Apollon besöker Vulcanus smedja på en målning av Diego Velasquez.

Själva ordet ”vulkan” kommer av Vulcanus, som var den romerske eldguden. Vulcanus var i sin tur en variant på den grekiske smidesguden Hefaistos. Vulcanus var son till övergudarna Jupiter och Juno som bodde på berget Olympos. Men Juno tyckte att Vulcanus var så ful att hon sparkade ner honom från berget till jorden där vi människor bor. Havsnymfen Thetys tyckte synd om honom och uppfostrade honom istället i en grotta vid havet. I bergen på ön Lemnos bodde cykloper, enögda jättar, som tränade Hefaistos till att bli smed. Det var här han byggde upp sin egen smedja. Hefaistos var stor och stark, men sades ha ett fult ansikte. Hans fötter var missbildade (eller kanske blev de så av fallet från berget) och fötterna avbildas ibland som bak och framvända. Enligt vissa sagor är han helt lam och går med käpp eller med hjälp av benstöttor han gjort själv. Så småningom blev Vulcanus den skickligaste hantverkaren i världsalltet.
Han byggde sig en jättelik smedja under berget Etna (som ju är en vulkan) på ön Sicilien. Där anställde han de tre cykloperna, Arges (ljusspridaren), Brontes (dundraren) och Steropes (blixtraren) som hjälpredor. När de andra gudarna fick höra talas om alla de fantastiska ting han kunde göra ville de att han också skulle tillverka vapen och smycken till dem. Det första han gjorde var en gyllene tron åt sin mor Juno. Men så fort hon satte sig där fastnade hon och Vulcanus släppte henne inte fri förrän han fått kärleksgudinnan Venus till maka. Men det blev ett ledsamt äktenskap. Venus avskydde Vulcanus och bedrog honom ständigt med krigsguden Mars. Det sades att det var när Vulcanus hade grälat med Venus och var arg, det var då vulkanen Etna spydde ut eld och aska. Till slut lämnade Vulcanus Venus och återvände till Sicilien. Där förälskade han sig i havsnymfen Aetna (som gav namn åt vulkanen) och tillsammans fick de två söner, som också blev skickliga smeder. De blev i sin tur anfäder till ett helt hantverkarfolk.

I det antika romarriket firades Vulcanus den 23 augusti under den fest som kallades Volcanalia. Under festligheterna bad man Vulcanus att skona hus och grödor från bränder. Vulcanus hade flera tempel i Italien, bland annat vid foten av kullen Capitolium i Rom och i Roms stadsdel Campus Martius. Man dyrkade honom troligen också på andra ställen ute på landsbygden och på Sicilien.

Det finns en annan, grekisk myt om vulkanen Etna. I urtiden fanns det mäktigaste av alla vidunder, Tyfon, som man skulle kunna säga var urdraken. Tyfon hade hundra huvuden och minst lika många ormar som växte ut ur hans kropp. När han öppnade sitt gap kom tusenfalt starka stormvindar utfarande och glödande spott. Tillsammans med det kvinnliga monstret Echidna födde Tyfon fram en mängd monster som befolkade jorden. Gudarna blev förfärade över hur snabbt Tyfon och Ekidna avlade fram nya monster och Zeus bestämde sig för att sätta stopp för dem. Han mötte Tyfon i närstrid men först var vidundret för starkt och slet av Zeus hälsenor. När Zeus frisknat till möttes de igen och då hade han med sig sina mäktiga åskviggar, blixtar, som han slungade mot Tyfon. Nu fick monstret till slut ge sig och Zeus stängde in honom under berget Etna på Sicilien. Där ligger Tyfon fortfarande fastkedjad. Ibland försöker han slita sig fri från sina kedjor och då spricker berget och det sprutar ut lava och aska.