Livet i borgen
Låt oss titta lite närmre på hur livet kunde te sig i en riddarborg från sent 1200-tal.
Vi tar en koncentrisk borg med ett fyrkantigt kärntorn typ Rochester Castle. Det ligger på den engelska landsbygden med skog och jordbruksmark runt omkring.
Den här borgherren är en förmögen och ansedd riddare. Han har råd med många tjänare, och borgen har blivit något av en miniby.
Runt hela befästningen ligger vallgraven.
Om den är fylld med vatten finns där också fisk. Här får vem som helst fiska på sin lediga tid.
Ofta låg det en damm bredvid borgen, eller innanför yttermuren, där riddaren höll inplanterad matfisk som karp.
På borggården innanför den första muren finns flera mindre hus och skjul.
Viktiga byggnader här är till exempel stallet där riddarens stridshingst och andra hästar hålls. Jakthundarna har också sitt eget hus.
På den här tiden var djur som hästar och hundar bättre behandlade än de flesta barn och människor med lägre ställning i samhället.
I duvslaget sitter de duvor som används för att skicka meddelanden till andra borgherrar. Man knyter en liten lapp runt ena benet på fågeln och skickar iväg den. Duvor är mästare på att hitta fram och tillbaka mellan olika platser. Om riddaren hade jaktfalkar fick även dessa ett eget hus.
På borggården finns också en brunn och en smedja.
En eller flera bra smeder var viktiga personer i riddarens hushåll.
De hjälpte honom justera och lagar delar av rustningen. Särskilt inför och under tornerspel hade smederna mycket att göra.
Ibland hade tjänarna egna små hus innanför yttermuren. Höstackar och mat till djuren hölls också i små skjul på borggården.
Bakom den inre muren hittar man själva kärnhuset. Det är här riddaren och hans familj bor.
På den inre borggården runt kärnhuset samlas folk som har med affärer eller annat att skaffa.
Köpmän, munkar, musiker och andra utför sina sysslor här.
En trappa går upp till förborgen och in i kärnhuset.
Under borgen hittas fängelsehålorna. Här gömmer riddaren undan tillfångatagna fiender, eller människor som är skyldig honom pengar, men inte kan betala.
I samma trakter som fängelsehålorna, eller strax ovanför, ligger förrådsrummen. Här finns middagsmaten, öl– och vintunnor, med mera.
På första våningen ligger ofta vaktrummen. Om fienden lyckas ta sig in i borgen, är det först hit de kommer.
Någonstans i mitten på borgen ligger den stora riddarsalen, där man tar emot gäster och håller fester.
I mitten av salen mot ena väggen finns den stora öppna spisen.
Flera gobelänger, vävnader, sköldar och vapen hänger på väggarna, och visar borgherrens rikedom och framgång i kamp.
Köket ligger på våningen strax under eller i direkt anslutning till riddarsalen.
På övervåningen ligger olika gemak där riddaren och hans familj sover. Här sover oftast också hundarna och vissa tjänare.
Varje borg hade också ett eget kapell, där man kunde be och hålla mindre gudstjänster.
Varje större rum hade en egen öppen spis. Rökgångarna gick inte upp till taket, utan rakt igenom muren.
Detta gjorde att röken ibland blåste tillbaka in i rummen.
I hörntornen på kärnhuset gick spiraltrappor som ledde till varje våning. Trapporna vindlade sig alltid åt höger.
Detta gjorde att inkräktare på väg upp hade svärdsarmen närmast väggen, då det blev svårt att svinga vapnet. Smart, eller hur!
Det fanns också toaletter, eller ”avträden”, som de kallades. De var trästommar, med hål där man satte ner rumpan, ungefär som på ett utedass.
Många borgar hade avträden som ledde rakt ut i luften. Då man gick på toa hamnade det man gjorde där på marken nedanför hålet.
Sedan fick en latrintömmare skyffla bort lorten, eller också åt grisarna upp det! Andra avträden hade en tunnel som ledde ut i vallgraven. Inget vidare det heller egentligen, men bättre än att skiten ramlade rätt ut på borggården.
Längs med ytter– och innermuren patrullerade beväpnade vakter. Alla tornen var också bemannade, främst av båg– eller armborstskyttar.
