Sköldar
Skölden var förutom hjälmen riddarens främsta skydd mot hugg –och stötvapen.
Till en början var sköldarna så stora att de skylde hela kroppen. Det var bara fotsoldaterna som kunde använda dem, eftersom de tog upp för mycket plats på en hästrygg.
Så småningom minskade sköldarna i storlek för att kunna användas av alla typer av kämpande människor. Då riddarna skaffade rustningar helt i plåt blev det onödigt att använda sköld.
De flesta sköldar var gjorda i träslag som ek eller bok. På framsidan kläddes de ofta med läder. Skölden användes jämte tunikan till att visa upp olika heraldiska symboler, släktvapen och liknande.
Så här höll man en sköld. Armen träddes genom en bred läderrem och handen greppade en kortare rem.
På det här sättet var skölden mycket lättrörlig.
En rund sköld av den sort som förekom från antiken fram till 1000-talet.
Karl den Stores soldater använde den ofta under 700-800-talet.
Saxarna på brittiska öarna bar liknande sköldar, då normandernas invasionsstyrka landsteg 1066.
Den runda skölden var lagom stor för både en fotsoldat och en ryttare. De var mestadels kupade som ett grytlock, vilket gjorde att ett yx- eller svärdshugg lätt kunde väjas undan utan att behöva ta hela styrkan från smällen.
De normandiska långsköldarna blev sedan populära i hela Europa, eftersom de kunde skydda hela kroppen under en drabbning.
En normandisk sköld från 1100-talet. Den är förstärkt med knappar och plattor av järn.
De klassiska heraldiska mönstren med djur och andra symboler i olika färgfält har ännu inte dykt upp. Sköldarna är ofta dekorerade med virvlande färgmönster och olika geometriska former.
Ännu så länge har sköldens dekorering ingen innebörd.
En något kortare sköld från 1100-talet. Fortfarande mest en pryl för fotsoldaten.
Heraldiken har nu slagit igenom. Genom ett utarbetat symbolspråk berättar riddarna med bilder på sköldar och tunikor om hur de vill att folk ska uppfatta dem; starka, snabba, ädla osv.
Den vanliga formen på riddarskölden tills sköldarna blev överflödiga.
Då den inte hängde på armen brukade den träs upp på en läderrem och bäras på ryggen.
En liten metallsköld, stor som en pizzatallrik, ungefär.
Den hade bara ett handtag, och användes av lätt beväpnade soldater som bågskyttar från och med 1400-talet.
