Korsriddarnas undergång
Att behålla kungariket Jerusalem visade sig vara en svår sak. Bit för bit stal muslimerna tillbaka det som faktiskt var deras land. Inte mindre än sex korståg följde på det första.
År 1148 marscherade det andra korståget mot Damaskus, men råkade in i ett bakhåll utanför staden och alla riddarna stupade. Till följd av detta kom det tredje korståget till, lett av Richard Lejonhjärta, kung av England.
Det här blev en extra blodig historia då korsriddarna skulle hämnas sina fallna kamrater. Richard själv var en väldig slagskämpe, och det sades att han hade för vana att samla sina fienders avhuggna huvuden i en rem vid sin sadel.
Vid det här laget hade staden Jerusalem övertagits av muslimerna, och Richard misslyckades med att återta den. Han hade dessutom problem på hemmaplan med sin bror prins John, och blev tvungen att fara hem. Därför skickades ett nytt korståg iväg, och så vidare, och så vidare...
Sanningen var mest den att de som nu blev korsriddare bara ville ge sig ut på plundringståg, och få vara med om lite äventyr. Ärelystnad och girighet frätte sönder hela korstågsidén inifrån.
Det fjärde korståget tog på sig ansvaret att försvara huvudstaden Bysans i riket med samma namn. Istället plundrade de den.
Riddarordnarna utförde allt vildare och dumdristigare räder mot muslimerna. I slaget vid Cresson (om man nu kan kalla det för slag) anföll en handfull tempelriddare den muslimska armens huvudstyrka. Vi behöver väl knappast berätta hur det slutade.
Till slut återstod bara staden Akka som en kristet fäste, och det föll 1291. Korstågen var över.
