 |
| Staty som föreställer Tor. |
Vikingarna dyrkade sina gudar på flera olika sätt. Många hade träpålar med utsnidade ansikten som gudabilder hemma. Ofta stod dessa i ett rum eller en bod för sig. Ställen som användes om och om igen för dyrkan av gudarna heter kultplatser.
De vanligaste riterna kallades ”blot”, och gick ut på att offra till gudarna. Att blota betyder ”att stärka”, och detta var människornas försök att skänk kraft åt sina gudar. Man blotade också för att få tur i handel eller lycka i kärlek eller strid. Många blot gick ut på att tacka gudarna för en barnafödsel eller en lyckosam affär.
Det fanns tre viktiga blot som återkom år efter år, alvablotet i oktober för god skörd, midvinterblotet i januari för att bra kommande år och segerblotet för att fira vårens ankomst.
Man offrade till de olika gudarna beroende på vad man ville ha. Olika djur som hästar och tjurar dödades och blodet samlades upp i skålar. Detta var själva offret. Ibland beströk man avgudabilderna med blod. Ibland hetsade man hingstar att slåss mot varandra till en av dem stupade. Man offrade aldrig hästar till Frej, då man trodde att han var särskilt förtjust i detta djur.
 |
| Vikingarna offrade också vapen till sina gudar. Svärd bröts eller böjdes och kastades på elden. Ibland lades de också i gravhögar. |
Det var vanligt att männen ledde blotet. Kvinnorna hade hand om blot som gällde hemmet och familjen. Därför var det oftast kvinnor som arrangerade alvblotet, som rörde böndernas verksamhet.
Det fanns vissa människor som stod närmare gudarna än andra. Sådana män kallades ”sejder” och kvinnorna ”völvor”. De sades vara trollkunniga och tillkallades i frågor som rörde framtiden eller det övernaturliga. De liknade indianernas schamaner mycket.
Man känner inte till om vikingarna hade böner, men det är mycket troligt. En sorts bön finns bevarad i en isländsk saga:
Hell eder, asar!
Hell eder, asynjor!
Hell dig, du givmilda jord!
Ord och visdom
Oss två given
Och läkande händer i livet!
Vikingarna hade i alla fall en samling visdomsord på 164 strofer, ”Havamal”, som de levde efter. Det sades att det var Oden själv som nedtecknat sina tankar. Här hittar man många stycken om hur livet bör levas, beroende på om man är träl, fri eller hövding, och man eller kvinna. De mest kända raderna lyder:
 |
| Tors hammare. |
Fä dör,
Fränder dör,
Även själv skiljes du hädan,
Men ett vet jag som aldrig dör
Domen över död man.
Texten menar att fast allt levande försvinner, dröjer sig ändå minnet av dina handlingar kvar. Helt enkelt, gör gott och lev för att göra världen bättre. Inte så dum livsregel, eller hur?
 |
| Uppsala kullar. |
Det fanns flera större kultplatser i norden, dit man gick för att fira högtiderna med stora fester. I Uppsala ska det ha funnits ett hedna-tempel där man vart nionde år höll en stor blotfest. Under nio dagar offrades 72 levande varelser, både djur och människor (det var trälarna som offrades).
 |
| Offerträd |
Kropparna hängdes sedan upp i ett stort träd på kultplatsen, som skulle symbolisera Yggdrasil.
Alla uppgifter om Uppsalablotet kommer från munken Adam av Bremen, som beskrev riterna på 1070-talet. Hur pass verklighetsnära han var vet man inte. Det är möjligt att överdrev offren för att få de okristnade vikingarna att verka mer barbariska än de var.
På samma plats där Gamla Uppsala bykyrka byggdes har man hittat spår efter en tidigare konstruktion. Många vill mena att detta är platsen för asatemplet, och det har gjorts flera försök att återskapa byggnaden i modeller och teckningar.
