 |
| Vid tinget samlades alla fria män. |
Varje höst och vår hölls inom varje jarls eller hövdings område ett rådslag som kallades ”ting”.
Här betalade man in skatt, bestämde olika göromål det kommande året och redde ut olika konflikter. Vem som helst, man som kvinna, kunde lägga fram sina åsikter och problem under tinget.
Procedurerna varade ungefär en vecka. Alla fria män förväntades närvara. Om han var ensam att sköta sin gård var han emellertid befriad, men han kunde skicka en representant i sitt ställe. Änkor och ålderssvaga var också undantagna.
När tinget var över skramlade alla deltagare med sina vapen för att visa att allt var överenskommet.
Brott och straff
Vikingarna var mycket plikttrogna. Den som svek ett givet ord (alltså löfte) blev aldrig trodd igen.
Lagarna var enkla, men hårda. Brott straffades med dryga böter eller döden. Brott som begåtts av barn under 15 betraktades som olyckshändelser.
Om en vuxen anklagades av 10 andra vuxna ställdes han inför rätta vid tinget. En ”lagsagesman” med 48 rådmän, i sin tur med två rådgivare vardera beslutade om den anklagade skulle frias eller fällas, och i så fall om ett lämpligt straff.
Tjuvar fick sina huvuden rakade och doppades ibland i beck och fjädrar. Syftet var inte att skada, utan bara att skämma ut tjuven.
 |
| Vid tinget kunde en kvinna begära skilsmässa. |
Kvinnor kunde begära skilsmässa vid tinget, även om det inte hände särskilt ofta. Äktenskapslagarna var hårda. Om en man kysste en annan kvinna miste han rätten till sin hustru, likaså om han gick omkring med bar överkropp på offentlig plats!
Konflikter mellan två män löstes ofta genom tvekamp, eller ”envig”. Holmgång var en vanlig metod. Varje kämpe fick förutom en yxa eller ett svärd tre sköldar var.
Man kämpade sedan mot varandra på en tre kvadratmeter stor skinnfäll. Om man skadades så blod spilldes på fällen kunde man dra sig ur, men hade förstås förlorat då.
 |
| Envig på en fäll. |
Om man klev utanför fällen förlorade man också, men var dessutom en ”niding”, en fegis. Just det var en stor skam för vikingen. Holmgången slutade oftast med döden för en av kämparna. Man ansåg då att gudarna skonat den som hade rätten på sin sida.
Bältesspänning var en annan typ av tvekamp. Två motståndare bindes samman med samma bälte och i högerhanden griper man var sin dolk. På detta sätt kämpade man sedan med bar överkropp. Det var inte helt ovanligt att bägge blev så svårt sårade att de avled.
I allmänhet ansågs det förbjudet att avbryta en påbörjad tvekamp, var och när den än ägde rum. En duell angick bara de kämpande och det var en hederssak att inte ingripa.
På Island infördes år 902 det första Alltinget. Det här var Europas första nationalförsamling, alltså ett rådslag som gällde hela landet. Alltinget ägde rum en gång om året, under sommaren på Tingvallaslättens lavafält ett stycke utanför dagens Reykjavik.
