Att bli riddare
Från och med 1000-talet utvecklade normanderna ett regelsystem för hur det skulle gå till att bli riddare.
För det första måste man vara man. Det fanns många tappra kvinnor som kämpade bredvid riddarna genom historien, men de betraktades som soldater.
De flesta riddare kom från en adlig släkt. Adelsmännen hade pengar till att skaffa utrustning och bygga befästningar. Det var nämligen mycket dyrt att vara riddare. Vapen och framför allt rustning, var inga billiga saker.
En mycket tapper soldat som utmärkt sig på slagfältet, eller tjänat sin furste väl, kunde också utses till riddare, men då fick han också gods, pengar och en adelstitel med på köpet. Ceremonin då någon utsågs till riddare kallas dubbning.
Ibland kunde dubbningen gå undan. På slagfältet kunde en soldat utses till riddare med ett enkelt slag med handen på hans axel, och orden ”nu är du riddare”.
Detta kunde ske av olika anledningar. En kung som haft en riddare som general över sin armé, kunde plötsligt stå utan en bra härförare eftersom denne hade stupat. Då kunde han ta en av de bättre kämparna, som de andra männen hade förtroende för och dubba honom till riddare.
Ibland blev soldater dubbade till riddare för att fungera som budbärare till en furste, som inte skulle prata med en man av lägre rang. Då den engelske earlen (greven) av Suffolk blev tillfångatagen av en fransk soldat under en batalj, dubbade earlen honom till riddare. Han kunde nämligen inte tänka sig att bli tillfångatagen av en enkel soldat!
Oftast fick man gå igenom en mångårig utbildning. Man började träna till att bli riddare vid sju års ålder. En adelspojke skickades iväg till en riddares hushåll för att arbeta där. Ofta var riddaren en släkting, som en farbror eller kusin.
Under början på sin riddarutbildning kallades den unge mannen för page. Han skulle lära sig vett och ödmjukhet genom att arbeta i hushållet. Som hjälpreda åt en speciellt utsedd adelsdam i hushållet, skulle han lära sig tilltala och umgås med kvinnor.
Vid fester fick pagen servera och hjälpa till på olika sätt. Han skulle genom dessa sysslor bli medveten om riddarens uppgift att tjäna andra.
Genom att studera bibeln i prästers sällskap fick han veta allt om riddarens plikter mot Gud och konungen.
 |
| Tre olika sätt som en riddare bad på. När han var ute i fält, använde han svärdet som kors. |
Då pagen blev 14 år fick han gå över till att bli väpnare. Vid en enkel kyrklig ceremoni fick han ett mindre svärd och ett bälte.
Han skulle under de närmsta sju åren assistera riddaren i hans olika sysslor, hjälpa honom på med utrustningen och kämpa vid hans sida i strid. Väpnaren fick också börja träna olika stridstekniker tillsammans med andra väpnare. Här är några olika delar av väpnarens riddar-träning:
Brottningen var en viktig del i träningen. Om riddaren plötsligt stod utan vapen måste han ändå kunna övervinna en fiende.
Bågskytte-träningen startade tidigt eftersom man var tvungen att träna upp sin förmåga att spänna den tunga bågen.
Kamp med svärd och sköld. Till en början var svärden bara gjorda av trä.
Att slåss med stav var något man tränade för att öva upp sin reaktionsförmåga.
Kunde man hantera staven i strid, kunde man också använda flera andra föremål som vapen om det behövdes.
Hur man rider och hanterar en häst. Bland annat var det viktigt att kunna styra hästen med en hand, medan man svingade ett vapen med det andra.
Quintanen var en snurrande påle, som väpnaren anföll med en lans. Mitt på pålen fanns ett kors. I den ena änden satt en sköld, och i den andra ett vapen. Om väpnaren träffade mitt i prick på skölden, snurrade quintanen runt med vapnet (ofta en kula i ett rep eller kedja), men missade precis ryttaren. Blev träffen så där halvdan, hann man inte undan, utan fick en smäll av quintanens vapenarm.
Efter runt fyra års tjänst hos en riddare i stridigheter, kunde väpnaren själv bli dubbad till riddare. Det kunde, som sagt, också hända att han fick chansen tidigare genom att utföra någon speciell bedrift. Först förbereder sig väpnaren genom en vigilia; en natt i intensiv bön. I gryningen badar han och klär sig i sin blivande riddardräkt.
Dubbningen sköter oftast en annan riddare. Väpnaren får knäböja, riddaren drar sitt svärd och slår försiktigt väpnaren på ena eller bägge axlarna. Riddaren uttalar en förklaring som kunde låta så här: ”Var Kristus trogen, ädel i framgång och vaksam mot orättvisor”, eller så här: ”Vid Gud, St Mikael och St George ger jag dig rätten att bära vapen och skipa rättvisa”.
Väpnaren får en fredskyss på vardera kinden, och är därmed riddare.
Den nye riddare fick denna högtidliga dag också sitt svärd och ett par sporrar. Dessa detaljer blir fastsatta av en annan väpnare, som någon gång i framtiden kommer att gå igenom samma ceremoni.
