Mobbad=Falskt

Skriven av Gabriella, 10 år från Alnö.

Klara vaknar ivrigt för första skoldagen. Hon sätter på sig sina glasögon med blommor på sidan och går ner och äter frukost.
"Hur känns det gumman?" sa mamma som satt och mumsade i sig så fort som möjligt. - Bra antar jag, sa Klara med lite cool röst. - Gumman, bli inte en sådan person bara, sa Klaras mamma. - Jag vet, jag vill inte heller, sa Klara bestämt.
Egentligen ljög Klara. Hon ville bli cool och anorlundare än alla tjejer och killar i klassen. Vissa killar var så men Klara ville vara cool på ett snällt sätt. När hon var klar skyndade hon sig med att gå till skolan.
På skolan såg hon tjejgänget. Amanda var ledaren och var inte alls snäll. Hon kunde stå och stirra på en och sen säga "Vad tusan glor du på!". Men Klara bara gick mittpå. Amanda, Nora och Elin stog och glodde på Klara.
"Du kan inte bara klampa in här!" sa Elin. "Du är ingen av oss och dessutom inte trevlig mot oss". Klara gick bara in utan att lyssna. Amanda och alla 5 i gänget kom fram. "Herregud, hör du dåligt också" sa Nora. Cassie och Angelina stog och glodde på Amanda, Nora och Elin. "Herregud, var lite snäll med henne!" sa Cassie. Klara bara gapade. "Vi slutar i gänget" sa Angelina argt. Klara trodde inte sina öron. Börjar dom helt plötsligt vara emot Amanda?
Då kom Rasmus in till kapprummet. Rasmus och Amanda var ihop. Rasmus hade också sitt lilla "gäng" fast med killar. Klara var utanför i klassen. "Vad gör ni med tönten?" sa han. "Vi ska mobba henne" sa Amanda.
"Äh, släpp henne, hon är för snäll för att mobba" Klara gapade igen. Hon är väl snäll, men hon har ju inte gjort något riktigt snällt till Rasmus. När det ringde in så satte vi på våra bänkar. "Ta nu fråm svenskaboken" sa fröken. Anton stod och glodde på Klara med himmlaögon. Klara tycker att denhär dan är skum. Vanligtvis blir hon mobbad, men inte nu längre. Hon tycker bara det är skumt. När det blir rast så vill helt plötsligt Cassie och Angelina vara med Klara. Dom pratar hela rasten. "Amanda är lite väl dum tycker jag" sa Cassie. "Hon överdriver, vi trodde allt var på lådsads" sa Angelina. Plötsligt kom Amanda. "Hej Klara, kan vi inte vara vänner?" Dagen blir bara skummare och skummare för Klara. "Eh, okej då" sa Klara. Klara gick in till fröken och frågade vad som pågick. "Jag vet inte, men det är bara bra att dom vill bli dina vänner, inte sant?" Klara hållde såklart med, men det känndes så skumt. När hon gick ut kom alla och kramade henne. Hon fattade ingenting. Anton stod utanför och rodnade. Han ville nog också ge Klara en kram, men han vågade inte. Klara gick till Anton.
"Hej, vill du kanske vara med mig?" Frågade Klara. "Visst!" sa Anton glatt. Efter två dagar frågade Anton chans. Klara sa ja. Och tillslut så förstod hon att fröken ljög lite. Hon hade pratat med alla om att vara snällare med Klara så att hon inte blev utanför och mobbad. Men hon är absolut glad. Gladare än gladast.

Slut