Klicka här för en talversion av Unga Faktas hemsida. Låt datorn läsa upp texter och innehåll för dig!

Till Unga Faktas startsida




















Revolt

Skriven av VIKTORIA, 11 år från stockholm.

Tiden hade gått. för några år sedan 2014. hade varulvarna gått till attack mot oss människor. de blev krig mellan raserna, som så länge hade levt tillsammans. i harmoni. men den hade försvunnit för länge sen. de hade gått 2år nu. alla människorna var gömda inomhus. i tryggheten som dom sa. men de var inte alls tryggt. en varulv kunde utan några större problem alls ta sig in. man var inte trygg någon stans hade jag sagt o gått min väg. Bort från Mamma, Pappa och min store bror. dom hade kallat mig för korkade liten flicka. och mamma o pappa tänkte få mig att få ungar med killen brevid oss. Tom. jag blev så arg på alla dom. Visst Tom var snygg. men varför jag? jag är bara 15år. jag hatade inte varulvarna som alla andra gjorde. dom var helt klart för blinda för att se logiska i de hela. vi hade förstört; deras hem, tagit deras mat och dödat dom. visst? de fanns en annan grej också till att jag inte hatade dom. jag var hälften varulv själv. jag kunde inte direkt förvandla mig eller höra lika bra, eller känns lukter lika bra. Nej. Men jag kunde slåss bra. bättre om dom. men en varulv var människa. dom var som vi. exakt. men ingen lyssnade på mig. min familj hade sänt ut mig. ensam. med mina vapen.
en m44a och en massa med amo. amon hängde som ett snyggt bälte runt min midja, flera varv runt. de såg verkligen ut som något ur en dålig krigs film. jag gick fram längs gatan. alla affärer var igen stängda. men de fanns mat där inne. de var till för rika personer och kungar, presidenter o va fans hans mormor. jag var inte rädd. inte ett skit. om dom skulle få för sig att gå till attack, så skulle dom bli sönder skjuta innan dom ens han hoppa emot mig. jag slog ett slag mot dörren. och ett till. Fan? den gick inte o rubba. de hade gått igår. dom hade satt extra lås o skit på. jag suckade o sjönk ner i snön.
-Jaha? Grattis mig själv sa jag irriterat rakt ut
-har du blivit galen av svält eller något sa en tjej i min ålder som kom fram till mig. jag hade sett henne hela tin.
-Vadå? någon måste säga de sa jag torrt
-ja då Grattis!! sa tjejen
-om du ska äta på mig kan du väll ge mig ett mål mat innan dess? sa jag irriterat
-såklart sa tjej o log. hon gick fram mot dörren o rubbade den. som om de hade varit flyttande smör.
just i de ögon blicket sköt jag henne.
Paang! sa de. mina skott ekade.
jag knuffade undan hennes kropp från dörren och gick in.
de fanns mat. mycket mat. Mums!!
-mums-filly-babba! skrattade jag o log
jag gick fram mot godis hyllan. och plockade ner en påse med chockald bitar i. o började smaska i mig den. gott. jag gick vidare och tog ett packet mjölk ur ett av kyll skåpet. va fan! elen funkade. hur kunde dom ha el?
men inte vi. skit i de. jag drack upp hela. o traskade iväg o började äta de som fanns. Jag slog bort en hel radd med flingor som flög ner på golvet. jag gick o la mig på hyllan. och somnade.

jag vaknade i ett rum. ett sjukhus rum. men vi använde inte sjukhus längre? om man var sjuk, så f#ck you! dålig tid att bli sjuk.
jag låg fast spänd. i bh o trosor.
de var då..! sa jag irriterat rakt ut i de kol svarta rummet.
och lampan tändes. allt som fanns var en massa sängar, med tjejer i. i 14-18års åldern. inga möbler. ett ända jätte rum.
-amen! vad fan! skrek jag
-Sssh! dom kommer o tar dig om ... sa flickan i sängen brevid mig.
-skiter jag i! skrek jag
-skrik inte du väcker dom andra Buffy sa en kille som kom emot mig.
-jag skriker hur fan mycket jag vill sa jag argt
han suckade o satte sig på min säng kant. Alexander!
-Alexander! sa jag lyckligt
-Buffy...? jag är inte sa Alexander o tystnade
-nej! nej! de får inte vara sant sa jag hysteriskt.
-Buffy raring jag är här för dig. jag har väntat länge. väldigt länge. sa Alexander
-Alexander.. vet du?...
-Vadå? sa alexander o tittade på mig.
-jag ska utplåna er alla! vrålade jag
han suckade.
-dig själv också? sa alexander
-jag vet inte.. jag.. sa jag men tystnade
-Buffy? du är inte som alla andra. du hatar oss inte? sa Alexander mjukt
-nej jag hatar er inte. men nu gör jag det sa jag bestämt
-varför raring? sa Alexander
-Håll käften o sluta kalla mig för ''raring''. skärp dig! du våldtar små flickor! sa jag argt
-än sen då? du vet att jag bara vill ha Dig! sa Alexander
-Alex ta loss mina hand grejer nu sa jag argt
-nej! sa Alexander
-Vadå? Haha. skojar du med mig eller är du seriös? jag är mera man än dig din lilla tös! sa jag av ren ilska
han suckade o lämnade rummet.
jag tog mig loss i samma sekund. jag hade bara inväntat rätt till fälle.
och tog mg upp på fötter o började springa. och ett hemskt ringande slog emot mig.
jag skrek av smärta. och föll ner på golvet
-vet du vad som är bra med att vi har gjort dig till människa? du är svag! sa en röst
-m-m-människa.. stammade jag
-ja just de. sa rösten
jag tittade upp mot personen som stod vid min sida. min bror.
-Brorsan!! sa jag
-bli inte över lycklig. jag är varulv sa han
-vad vill du mig då? sa jag irriterat
-du blir varulvarns vinnst sa han kort
-vad menar du nu sa jag
-okej jag tar de snabbt: Jag måste döda dig, för att rädda alla människor. om två år, har ni kommit på något som förgör oss varulvar sa han torrt
-men vad har de med mig o göra sa jag
-Du förstör de som dödar oss varulvar sa han o gick fram mot mig. böjde sig ner. och de knackade till. och allt blev svart. jag visste hur jag dog, han bröt min lilla nacke....

Betyg 1 av 5 möjligaBetyg 2 av 5 möjligaBetyg 3 av 5 möjligaBetyg 4 av 5 möjligaBetyg 5 av 5 möjliga
Tillbaka till föregående sida
















Det är vi som satsar på Unga Fakta! Copyright © 2000-2024 Unga Fakta AB