Varför heraldik?
I alla tider har krigare försökt förbättra sitt läge på slagfältet med bilder.
Indianerna och skottarna målade färgstarka krigsmålningar på sina ansikten för att se mer skräckinjagande ut. Så småningom började man hitta på olika symboliska bilder, emblem, som målades på sköldar och kläder för att stärka sin egen stridsmoral och injaga respekt i fienden.
 |
| Vilken av dessa två riddare tycker du verkar farligast? |
Tänk dig själv; om en kille kommer springande mot dig med en eldsprutande skräckinjagande drake på sin tröja, funderar du inte, om så bara för ett ögonblick: Varför har han den där draken på sin tröja? Är han lika dan, kanske?
Framåt slutet av 1000-talet började riddarna på allvar ta till vara på det här bildtänkandet.
Det visade sig vara praktiskt att visa upp färggranna bilder på sina kläder under en strid. Det var helt enkelt lättare att känna igen varandra på slagfältet.
Under torneringarna var det minst lika viktigt, men då för publikens del. Under 1100-talet kom det till ett mycket utarbetat regelsystem för hur man skulle sätta ihop dessa bilder. På så sätt föddes heraldiken – läran om vapenbilderna.
Att vara heraldiker var ett heltidsjobb. Riddaren kom till heraldikern för att bestämma hur hans vapensköld skulle se ut. Han fick förklara vad han ville framhäva och berätta med sin vapensköld, och sedan var det heraldikerns jobb att sätta ihop en eller flera symboliska bilder, som både skulle se snygga ut och tala om något. Heraldikern var alltså en sorts medeltida stylist, skulle man kunna säga.
