Emma

Skriven av Elin, 10 år från Billdal.

-Frukosten är klar! Det var min mamma som ropade. Det var tisdag och i skolan idag skulle vi ha historia. Jag var enda tjejen av fem bröder i familjen. Jag tog på mig en blå skjorta som jag ärvt av min äldre bror Kasper. Han var tretton år. Tvilling bröderna var åtta men själv var jag tio.
jag segade mig ut till köket, slevade i mig mjölk med kalas puffar.
- Kan vi aldrig få pannkakor? fråga jag.
- Nej, vi är inte goda av pengar! sa mamma. Tvilling bröderna skutta ut.
-Pannkakor!!!!!!!!!!!!!!! skrek Noa. Jag vill ha PANNKAKOR!!!!!!!!!!!!!!!!!!
- Men det är klart lilla vän du får, sa mamma. Jag ville inte se på när bröderna Noa och Gustav proppa i sig pannkakor så jag ställde mig och vänta på skolbussen. Den kom efter sju minuter. Enda här ifrån hörde man hur mina bröder smaska. Jag satte mig i bussen. Den gunga hit och dit. Josefin kom fram till mig.
-Här sitter du och snorar.
- Stick och brinn, din idiot! sa Tomas. Josefin blev stum och satte sig så långt ifrån Tomas som möjligt. Han satte sig bredvid mig. Han log. jag blev alldeles varm. Men inte kär. När vi kom in i skolan så var en ny tjej där. Hon var jätte snygg. Mörkt långt hår, blåa ögon och ett par säckiga gins med en kedja runt ena fickan. En snygg tröga och hon tugga tuggummi. Hon blåste en grön bubbla. Sen på rasten såg jag henne tillsammans med Josefin. Josefin kom fram till mig.
-Äkelungen står här och fiser. Sa hon.
-Puh, det stinker sa Rosa. Puh!
-Känner inte du också lukten, Emma? sa hon och vände sig till den nya tjejen.
-Nej, jag känner lukten av nått annat. Sa hon.
-Vadå? sa Josefin.
-Lukten av nån som snackar skit! sa hon. När jag skulle åka hem så bjöd Emma mig på tuggummi. Jag stirra på den lilla biten. Att hon var så schyst viste inte jag. Nästa dag så ville hon att jag visa henne runt.
-Tack! sa hon. Vad heter du förresten?
-Olivia, sa jag.
-Igenkännlig heter jag Esmiralda. Sa hon. Men det är det fulaste namn jag vet!
- Jag tycker det är fint sa jag.
- Och jag är kär, sa Emma. I Tomas.
- Kär!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ut ropa jag.
- Aaa, sa hon. Så jag vill att du ska fråga chans åt mig.
- Äsch, sa jag. Det finns ingen mening med att vara kär.
-Jo, protestera Emma. Pröva själv så ska du få se.
- Då vet jag precis vem jag ska vara kär i, sa jag och log.