Konvulkan

Under utbrottet kastar vulkanen ut en mängd heta stenar som byggs upp i en hög kon runt kratern. De flesta konvulkaner får bara ett utbrott, som inte varar särskilt länge. De kan bildas som delar av mycket större vulkaner, eller på egen hand. Konvulkaner blir mellan 30 och 400 meter höga. Sunset Crater i Arizona och Paricutin i New Mexico är exempel på konvulkaner. Caja del Rio är ett helt fält bestående av konvulkaner.

Sköldvulkan

Sköldvulkaner bildas av utbrott av löst flytande lava, som breder ut sig utan att bilda några höga toppar. Sköldvulkanen sprider sig därför över landskapet. Framför allt Island och Hawaii har många sköldvulkaner. Skjaldbreiður är en isländsk vulkan, vars namn betyder ”Den breda skölden”. De hawaiianska öarna är resultatet av en serie slocknade sköldvulkaner. Den största av dessa är Mauna Loa, som sträcker sig 10200 m upp från havsbottnen. Den största sköldvulkan vi känner till är Olympus Mons, som ligger på planeten Mars.

Stratovulkan

Stratovulkanen byggs upp av trögflytande lava, aska, lavabomber och stenar. Ofta kommer magman ut via sidokanaler i den växande vulkanen. Stratovulkanen kastar också ofta ut stora mängder aska, som lägger sig på sluttningarna. Berömda stratovulkaner är Fuji i Japan och Vesuvius och Stromboli i Italien.

Supervulkan

Så här kallas ofta de vulkaner som är så stora att deras utbrott kan förändra utseendet på en kontinent eller ändra klimatet. De betraktas därför som de allra farligaste av vulkaner, men också de mest sällsynta. För att en vulkan ska klassas som en supervulkan måste den sprida sin lava och aska över ett område på minst 1 000 km³. Alla supervulkaner som människan stött på är slocknade. Det kan vara svårt att veta var de funnits just för att de är så stora. Slocknade supervulkaner bildar ofta sjöar, dalgångar eller avgrunder i havsbottnen. Exempel på gamla supervulkaner kan vara Neapelbukten i Italien, sjöarna Tuapo i Nya Zeeland och Toba på Sumatra, samt nationalparken Yellowstone i USA.

Sprickvulkan

Här bildar inte lavaflödet ett rör utan tränger genom sprickor i jordskorpan. Resultatet blir inte ett berg utan en sjö av lava.

Undervattensvulkan

De flesta vulkanutbrotten sker under havsytan, men det blir oftast inte så mycket skada från dem. Lavan som pressas ut stelnar oftast genast och blir till så kallad ”kuddlava”. Om utbrottet sker långt ner i havet pressas lavan och gaserna ner av själva trycket från allt vatten ovanför utbrottet. I grunda vatten kastas gaser och stenar upp över vattenytan och syns som svampmoln av rök som kommer ur vattnet. Om utbrottet är tillräckligt långt och kraftigt kan lavan bilda höga pelare av sten som till slut sticker upp ovanför vattenytan. På så sätt bildas nya öar.

Lervulkan

Det finns ingen magma som tränger upp ur marken som lava i lervulkanen. Istället bildas den av heta gaser, vatten och olika mineraler. De är därför mycket svalare än vanliga vulkaner. Lervulkaner kan bli upp till 700 m höga och 10 km i diameter, fast de flesta man känner till idag är mycket mindre. Lervulkaner har hittats i Ryssland, Iran, Pakistan, Azerbaijan, USA, Venezuela och Colombia. Många lervulkaner finns i havet.

Subglaciär vulkan

Dessa vulkaner dyker upp under glaciärer och andra tjocka istäcken. Hettan från lavan smälter isen, vilken i sin tur får lavan att svalna. Resultatet blir ett berg med konstig platt topp. Sådana berg kan man framför allt hitta i Antarktis och på Island (där de kallas ”bordsberg”), men också i områdena British Columbia och Yukon i Kanada.

Man använder VEI-skalan (Volcanic Explosive Index) för att mäta styrkan på en vulkan. VEI-skalan visar hur farlig vulkanen är och baseras på mängden lava och aska som uppstår. Skalan går från 0-8, där 7 till 8 beskriver en supervulkan.