De flesta människor under vikingatiden var så kallade ”fria män”. Under dem i samhället fanns trälarna, som var slavar. Över dem härskade hövdingar och kungar, som i sitt följe hade jarlar – höga ämbetsmän och ofta militära ledare. Bland de fria männen hittar man flera yrkesgrupper som hantverkare, handelsmän och bönder.
En fri man ägde oftast en gård med tillhörande mark för odling, även om inte alla brukade sin mark. Trälar fick hjälpa till med olika sysslor, och om man hade råd kunde man anställa ”drängar” eller ”tegner”, krigare som följde med på plundringståg och som kunde försvara gården.
Ett hushåll under vikingatiden kunde vara mycket stort. Först hade man den egna familjen, med olika släktingar, och sedan trälarna och olika anställda.
Den vikingatida kvinnan hade en respekterad position i samhället. Hon ansågs jämställd med maken i nästan allt. Då karlarna var ute på resor tog kvinnorna hand om hushållet och försvaret av gården, om så behövdes.
Äktenskapsbrott straffades hårt vem av makarna som än var skyldig. Däremot kunde en man ha flera bihustrur, om han bara talade om detta för sin första fru.
Barn från sådana förhållanden räknades ha lika stor rätt till arv och annat, som mannens barn med sin första hustru.
I allmänhet kan nog vikingarna betraktas som lika stora romantiker och gentlemän, som vilket annat folk som helst. Det fanns både rejäla karlar och skitstövlar. Det ansågs oförskämt av en riktig viking att inte komponera en kärleksdikt till sin hustru då och då.
Trälarna hade alla snaggat hår och enkla vita skjortor. Det var alltid de som utförde det hårdaste arbetet i ett hushåll. En riktigt arbetsam träl kunde upphöjas till ”bryte”, och bli den som basade för de andra trälarna. De trälar som hade en godhjärtat husbonde fick möjligheten att tjäna ihop pengar till att köpa sig själva fria.
