Pilbågar
Det viktigaste vapnet inom medeltida krigföring var pilbågen. En grupp bågskyttar kunde utan besvär besegra en större styrka män, och på håll.
De bågar som användes i Europa under medeltiden kallades långbågar. De var ungefär lika långa som en vuxen man, och hade en väldig slagkraft.
Att spänna en långbåge brukade vara likvärdigt med att lyfta runt 40 kilo med en hand.
|
Idegran var ett vanligt träslag till bågtillverkning. Den så kallade ändskåran där man fäste bågsträngen, satt ibland i en särskild bit av horn. En sådan bit kallades för nock. Bågsträngen var ofta gjord av tvinnad hampa.
Så här kallas de olika delarna på en båge:
1) Ändskåra. Det är i detta jack som man fäster bågsträngen.
2) Övre skänkel
3) Pilskåra (där pilen ligger då man ska skjuta)
4) Handtag
5) Undre skänkel
6) Sträng
7) Buk (den sida av bågen som är vänd mot skytten)
8) Rygg (den sida av bågen som är vänd mot målet) |
|
|
Pilarna bars i ett koger av läder. Kogret fästes i en rem som kunde bäras över axeln eller runt höften.
Skaftet på en pil var ofta gjort av ask.
Fjädrarna kom mestadels från gäss. Det var fjädrarna som gjorde pilen pricksäker.
En gåsfjäder delades på mitten, och lades sedan i små skåror som kretats in i bakre delen på pilen. Sedan surrades de fast med hjälp av en tunn tråd.
Till höger så ser du hur fjädrarna placerades på pilen.
|
Här ser du olika typer av pilspetsar som användes under Europas medeltid.
De riktigt breda med hullingar användes till jakt.
Den nålliknande, smala spetsen var gjord för skytte mot riddare. En sådan vass pilspets kunde med lätthet tränga in genom en brynja.
|
1) Spets
2) Holk
3) Skaft
4) Styrfjädrar
5) Strängskåra |
|
Så här kallas de olika delarna på en pil.
Det här är en bågskytt från 1300-talet.
Han deltar i en strid, kanske belägringen av en borg, och står längst bak av alla de kämpande.
För att kunna skjuta riktigt fort har han satt ner ett knippe pilar i marken framför sig. Varje bågskytt brukade ha 24 pilar var – en så kallad kärve.
På den arm som håller bågen sitter ett skydd av läder.
Bågsträngen slog emot armen här, och orsakade skavsår om man inte bar skyddsplatta.
Om man siktade med långbågen snett upp i luften kunde pilen flyga uppåt 300 meter. Det gjorde att en grupp skyttar kunde avlossa ett pilregn mot en annalkande armé, och hålla dem på avstånd.
Om man hade en svagare båge kunde man greppa pilen så här, när man spände strängen.
Då man spände en långbåge brukade man hålla om pilen på det här viset.
