Den mörka skogen

Skriven av Linn Ankarstrand, 12 år från Fritsla skolan.

Det var en gång en fattig flicka vid namn Lizzy. Hon bodde vid ett stort träd i skogen. Trädet var nära slottet där kungen, drottningen och prinsen bodde. Det var ofta fester där men Lizzy ville aldrig gå dit och dem skulle säkert inte släppa in henne. Lizzy satt mycket under trädet och grät. Hennes familj lämnade i skogen med lite mat och vatten. Kläder hade hon inte mycket av. Hon känner sig aldrig ensam. Det är alltid någon med henne. Naturen, träden var alltid hos henne. Kungen hade sin årliga fest när prinsen fyllde år. Lizzy skulle aldrig vilja vara prinsessa eller något kungligt. Lizzy reste sig upp och gick iväg för att plocka blåbär. Hon såg något blinka till och en svart katt sprang bort från en buske. Hon satte sig ner och började äta på blåbären som hon plockat. Hon satt tyst och åt när hon hörde röster i skogen. Hon gömde sig bakom en buske så dom inte skulle hitta henne. Lizzy frös till is när hon kände en hand på hennes axel som drog upp henne från marken. Mannen som hittat henne ropar något till sin kompis. Hon var rädd men fick inte visa det för männen. Lizzy kollade på männen som pratade med varandra. När dem pratat klart tog dem Lizzy i hennes armar och började gå mot slottet. Festen var i full gång när Lizzy och männen kom fram till slottet. Alla gäster stannade upp och kollade på flickan med en trasklänning och inga skor. Kungen klev ner från tronen och gick mot Lizzy. Han kollade på henne och sen på männen. Han tänkte en stund och sen sa han.
- Sätt henne i fängelsehålan med draken, beordrade kungen.
Männen nickade och började gå. Prinsen tyckte synd om den stackars fattiga flickan. Lizzy hann inte säga något.
Dom gick ner för många trappor och hennes ben kunde knappt bära henne. Mannen puttade in henne i ett stort fängelse håla och sen stängde mannen dörren. Hon suckade men hörde höga andetag. Hon blev rädd och vände sig fort om och såg en stor drake. Draken tog ett steg närmare flickan.
- Vem är du? Frågade Lizzy
- Nässel, svarade Draken
- Vill du hjälpa mig att bli fri? Undrade Lizzy
Draken nickade och sprutade eld på järn dörren. Han hade gjort det många gånger men då hade inte dörren gått sönder. Dörren gick i småbitar. Nässel log. På Lizzys ansikte kom ett stort leende fram. Flickan gick försiktigt upp på drakens rygg, när hon var uppe och höll sig fast. Draken gick ut ur fängelse hålan och brädde ut sina vingar och flög ut ur slottet. Kungen kollade förvånat men ändå argt på flickan och draken när dem var över slottet. Prinsen log mot flickan och sprang snabbt ut från slottsgården för han trodde att han visste vad draken skulle göra. Efter fem sekunder sprutade draken eld på hela slottet så det började brinna. Draken och Lizzy flög ner till marken när dem såg att prinsen var utanför slottsgården. Hon kollade på prinsen när dem landade.
- Snälla, får jag följa med? Frågade prinsen som hade blivit kär i flickan.
Efter 3 minuter svarade Lizzy.
- Okej då, sade hon och suckade.
Prinsen klättrade upp på drakens rygg och så lyfte Nässel från marken. Prinsen kollade ibland på den fattiga flickan. Draken tog dem båda barnen över mark och berg. När dem flög över ett högt mörkt berg började det åska. Nässel hade problem med flygningen när det blixtrade. Lizzy hade problem att sitta kvar på Nässels rygg. När det mullrade skrek hon till och föll av från drakens rygg. Hon ramlade ner mot trädet och fick några rivsår. Nässel och prinsen blev rädda när flickan föll. Nu var dem tvungna att hitta henne. När Lizzy nådde den mörka marken låg hon först ner och några tårar kom. Hon reste sig sakta upp. Lizzy gick runt i en cirkel för att se vart hon var. Hon hörde något bakom sig, hon vände sig fort om och såg den svarta katten. Lizzy gick några steg mot katten och böjde sig ner för att klappa den. Katten vände sig om och började gå och flickan följde fort efter. När katten försvann stod hon utanför ett stort hus. Hon gick några osäkra steg mot dörren och knackade på. Efter fem minuter öppnade en ganska ung kvinna dörren.
- Men flicka lilla, sade kvinnan och kollade på Lizzy.
- Kom in, kom in, sade kvinnan och Lizzy gick in i det stora huset.
- Sätt dig ner på en stol! Sade hon.
Lizzy satte sig ner och kvinnan gick iväg. Lizzy önskade verkligen att Nässel skulle vara där. Kvinnan mumlade något i köket och Lizzy blev räddare och räddare. Kvinnan kom tillbaka med en dryck i handen. Lizzy tog genast glaset i handen när kvinnan gav det till henne. Hon kollade på drycken som var i glaset. Vågade hon dricka det? Hon drack drycken när hon tänkt lite och efter några minuter blev hon tröttare och tröttare så hon somnade. Kvinnan som visade sig var en häxa la Lizzy i en mjuk säng. Dagen därpå vaknade Lizzy och kollade sig omkring. Hon mindes inget från dagen därpå men hon visste att hon måste bort från huset. Hon reste sig upp och började leta efter en utgång i tornet. Nässel och prinsen flög över dem mörka skogarna där Lizzy föll. Dom fann inget förutom ett väldigt stort hus med ett högt torn och ett fönster i tornet. Nässel flög ner mot fönstret som stod öppet. Prinsen tänkte och kom sedan på att han kunde hoppa in genom fönstret och hämta flickan. Lizzy sprang runt i huset och kom sedan fram till en dörr. Hon tänkte lite och la sedan sin hand på dörrhandtaget. Prinsen hoppade in genom fönstret och kollade sig omkring. Han skulle precis öppna dörren när det öppnades och i dörröppningen stod Lizzy. På hennes ansikte fanns ett stort leende. Hon sprang fram till prinsen och gav honom en stor kram. Prinsen tog hennes hand och gick mot fönstret. Dem gick ut ur fönstret och upp på Nässels rygg och så flög dem iväg från häxan.
- Tack, sade Lizzy
Dem flög länge och när dem landade på marken vid ett stort tomt slott, dem bestämde sig för att stanna där. När häxan öppnade dörren till tornet och såg att Lizzy inte var där blev hon arg och sprang fram till det öppna fönstret och skrek högt ut genom det. Hon stängde fönstret med en smäll och gick ner igen. Prinsen, Lizzy och Nässel levde lyckliga i det stora slottet. Efter ungefär ett år hade prinsen och Lizzy gift sig.