En ledsen liten flicka.

Skriven av Mikaela, 18 år från Lund.

Det var en gång en liten flicka som bodde i en liten fattig by någonstans i Afrika. Hennes berättelse är nästan för ledsam för att berätta.

Alla människor i byn hade något problem. Farbrorn till höger om deras hus hade knappt några kläder. Farbrorn till vänster hade knappt inga vänner. Alla hade d något, inte bara kläd- eller pengaproblem. De fanns de som ingen trodde på, de som hade fiender och de som det inte fanns något hopp om.

Den ledsna lilla flickan var bara fem år, men visste redan vad ett krig kunde orsaka. Hon visste vad fattigdom innebar och hon visste precis hur det var att inte känna sin fader.

Flickans mamma hade varit vacker och rik en gång i tiden. Hon var mörk och hade mörka ögon som berättade om allt hon varit med om. Hennes hår var svart som ebenholts.

Innan den lilla flickan hade fötts kom kriget till byn. Mammans stora gula hus hade blivit förstört tillsammans med resten av familjen. Det var bara mamman som överlevde.Mamman lyckades hitta ett litet, litet hus till dem som de kunde bo i när flickan föddes.

Den lilla flickan hade aldrig fått veta vem hennes far var. Hon hade aldrig fått se bilder på hur mamman såg ut innan kriget. Det ända hon visste var att det fanns ondska därute i världen. Ondska som en liten flicka inte skall veta om. Orättvisa som en liten flicka inte skall veta om. Saknaden av trygghet som en liten flicka inte skall veta om.

Den lilla flickan satt på bänken utanför det lilla huset och såg ut över byn. Hon såg allt detta, ondska, orättvisa och saknad.

Det går inte att få ett lyckligt slut på denna saga. Då detta är verkligheten.