William Marshal
Denne kämpe har kallats "riddaridealets blomma"; ett föredöme för alla som ville kalla sig riddare.
Han föddes ca 1144 i England, mitt under ett stökigt tronskifte. Matilda, dottern till den franske kungen Henrik I, hade invaderat England och lyckats störta den engelske tronarvingen Stephen.
Williams far hade tidigare varit kungens marskalk, alltså den högste militära ledaren i ett land under medeltiden. Nu svor han Matilda trohet istället.
1152 rasar stridigheter mellan Stephen och hans dotter, som ställt sig på fransmännens sida. Stephen låter kidnappa William och för honom till sin borg, Newbury Castle. Då Williams far belägrar borgen, hotar Stephen att hänga pojken och lägger till och med snaran om hans hals.
Williams far låter meddela att han inte bryr sig. "Än har jag både hammare och städ att smida mig en ännu bättre son!" Stephen blir rasande då han hör marskalkens känslokalla svar, och svär att föra pojken bort från stridigheterna och uppfostra honom själv.
1153 blir det äntligen fred i England. Året efter dör Stephen och William skickas till sin mäktige kusin William av Tancerville i Normandie.
Han påbörjar här sin utbildning till riddare. 1164 blir han dubbad. Nu är det åter strider mellan England och Frankrike. Den nye engelske kungen Henry II skickar bud efter William, och ber honom undsätta tre av kungens allierade adelsmän vid byn Rouen, som är ockuperad. Det är strax innan striden som William dubbas till riddare av sin kusin Tancerville.
Under bataljen bryter William av sin lans och hans häst stupar. Han befinner sig då mitt ibland fiender, och mitt inne i byn. Men han ger inte upp för det. Ivrigt påhejad av byborna hugger han sig en väg genom de franska knektarna, tills gatan ligger fri för engelsmännen att storma in.
Tancerville lär ha gråtit av stolthet när han såg sin unge kusin i striden. "Titta på William! Han slåss för att befria byn. Inte för att ta fångar." Det var viktigt för en riddare att ta fångar i en strid. Detta betydde att man kunde ta ut lösensummor, och tjäna en hacka. En mycket viktig inkomstkälla, faktiskt. Några protesterade och menade att William skulle stå utan några pengar vid dagens slut. Tancerville ska ha avbrutit dem och utropat, "Han är den ende sanne riddaren här idag!" Och det hade han nog rätt i.
Mellan 1165-1166 reser William runt och deltar i flera tornerspel i Europa. Han mycket framgångsrik. Vid sin första tornering vinner William, men hjälmen knycklas ihop så hårt runt hans huvud att han nästan kvävs.
1167 återvänder han till England av hans närmaste familj lever bara hans bror John, men William är inte så intresserad av att träffa honom. Istället reser han med sin farbror till byn Poitou, där de ska slå ner ett uppror. Istället hamnar de i ett bakhåll. Farbrodern dödas och William såras svårt, och kastas i fångenskap. Henry II:s fru, drottning Eleanor, betalar lösensumman, och William skickas hem.
1170 efterträds Henry II av sin äldste son, också med namnet Henry. William blir den nye kungens rådgivare, och tränar honom i krigskonst. Den unge Henry visar sig vara en bra elev, och William själv dubbar honom till riddare.
Men 1774 lämnar William hovet. Illvilliga rykten menar att han haft en romans i smyg med Henrys hustru, drottningen. Han slår sig samman med den vandrande riddaren Roger de Gaugi och ger sig ut på ett 12-årigt kringflackande, där han och Roger livnär sig på att delta i tornerspel.
De är mycket framgångsrika och sopar rent i varje tornering de besöker. Olika krigsherrar och furstar börjar hyra in William som general över deras militärkampanjer.
1179 konfronterar William kung Henry den Unge, och kräver att få bevisa sin oskuld genom att utmana de som spridd ryktena om honom och drottningen. William får ingen upprättelse, och ger sig åter av besviken. Men Henry ångrar sig strax efter.
För att reda ut situationen skickar han tillbaka sin hustru till hennes bror, kung Philip av Frankrike, och ber William att komma tillbaka till hovet. William lyder, men fortsätter att resa runt på torneringar.
1183 blir kung Henry den Unge oväntat sjuk och avlider. William ger sig av till det heliga landet för att kämpa med tempelriddarna mot muslimerna.
Då han återvänder till England 1187 är det bråk inom kungahuset. Henry II:s övriga söner, Richard, Geoffrey och John bråkar om vem som ska ha kungamakten. Richard får veta att hans far gett sig ut på en resa, och beslutar sig för att kidnappa honom. Han har så bråttom iväg att han glömmer sina vapen.
William rider med den gamle kungen, och anfaller Richard med sin lans. Då prinsen i sista ögonblicket skriker att han är obeväpnad, slår Willian ner Richards häst istället. Richard störtar till marken omtumlad, men oskadd. "Låt då Fan ta dig den här dan, ty jag kan det inte!" morrar William till den skamsne Richard.
Henry II imponeras djupt av Williams ingripande, och lovar genast bort Isabel de Clare, 18-årig dotter till Earlen av Pembroke. Trots åldersskillnaden uppstår kärlek mellan Isabel och William. De gifter sig snart och William får stora ägor i Wales och Irland.
1189 dör Henry II och Richard blir kung. William börjar arbeta för den nye kungen som marskalk över Englands arméer.
Richard är en rastlös själ och ger sig snart av för att leda det tredje korståget mot Jerusalem. I hans frånvaro försöker han lillebror John, kallad "John utan land", att ta makten.
Han ockuperar det kungliga slottet Windsor, men William slår läger utanför med sina trupper, och påbörjar en lång belägring som håller tillbaka John tills Richard återvänder. John förstår att spelet är förlorat och flyr till Frankrike.
1199 dör Richard under belägringen av en borg i Frankrike. John tar makten i England och anklagar William för förräderi. Utan att tveka utmanar han den nye kungen på tvekamp, men då John inte vågar ta upp utmaningen blir aldrig striden av. Williams heder är återställd.
På hösten 1216 dör John och utser William som regent över England tills Johns son Henry är gammal nog att själv ta över ämbetet.
Den franske kungen Philip är ute efter mark i England och beordrar greven av Persche att belägra Lincoln Castle nära Dover. William, som nu är 75 år gammal, leder sina trupper i en strid mot fransmännen.
Han får själv syn på Persche, och beslutar sig för att ta honom till fånga. Dessvärre lossnar under kampen en bit från Williams lans och tränger in i huvudet på Persche. Greven dör och engelsmännen vinner slaget.
I maj 1219 avlider William Marshall efter en tids sjukdom. Då kung Philip av Frankrike hör att en av hans främsta motståndare har dött, gråter han till allas förvåning öppet, och förklarar William som "riddaridealets blomma; ett föredöme för alla riddare".
William Marshall blev ovanligt gammal. De flesta män under medeltiden blev bara runt 40 år. Han var också över 1,80 lång, en bra bit över genomsnittet. Vänner till William låter efter hans död skriva en krönika över hans liv. Det är tack vara denna som vi vet så mycket om honom.
