Riddaren
Riddaren har blivit en symbol för den renhjärtade, orädde hjälten, som står för tapperhet, trohet och dygd.
Han är lätt att känna igen också, med sin sköld, svärd, rustning och hjälm.
Riddarna förekommer i flera sagor och legender, där de gärna kämpar mot drakar, jättar och liknande monster. På film och i böcker skildrar man ofta deras skicklighet med vapen, då de drabbar samman i tornerspel. Men riddaren var en långt mer komplicerad historisk person än så.
Det fanns förstås både onda och goda riddare, men också fattiga och rika riddare.
De flesta riddare hade det gott ställt och levde i trygga och väl utrustade borgar. Sedan fanns det andra riddare som bara ägde sin utrustning och en häst.
De hade kanske blivit av med allt de ägde under stridigheter, eller förlorat allt under ett tornerspel, vilket faktiskt kunde hända. Eller också valde de att leva fattigt, som munkar, ungefär. Sådana riddare kallades för vandrande riddare, och stred ofta för saker som rörde den kristna kyrkan.
Det fanns också så kallade "rovriddare", som vandrade omkring för att röva eller tjäna pengar på att kämpa i krig. Oftast var det adelsmän som blev riddare.
Några kungar och prinsar levde mer som stridande riddare, eftersom de tyckte om att kriga.
