Vampyr natten

Skriven av Jolene, 12 år.

Det var en regnig kväll och Emma låg i sin säng och kunde inte sova. Plötsligt började hennes kropp rycka och för ett ögonblick kunde hon inte andas. Hennes kropp krympe några centimeter och hon kände hur hennes hörn tänder började växa. Hennes hand drogs mot en av hörn tänderna. Det var sylvass. Hon kände hur törstig hon började bli. Inte efter vatten eller dricka utan efter...Blod!
"Åh nej, åh nej" mumalde hon för sig själv.
Hennes törst blev starkare och starkare. Hon reste sig upp. Tog ett stadigt tag om sängkanten. Hon öppnade fönstret i sitt rum och hoppade ut. Tittade på månen. Det var fullmåne. En kall vind kom men Emma började inte frysa utan blev varm. Varm som solen. Bara för att en kall vind kom. Hon gick mot havet som hennes familjs hus låg vid och kollade ner i vattnet. Hennes ögon var lysande röda. Hennes pupiller var ett sträck som knappt syntes. Men hon såg bättre än någonsin. Hon hörde bättre än någonsin. Hon luktade bättre än någonsin. Hennes händer fördes upp till hennes ansikte. Det var som om att hon hade grått skinn som skiftade mellan vitt och gråare. Läskigt.
I vattnet, långt nere kunde hon urskilja fiskarna som som ur det svarta vattnet. Hon kunde känna den äkliga lukten av fisk och höra hur dom andades.
Hon höjde blicken från vattnet och såg på den lilla affären som låg 7 kilometer bort. Omöjligt för ett vanligt öga att se. För Emma, var det som om att det stog några 100 meter bort. Hon såg att det var människor kvar i butiken. Hon kände hur det började vattnas i munnen.
"Nej!" sa hon bestämt till sig själv och höll för munnen för att på något sätt dämpa törsten. Men det var förgäves. Hon kunde inte hejda sig. Hon sprang till butiken. Hennes steg var långa. För långa. Inte männskliga. Det var som att ta 5 steg i stället för ett. Hon nästan flög fram mellan stegen.
Hon var snart framme vid butiken. Hon slängde upp dörren till den och gick med bestämda steg till kassörskan. Men hon hejdade sig för ett ögonblick.
Ville hon verkligen ta en annans liv bara för att hon skulle kunna leva som ett monster? Det ville hon inte. Men hon kunde inte behärksa sig och förtsatte gå. Kassörskan blev rädd av Emmas eldflammiga, kattliknande ögon som blixdrade till varje gång hon tänkte på blod...Vilket hände ofta.
"Du lilla vännen..." började kassörskan. "Du får inte vara innanför disken..." sa hon panikslaget och var på väg att springa där ifrån.
Men vad skulle det tjäna till? Hon skulle aldrig klara sig endå. Emmas långa steg som blev allt fortare när hon sprang skulle lätt komma i fatt den unga kassörskan. Hennes spetsiga, sylvassa tänder skulle tränga sig sakta in i kassörskans lena hals. Suga ut allt blod tills inget fanns kvar. Inte en endaste droppe skulle lämnas till spillo. Inget. Hennes törst kanske skulle dämpas om hon fick blod, eller skulle bli mer intensivare efter mer blod. Varför just hon? Varför just det här? Fanns det något svar?
Kassörkan började skräckslaget springa in mot lagret för att söka skydd. Emma var henne tätt i hälarna men hon gick. Ett elakt och lekfullt leende spred sig på hennes läppar och hon såg ännu farligare ut.
"Nej! Vad vill du mig?!" skrek kassörskan till Emma.
"Inget, bara få lite mat" sa Emma tillbaka. Nästan hypnotiskt.
Kassörskan slutade och springa och stannade och blottade halsen. Emma hade hypnotiserat henne att sluta och att visa halsen så att hon snabbt och enkelt kunde suga ut allt blod. Kassörskan lydde det minsta vink som Emma sa till henne. Kassörkan började gå till henne som en robot. Kassörskan var stel och likande en zombie som var ute på vandring i månskenet. Kassörskan var framme vid Emma nu.
"Äntligen mat!" sa Emma och kände törsten bli mer och mer intensivare ju mer hon andades in blodet av en människa. Hon blottade tänerna och satte snabbt in dom i kassörskans strupe. Hon tyckte det smakade ljuvligt. Som vanilj glass och jordgubbar eller vad man nu tycker är gott fast 100 gånger bättre. Smakat något sådant förut?
"Mmm" sa hon och tog upp dom sylvassa tänderna son nu var dränkta med blod. Men hon slickade snabbt upp det. Inget till spillo. "Det var gott!" förtsatte hon och torkade sina bloddränkta läppar med tjöjärmen.


Slut? Sätt betyg :) Kram<3