Döden jag inte förstod

Skriven av Matilda, 12 år från Bjärnum.

Det var en helt vanlig dag för mig i Brödinge skola.Jag hade som vanligt bästa betyg på proven och alla stod som vanligt runt mig med häpnade miner.Det ringde och som vanligt gick alla ut ur klassrummet med sina skolväskor.Jag satte på mig skorna och gick ut där min buss skulle hämta mig.Utan att märka det gick Angelica, den mest avundsjuka tjejen bakom mig och började småknuffas med mig.Jag gav henne en knuff tillbaka men då tog Angelica i med sina krafter och knuffade ut mig på vägen.Jag snubblade och möttes av en hård asfalt väg. När jag ställde mig upp såg jag massor av ljus.Jag såg en bil komma mot mig och jag låg igen på marken.Jag vaknade upp av massor ljud och röster. Jag såg att det stod folkmassor omkring mig .Polisbilar kom och ambulanser.Jag försökte ropa till alla att jag var oskadd men jag hörde bara massa skrik och gråt.Jag gick fram till en polis som pratade i telefon.Jag ställde mig framför honom men det var som om att han såg rakt igenom mig.Jag lyssnade på vad han sa i telefonen.
- Ja, hallå.Det här är polis Johnsson som ringer från Brödinge skola.Har ni en dotter som heter Sanna Rosenkvist? Ja, det är så att hon har varit med om en bilolycka och måste föras till sjukhus.Hon visar inga livstecken men vi gör så gott vi kan.
- Men hallå, polisen! Jag står ju levandes här! ropade jag men han hörde inte.Jag hörde mamma gråta i luren.Jag gick bort istället mot platsen där jag vaknat.Jag stelnade till.Där låg min livlösa kropp på asfalten.Nu förstod jag.Jag var död....