Trodde att jag kunde lita på dig

Skriven av Paula Derkert, 11 år från Lidingö.

Det är jag som är Maja. Jag går i klass 5A. Jag ska precis gå och lägga mig. När jag vaknar på morgonen så tar jag på mig en T-shirt och ett par jeans. Går ner och äter en halv macka med ost. Seda´n tar jag på mig väskan för att traska iväg till skolan. När jag kommer till skolan möter jag min bästa vän Lina. Vi går in i klassrummet. Första timmen har vi svenska. Det är mitt favorit ämne. Men det är tio minuter kvar till lektionen. Jag har en hemlighet och den tänkte jag berätta för Lina. Jag säger
- Lina jag ska viska dig en sak. Lina säger
-OK. Jag säger
- Mamma och pappa ska skilja sig.
-Va! säger Lina. Tyst säger jag. Men du får inte nämna det till någon.
-Ok säger Lina. Inte ens till din mamma och pappa.
- Bra säger jag. Just efter att jag sagt det kommer fröken in. Hon heter Susan.
- Hej! barn säger hon. Ta fram alla svenskaböcker. Eller om vi säger så här så fröken den ända som vet någonting om det här. Det känns bra. När skolan är slut så kommer Lisa hem till mig. Vi ska göra en läxa och leka lite. Men innan ska vi mikra bullar och göra choklad. Just då ringer det.
-Hallå säger jag. Maja.
-Halå hörs det i andra änden. Det är Alma.
-Hej Alma säger jag.
- Hejdå Alma säger jag.
-Det var Alma säger jag. Hon undrade om hon kunde komma och göra läxan men oss?
- Visst kan hon det säger Lisa. När vi gjort läxan går Lisa och Alma hem.
Nästa dag kommer jag till skolan. Då kommer Lasse fram till mig och frågar
- Är det sant att dina föräldrar ska skilja sig Maja?
- Nej säger jag och ljuger.
- Varför undrar du säger jag?
- Lisa sa det till mig och hon har sagt det till massor av andra i klassen.
Jag känner hur besvikelsen pressas i min kropp.
Jag går fram till Lisa i klassrummet och frågar
-Har du sagt till andra i klassen att du vet vad?
- Nej det har...Mer hinner hon inte förrän Adrian kommer och säger
- Stackars dig. Jag säger till Lisa
-Nu vet jag att du har det. Lisa säger
- Men jag kunde inte hålla det inom mig förlåt mig så hemskt mycket.
- Jag trodde ju att jag kunde lita på dig så jag.
- Du tror kanske att det inte gör så mycket men inne i min själ gör det mer än ont.
- Men det kanske du inte bryr dig om?
- Eller?
- Så du menar att jag är en dålig vän nu eller säger Lisa?
- A det menar jag säger jag med en stark röst. Jag ser Lisa rusa iväg.
Vad har jag nu ställt till mig. Jag tänker på att det alltid händer mig dåliga saker.
Men vem vet. Det kanske löser sig nån gång.