Riddarordnar
Många korsriddare slöt sig samman i olika sällskap. De hade olika namn och syften, men de delade alla tanken att leva ett fattigt liv, avskiljt från omvärlden men nära Gud. Precis som munkarna gjorde.
Ett sådant sällskap var tempelriddarna. De hade funnits i Palestina redan innan korstågen. De hade kommit dit som pilgrimmer och stannat kvar för att hjälpa andra som ville resa runt i Det heliga landet. De fungerade framför allt som en beväpnad eskort, men arrangerade också utflykter till de bästa platserna, där Kristi lidande ägt rum. En sorts turistguider, skulle man kunna säga.
Vid tiden av det första korståget levde dessa riddare i ett stort hus nära Salomo-templet i Jerusalem. När de 1119 kom på idén att bilda ett riktigt religiöst ordenssällskap, kallade de sig Salomo tempels fattiga riddare, eller i korthet; Tempelriddarna.
Det visade sig vara populärt att bli tempelriddare. Folk från hela Europa reste till Jerusalem för att gå med i ordern, och tempelriddarna började bre ut sig. Staden Akka vid Medelhavet blev ett av deras starkaste fästen. För de muslimerna var tempelriddarna ondskan själv, eftersom de svurit att befria världen från alla som inte var kristna.
Klicka på kartan ovan så ser du lättare var de befann sig!
Johanniterriddarna var en annan mycket stor riddarorden. De började med att öppna ett sjukhus för krassliga pilgrimmer i Jerusalem. De hade tagit sitt namn efter Johannes döparen, som gjort till sin livsuppgift att frälsa folk från ondskan genom att döpa dem. Kort efter att tempelriddarna grundats, blev johanniterna också en militär orden.
Tack vare sin vilja att hjälpa sjuka var de emellertid mer omtyckta än tempelriddarna. 1522 bestämde de sig för att befria ön Malta från muslimerna. Efter många stridigheter blev Malta deras huvudfäste, varefter de mest blev kända som Malteserriddarna, eller Riddarfalkarna från Malta.
Det uppstod så småningom en viss konkurrens mellan tempelriddarna och johanniterriddarna. Bägge ordenssällskapen hade trots sina fattighetslöften blivit otroligt rika. De hade stort inflytande i politik, och som representanter för kyrkan lyssnade även kungar på dem. I staden Akka var det särskilt illa. Där kunde man se hur riddare från bägge ordnar kämpade mot varandra öppet på gatorna.
1297 föll Akka i stridigheter mot muslimerna, och tempelriddarna drog sig tillbaka till sina gods i Europa. Men där blev de betraktade som ett äregirigt och skumt sällskap. 1307 förbjöd kung Filip av Frankrike tempelriddarorden. Många riddare blev torterade och avrättade. Även den så kallade Stormästaren, deras ledare, strök med. Den tidigare så storslagna riddarorden var upplöst.
Johanniterriddarna var lite smartare och planerade sin flykt bättre. Först slog de sig ner på Cypern, där de startade en flotta för handel mellan kristna och muslimska länder. Samma år som tempelriddarna gick under köpte johanniterna ön Rhodos och gjorde den till sitt högkvarter. De fortsatte, som de alltid gjort, att kämpa mot de muslimska folken, ofta i storslagna bataljer. I till exempel slaget om Malta besegrade 700 riddare och 1500 soldater hela den turkiska armén.
Klicka på kartan ovan så ser du lättare var de befann sig!
Den tredje stora riddarorden var den Tyska Orden, som grundades ca 1190 och hade sitt högkvarter vid floden Weichsel. Även dessa var inblandade i korstågen, men framför allt slogs de med folken i mellersta och östra Europa.
Mellan 1150 och 1250 flyttade stora grupper människor från Holland och Tyskland för att istället söka sin lycka i Preussen, Polen, Ungern och Ryssland. Med dem följde riddarna av Tyska Orden som en sorts eskort.
Då de nådde dessa länder märkte riddarna att det fanns gott om människor som inte var kristna. Med stöd av påven i Rom började de omvända dessa hedningar till kristendomen, och döda de som protesterade. Under denna del av medeltiden hade ett stort handelsförbund mellan flera europeiska städer kommit till. Det kallades Hansan och blev allt viktigare för många länders välstånd. Riddarna tog också som uppgift att skydda dessa handelsvägar.
Tyska Orden försökte att få makten över en så stor del av Ryssland som möjligt, men stötte på ett större motstånd än de trott. Den 5 april 1244 utspelades ett stort slag på den frusna Peipussjön mellan den ryska armén, ledd av riddaren Alexander Nevski, och Tyska Orden. Ryssarna hade det kalla vädret till sin fördel, och lyckades driva undan invasionsstyrkan. Vägen till Ryssland var stängd, men det övriga Europa stod färdigt att plockas.
I mitten av 1300-talet hade Tyska Orden blivit mycket mäktiga och behärskade ett stort område kring Östersjön. Men de var hatade och fruktade av de östeuropeiska folken. 1386 skrevs ett förbund mellan Polen och Litauen, som gick ut på att störta Tyska Orden.
Den 15 juli stod ett stort slag mellan Tyska Orden och polska riddare vid Tannenberg i Preussen. Ledda av kung Wladislaw Jagiello fick polackerna till slut övertaget och gick segrande ur striden. Över 200 av Tyska Ordens riddare hade stupat, bland dessa deras ledare, stormästaren Ulrich von Jungingen. Det en gång så mäktiga riddarsällskapet hade krossats.
