Idag finns det många som kallar sig häxor utan någon koppling till Djävulen och det onda som häxan nästan alltid stått för i folktron. Det handlar framför allt om kvinnor som anammat det gamla bondesamhällets läkemedelskonst eller som utför spådomar.

De nya häxorna har gått tillbaka till värderingar som fanns innan häxor blev stämplade som Djävulens anhängare av den kristna kyrkan. Modern häxtro understryker ofta sambandet mellan människa och natur, och hur naturen genomgår faser i cykler, som årstiderna och månen. De moderna häxorna försöker helt enkelt omvandla ordet ”häxas” negativa klang till något positivt.

Under 1900-talet har det uppstått häxrörelser som betraktar sig själva som religioner. De är en del av det som kallas nyandlighet.

Wicca

Wiccaner firar Beltane i Avebury. (Bild från ShahMai Network)

Den största häxreligionen i världen är troligen Wicca-rörelsen, även om många wiccaner inte kallar sig själva häxor. Namnet ”Wicca” kommer av ett gammalt engelskt namn för häxa. Rörelsen startades av engelsmannen Gerald Gardner på 1950-talet. Han var medlem i ett häxsällskap som beskrev sig som ”en religion av kärlek, välbehag och spänning”.

Gardner skrev flera böcker som blev populära. ”Book of Shadows” var en sorts instruktionsbok för moderna häxor och var en blandning av trollformler, poesi och livsåskådning. Men det var hans bok ”Witchcraft Today” som spred dessa tankar vidare och som gjorde den moderna, naturdyrkande häxkulten känd. Wiccaner sätter ofta ihop en egen "Book of Shadows", som innehåller samlade trollformler, visdomsord och diverse recept.

Wiccanerna dyrkar Guden, som står för manlighet och solen, och Gudinnan som står för jorden och månen. Guden är behornad för att visa kopplingen till naturen och det vilda i den, till exempel djuren. Ibland avbildas Guden som ”The Green Man”, en gammal brittisk symbol för kopplingen mellan människa och natur.

En annan version av Guden är ”Ek-kungen och Järneks-kungen”. Den ene härskar över vår och sommar och den andre över höst och vinter. Hos de gamla brittiska keltiska folkslagen förekommer den behornade guden Cernunnos och Jägaren Herne, som bägge har många likheter med Guden.

Gudinnan är tre gestalter i en; Jungfrun, Modern och Haggan. Detta är en gammal uppfattning som kan spåras tillbaka till de keltiska folken, där Jungfrun och Modern är beskyddande gestalter, medan Haggan är en fruktansvärd och hämndlysten figur. Vissa wiccaner väljer att bara dyrka Gudinnan, eftersom de anser att hon är skapelsens moder och den som styr allt. Hon är både moder och hustru till guden.

Den behornade månen, en symbol för Gudinnan.

Vissa wiccaner utövar magi. Wiccansk magi kan förklaras ungefär så här: metoder att påverka verkligheten genom fokusering av tankar och känslor. Man använder ritualer som hjälper till att fokusera på det resultat man vill ha. Tumregeln är ungefär att: Fokuserar du på bra ting och känner tacksamhet kommer fler bra saker att hända dig, fokuserar du på dåliga saker kommer det motsatta in i ditt liv. Om till exempel en ägodel blivit stulen fokuserar inte wiccanen på att straffa tjuven, utan på att få tillbaka det stulna föremålet. Inom wiccansk magi åkallas ibland de ”fem elementen”, vilka sägs vara luft, jord, vatten, eld och eter (eller ande), som sammanfogar de övriga fyra. Varje element har sitt eget väderstreck, med den andliga kraften i mitten. Olika föremål används för att hjälpa utövaren att fokusera energi och tankar, till exempel bägare, svärd, stavar och kvastar.

Ett pentagram med den behornade guden i mitten.

Wicca använder flera olika symboler. Mest känd är pentagrammet, den femuddiga stjärnan, som ofta felaktigt kopplas samman med svart magi. Svartmagiker som dyrkar djävulen använder en uppochnedvänd version av pentagrammet. Pentagrammet är en mycket gammal symbol och används för att mota undan onda krafter. Riddaren Gawain av runda bordet från Kung Arthur-sagorna bar en sköld med ett pentagram under sina äventyr. Pentagrammet symboliserar också de fem elementen. En symbol för Gudinnan är den ”behornade månen”, en bild som visar månen som uppgående, full och nedgående. Denna bild representerar Gudinnans tre personligheter.

Wiccanerna firar åtta högtider om året, kopplade till årstidernas skiftningar. Dessa högtider har sitt ursprung i mycket gamla Europeiska traditioner. En av dessa är till exempel Beltane, som är en fruktbarhetsfest som firas kring första maj.

En modern häxa: TipToeChick är en solitär wiccan som vloggar på YouTube.

Wicca kan utövas i ett sällskap eller ensam. De ensamma wiccanerna går dock miste om den kunskap som bevaras inom ett sällskap. Ett av sällskapets syften är att odla och bevara erfarenheter och kunskap i generationer. Wiccanerna håller sig för sig själva och arbetar inte med att värva nya medlemmar. Det kan därför vara svårt att hitta ett sällskap och bli medlem. Det finns också wiccaner som frivilligt väljer att utöva sin religion ensamma, eftersom de anser att det är upp till varje individ att bestämma hur ens andlighet ska se ut.

Stregheria och Feri

Stregheria är en italiensk häxreligion som gjordes populär under 1980-talet av Raven Grimassi. Stregheria tillber den antika gudinnan Diana som en mångudinna. De dyrkar också hennes son Dianus och dotter Aradia. Dianus kallas ibland Lucifer, men har enligt Stregherianerna inget med den kristna djävulen att göra., utan tillbeds som en solgud. Man tillber också avlidna förfäder och ber dem om råd och hjälp.

Feri är ett annat samfund grundat av Victor och Cora Anderson. Här är fokusen på den mänskliga sexualtiteten och de energier som Feri-utövarna tror kan komma ur olika sinnestillstånd. Man tillber tre gudar, stjärngudinnan och hennes tvillingar. Uppfattningen är att människosjälen är uppdelad i tre avdelningar, något som troligen hämtats fråm Huna-religionen på Hawaii.