Segelsjöfartens historia

Så länge som det har funnits människor har man hittat på olika sätt att ta sig över vatten för att få tag i föda. Att upptäcka nya jaktmarker och för att fiska. Till en början använde man sig av enkla flottar, kanoter hopbundna av vass. Senare kom man på att man med hjälp av yxor och eld kunde tillverka enkla kanotliknande båtar, så kallade ekstockar.

Viljan att upptäcka områden längre bort på ett bekvämare sätt ledde fram att man satte segel på sin farkost. Man samlade på sig kunskaper och erfarenheter vilket ledde till större och bättre farkoster. Vikingaskeppen var de första riktiga segelfartygen. Man kunde än så länge bara segla när man hade medvind eller vinden snett bakifrån. Blåste det emot fick man ta till årorna eller invänta bättre vindar.

Vikingarnas färder blev längre och längre vilket ledde till att man byggde allt större fartyg. Vikingarnas sjöfärder var både handelsresor och rena rövar resor. Man upptäckte att handeln var lönsam vilket gjorde att man behövde bekvämare fartyg för sjömännen och mer plats för last. Det gjorde att fartygen försågs med däck och blev bredare och högre. Den båttyp som växte fram brukar kallas kogg.

Bildandet av Hansan som var ett handelsmonopol med främst tyska städer ledde till utvecklad handel med krav på fartyg som kunde ta ännu mer last. Det blev den så kallade Koggen. Koggen ersattes på 1400 talet av Holkar. Det var fartyg som byggdes med plankorna kant i kant till skillnad från vikingaskeppen där man lade plankorna snett över varandra som fiskfjäll. Man hade en liknande utveckling i Medelhavet. Där var det italienska städer som var de ledande.