sista andetaget

Skriven av hemligttt, 15 år från skene.

Tracy gick ensam på manhattans gatorna.Hennes klackar ekade högt mot asfalten när hon med långa kliv tog.
gång på gång vände hon sig om så de svarta lockarna som annars ramade in hennes ansikte att kastas fram och tillbaka.hon tittade på klockan för att försäkra sig om att hon var tio på natten.
Månnen lyste kusligt på den svarta himmlen stjärnorna lyste svagt och påmnde Tracy om eldflugor.hon pillade på sitt halsband något hon alltid gjorde när hon blev nervös.Till slut kom hon till parken som var hennes mål.Hon satte sig på en bänk och väntade.
Hennes tankar spolade tillbaka till mötet med vampyren Rafael som dagligen övervägde vem som skulle leva och vem skulle dö av människor som råkat snubblat över deras hemlighet.Som hon.
Det hela började när Tracys bästis Katie inte kom till skolan över tre dagar.Tracy hade blivit orolig och gått hem till henne och plingat på efersom dörrn hade varit öppen hade hon tyst tassat in och gått in till Katies rum där hon fann Katie liggande på sängen likblek mad nästan genomskilnig hud.I Tracyis ögan hade hon sätt död ut så hennes reakion var någ inte så konstigt.Tills snygga Oliver hade trätt fram och förklarat vad som hade hänt.Först hade Tracy såklart trott att hon var galen men efter att ha spenderat många dagar och nätter in låst i sitt rum hade hon förstått sanningen.
"du kom." sa en len röst bakom henne
" vad hade väntat dig." svarade Tracy så oberört hon kunnde fast hennes känslor började kratsa runt. nachonalt och vände mig om för att möta hennes bästa väns ögon. Hon log men någonting i hennes ögon var borta , värmen fattades.Katie satte sig bredvid Tracy på bänken och betraktade henne .
Hon överraskade fortfarande Tracy med hennes smidighet och hennes skönhet. Hennes blonda hår lyste vackert och passade perfekt med hennes gröna ögon hela hon var perfekt:Men Tracy var inte svartsjuk utan tvärtom hon sörjde för Katies skull för att känslor inte tillhörde hennes natur längre och för allt hon hade förlorat sin familj och sina vänner. Allt detta ville hon säga till Kat nu att hon hatade sig själv för att hon kände att hon inte kunde lita på sin bästa vän längre.Men när Kat väl frågade om Tracy hade någonting på hjärtat svarade hon nej. Istället frågade hon någonting helt annat som skulle leda bort tankarna "så vad säger Rafael,ska jag dö eller?" menningen skulle föreställa ett skämt men eftersom Kat också hade tappat sinet för humor blev den hängade i lufen."bättre än så" svarade hon glatt och log brett .Tracy tiitade frågande på sin vän:Kat tog Tracyis händer i sina och sa " han vill att du ska förvandlas till en av oss." ordet "oss" let malplacerat och hon kände illamåendet komma krypande."vaa?" sa hon dumt Katie himmlade med ögonen "Jag har fåt äran at få förvandla dig" sa hon upprymt "så låt oss få detta överstökat" hon böjde sig fram och lyfte bort Tracys tjocka hår åt sidan. hon log leende som sedan förvandlade till något djurisk ,ögonen
som hade haft den vackra moss gröna färgen var borta och ersattes till svart.
Tracy ville verkligen inte bli vampyr men hade hon något val?
nej.
så Tracy tog ett djupt andetag troligen hennes sista andetag...