördes till borgen, eller också tog man okläckta ägg. Detta är naturligtvis strängt förbjudet idag, och slutar i fängelsestraff.
Under de första månaderna av sin uppväxt hölls falken på ett lugnt ställe, och matades av borgherren själv. Den fick lära sig att vila på hans handskbeklädda arm. När fågeln blivit helt tam fästes en läderrem med bjällra vid dess ena fot, och en läderhuva träddes över huvudet för att hålla den lugn.
|
 Till en början fungerar remmen som ett sorts koppel så att riddaren kan dra tillbaka den flygande falken. Så småningom har falken lärt sig att självmant återvända till sin herres arm, och den kan skickas iväg för att fånga duvor och andra fåglar.
 Efter varje fångat byte får den en bit rått kött. Också falkjaktens byten hamnade på middagsbordet.
Det var egentligen bara markägarna själva som hade rätt att jaga. Vanligt folk gjorde det också, men i smyg.
Tjuvjakt betraktades som ett mycket grovt brott och straffades ofta med döden.
|
