En ända vän...

Skriven av Anonym, 11 år.

Hon ropar förtvivlat...
Hennes ansikte förvrids av smärta...
Hennes blick blir glasartad...
Resterna av hennes leende försvinner...
Det leende HON hade förut...
Hon, hon, HON!!!
Nu mins ingen annan än jag...
Mins hur allting började.

Mira springer det fortaste hon kan. Ändå hinner hon inte. Bussen går och de andra hinner ikapp. Mira försöker springa fortare, men hennes kondition är dålig, och hon måste stanna. Sofia skrattar. Sofia... En gång Miras bästis Sofia... Men när Simon, Miras stora kärlek, frågade chans på henne, och när Erika började mobba Sofia för att hon var Miras vän, då blev hon med i "Coola gänget" och började mobba Mira tillsammans med Erika, Simon, Anton och Jill. Nu tar Anton och Jill tag i Miras armar. Mira sparkar dem på smalbenen, men hon är så svag att det inte hjälper det minsta. De drar iväg henne till sin "koja", som består av massor av plankor lutade mot ett träd. "Kojan" ligger långt ute i skogen, omgiven av tjocka tallar. Där har "Coola gänget" rep, alla avsedda för en enda person; Mira. De binder henne runt ett träd. Hon har inget att sätta imot. De drar i hennes svarta lockar, de slår och sparkar henne, de kastar kottar och stenar på henne. tillsist släpper de henne. Hon snubblar gråtande iväg. De andra skrattar elakt åt henne. Då vänder sig Mira om och skriker: - Varför just jag?!
De andra tystnar. Sedan säger Sofia helt plötsligt: - För att du har svarta lockar! För att du är fulast i skolan! För att du är sämst i hela världen!
Erika, Jill och killarna skrattar.
- Sofia, elaka dumma, stinkande Sofia! Tänker mira innan hon vänder sig om och springer hem.
När hon är hemma går hon in på sitt rum. Då ser hon det! Hon ser fotot på henne och Sofia som håller armarna om axlarna på varandra. Där har Mira ett vackert och lyckligt leende. Det förlorade hon när Sofia började mobba henne. Hon tar fotot, river sönder det och slänger det i soptunnan. Sedan gråter hon. Hon gråter floder av tårar. Sedan somnar hon.
nästa dag händer samma sak. hon missar bussen och blir tagen till "kojan". Men den här gången är Lina, Daniel och Pontus också med. Men det blir förmycket för Mira. Hennes kropp har blivit alltför sårad. När de har kastat stenar på henne sjunker hon ihop. Och då händer det någonting med Mira...
Hon ropar förtvivlat...
Hennes ansikte förvrids av smärta...
Hennes blick blir glasartad...
Resterna av hennes leende försvinner...
Det leende HON hade förut...
Hon, hon, HON!!!
Sedan slocknar det för Mira.
Det sista hon tänker på är på fotot på hon och Sofia.
Fotot som bevisar att Mira hade en vän en gång...
En enda vän...