En kväll på kyrkogården

Det var en kuslig fredagskväll i november. Månen hade just gått upp och lyste ganska svagt. Viktoria var en tjej på 8 år. Hon hade en liten svart gullig hundvalp som hette Bamse.

Just när kyrkklockan slår sju slag genar Viktoria över kyrkogården. Idag slutar hennes mamma sent. Mamman jobbar till nio den här kvällen. Viktoria ska vara ensam hemma och det här är första gången hon är själv . När hon tar stigen över kyrkogården hör hon plötsligt ett väldigt läskigt ljud och det låter som en varg ylar:

- Aaaoooohhhhhhhhhhh!

Viktoria vill springa så långt bort som möjligt men just i det ögonblicket kommer hon på att hon glömt Bamse vid hundfritidset. Hon måste skynda sig innan det stänger. Hon springer och springer men hon kommer ingenstans och det känns som att hon springer i lervälling. Viktoria tror att hon kanske kommer att springa vilse men vill inte tänka den tanken. Viktoria börjar gråta och tårarna bara rinner nerför kinderna. Hon skriker efter hjälp men det är ingen som hör henne. Plötsligt ser hon ett hus och hon knackar på men ingen öppnar. Hon ser fullt med spritflaskor utanför. Hon blir rädd så hon springer ännu längre in i den mörka skogen.

Hon säger för sej själv att hon aldrig får ge upp. Hon bara fortsätter att springa tills hon stannar väldigt snabbt. Viktoria hör något bakom buskarna och plötsligt kommer en stor brun björn fram. Hon tänker:

- Nu dör jag!

Viktoria ser ett bra klätterträd och hon springer snabbt dit och klättrar upp. Björnen försöker klättra efter Viktoria och Viktoria klättrar allt högre och högre. Björnen är för tung för grenarna och faller ner och går ledsen därifrån. Viktoria andas ut men det dröjer länge innan hon vågar sig ner igen. Då hör hon ett billjud och Viktoria går mot ljudet och i mörkret snavar hon över något. Viktoria tittar ner och ser ett skelett och det tomma huvudet stirrar på henne. Nu blir Viktoria än mer rädd och rusar upp och det känns som att någon springer efter henne men hon vågar inte stanna upp och titta efter.

Viktoria känner plötsligt igen sig då hon får syn på kyrkan. Hon svänger runt hörnet på kyrkan då hon plötsligt springer in i något. Pang! Allt blir svart och det är inte förrän hon får en blöt slafsig hundpuss och hör en röst som hon känner igen som hon återigen kan känna livsglädjen återvända till hennes kropp. Trots huvudvärk är hon lycklig då hon hör en röst som hon känner igen och hon kan inte göra annat än att krama personen som just säger:

- Men, kära Viktoria dom ringde från Bamses fritids och du hade inte hämtat honom. Jag fick sluta jobbet tidigare för att hämta honom och så krockar jag med dig så här. Kom nu så går vi hem och myser framför brasan och äter en god middag och tittar på Robinson.

Viktoria tittar lyckligt på sin kära mamma och kramar om henne än en gång. Hon tänker att det kommer att dröja länge innan hon en Halloweenkväll tar genvägen över kyrkogården igen.

För vem kan veta vad eller vem som väntar där bakom kyrkogårdens gravstenar i den mörka novembernatten...........................................