Tjuvarnas drottning

Skriven av Sara.K, 12 år från Åbo, Finland.

Jag gick längs en mörk storstadsgränd. Jag var hemlös. Och ficktjuv. Ända sen jag var tre.
Tja. Där gick jag ensam och undrade vad som skulle hända här näst.
Mörkret föll och det blev kallare för varje stund som gick. Jag frös men jag var van. Och jag gick och jag gick.
Då fick jag se en mörk figur dyka upp framför mig. Och jag hörde en röst som sa: "hon ser ut att behöva pengar. Och jag såg henne igår när hon stal. Tro mig när jag säger att hon skulle passa" det var tydligt att den där typen inte hade märkt mig. Då sade en annan röst: "men hon är så ung och..." men den första rösten sade hårt tillbaka: "hallå! Tjejen vid skyddsavdelningen är tio år!". Den andra rösten suckade över givet. "Ja vi ber henne då. Men var ska vi hitta henne!" första rösten svarade "tja... En tjuv känner alltid igen en tjuv. Men var ej orolig vi hinner hitta henne innan klockan är 10..." " Vad menar du?" "Ja hon står rakt framför oss. Höru du där! Vill du bli en bra tjuv? Idén är enkel: vi ger de stulna pengarna till fattiga. Lite som Robin Hood. Skyddsavdelningen du just hörde om stod för skyddandet av själva teamet. Se, det är svårt att gömma sig undan liknande grupper som vi. Ingen är rädd för att stjäla från andra gäng. Vad säger du?" jag blinkade ett par gånger förvirrat och frågade den första frågan jag kom på: "Vad får jag för lön?" "1000 för väl utförda mindre arbeten och 2000 för medel svåra och 30000 för extremt svåra uppgifter" svarade den andre. Jag stirrade på dem men svarade så som en ordenlig och hederlig flicka INTE skulle ha svarat: "Ok. Där det finns pengar där finns jag". Och nu slutar jag av nån anledning att skriva men en sak är säker: mitt liv förändrades av den här så kallade välgörenheten.