~Skydda din stjäl~

Skriven av Sweety<3, 12 år från Malmö.

Jag går hem från skolan. Äntligen helg! När jag går förbi en lekplats som är på hemvägen ser jag en tjej som sitter i sandlådan. Hon tittar ner i marken. Nyfiken som jag är går jag in till lekplatsen. "Hej." Säger jag. Hon tittar upp och ler lite. "Heej" Hon verkar väldigt snäll. "Ska vi göra något?" Frågar jag snabbt. "Ja!" Säger hon glatt. Men sen stirrar hon ut i tomma intet i några sekunder. Det ser ut som om hon funderar. "Vi kan väl vara här?" Frågar hon till slut. "Visst.." Jag rycker på axlarna. "Jag ska bara fråga mamma." Jag halar upp min mobil ur fickan. Flickan tittar med stora ögon på mig. "Har du en mobil?" Frågar hon. "mmm.." svarar jag och väntar på att mamma ska svara. "Det gick!" Säger jag och lägger ner mobilen i fickan. "Okej. Jag heter Elena. Du?" Frågar flickan, som tydligen heter Elena. "Jag heter Meja.." Elena reser sig upp. "Vi gungar!" Flinar hon och springer mot gungorna.
Det är lördag och jag är på väg mot lekplatsen igen. Jag och Elena har bestämt oss för att träffas. "Hej!" Ropar jag när jag ser henne. Hon står med ryggen emot mig och svarar inte. Jag går fram till henne. "Hej?" Frågar jag igen. "Hej.." Viskar hon och vänder sig mot mig. "Vad är det?" frågar jag. Elena håller ut armarna. Jag glor undrande. Plötsligt ser det ut som hennes armar får fjädrar.. Sen ser jag. Hon håller på att få vingar! "Va?" frågar jag chockat. Elenas vingar släpar i marken. "Du borde gå.. Och vara rädd.." Säger hon. "Nej. Jag litar på dig." Säger jag kort och bestämt. Elena ler lite. "Ja, nu.." Mumlar hon. "Men vad har hänt med dig?" Säger jag. Hon suckar. "Såhär har jag alltid varit. Detta är >jag<" Hon betonar ordet jag extra mycket. "Jag visste inte att det fanns såna som du.." säger jag. Elenas ögon har plötsligt mörknat. Hon skrattar glädjelöst. "Nej." Säger hon torrt. "Ingen vet." Jag backar. Elenas blick borrar in sig i mig. Plötsligt slår hon ut med vingarna och en vinge träffar mig rakt i magen. Jag tappar all luft och det känns som om jag fått in ett tungt svärd i magen. Eller spetsen.. Jag ligger på marken och skriker av smärta. Elena står bara där. Allting börjar snurra. Allt blir svart och jag hör skrik, hånfulla skratt och snyftningar. Jag skriker fortfarande men det känns som om skriken ínte kommer från mig. Allt slutar plötsligt. Ingen smärta finns. Bara Elena som.. Gråter. "Du skulle inte litat på mig! Jag kan inte hjälpa det, jag behöver det, jag behöver dig." Jag gråter. "Varför?" frågar jag. "Jag behöver din stjäl." Svarar Elena. "Nej" viskar jag. Det är bara på film som detta händer! Inte i verkligheten! Elena går fram till mig. Hon lyfter upp mig som om jag bara vore en trasdocka.. Hon lyfter upp mig med vingen.. "Jag behöver din stjäl för att fortsätta leva.." "Varför vill du ens leva?!" skriker jag högt. "Det kommer du nog aldrig få veta.." Snyftar Elena. "Den varelsen jag är, måste göra såhär.. Var tionde år." Hon tittar på mig. Plötsligt känns det som om jag svävar. Allt blir suddigt. Sen blir allt svart. Jag sträcker fram handen. Eller försöker göra det. Men jag ser inte den. Jag ser ingenting. "Hejdå, Meja.." Viskar Elena och jag hör vingar som flyger iväg. Min sjtäl är borta. Men du måste skydda din..