Själva ordet slöjd kommer från fornsvenskans slöghp och slögher som betyder händig, påhittig, skicklig eller konstfärdig. Det var precis vad människorna behövde vara som levde i den tid när man inte kunde gå till affären eller beställa från Internet och köpa det man behövde, utan man fick tillverka det själv.

Man fick odla sin säd och potatis och föda upp de djur som sedan skulle bli till mat. De verktyg man behövde till jordbruket fick man också tillverka själv. Ofta satt hela familjen på vinterkvällarna framför brasan eller oljelampan och männen täljde till pinnar till räfsor så att de skulle vara färdiga att använda till våren. Eller så gjorde de mindre arbeten som var lämpliga att utföras i köket. Mor i huset kanske satt vid sin vävstol och vävde ylletyg med ull som man fått från de egna fåren eller linneväv av lin som man odlat och berett till lingarn. Någon av de äldre flickorna sydde kläder till familjen medan systern satt vid spinnrocken och spann garn.

De små barnen satt och tittade på samtidigt som de lyssnade på farmor när hon berättade sagor och skrönor för att roa dem som arbetade. På så sätt lärde de sig barnen grunderna för olika hantverk och när de blev lite äldre fick de själva ta över någon syssla. Man kan säga att traditionerna och kunnandet på så sätt gick i arv.

På större gårdar hade man kanske en egen smedja så att man kunde tillverka yxor, liar knivar och laga trasiga vagnshjul och man kunde också få inkomster genom att utföra arbeten åt andra.

De som hade små gårdar kunde dryga ut sina små inkomster genom att ägna sig åt att tillverka föremål som de sedan gick in till närmaste stad och sålde på marknader. Det var korgar, laggkärl, smidesprodukter, vävda tyger, tovade vantar och så vidare. Listan kan göras lång.

Ofta blev det så att en by blev speciellt duktig på att tillverka korgar, andra tovade vantar. En tredje tillverkade laggkärl och så vidare. De områden som hade särskilt duktiga slöjdare var Dalarna, Sjuhäradsbygden i södra Västergötland samt norra Skåne. De reste ofta långa sträckor för att sälja sina varor och spred därigenom sitt hantverk och sin kunskap vidare runt om i Sverige.

Det var också vanligt med kringvandrande hantverkare. Exempelvis så fanns det skräddare som vandrade runt och erbjöd sina tjänster mot mat, uppehälle och en liten lön. Takläggare som gjorde halmtak var ytterligare en av många olika sorters kringvandrande hantverkare.

I slutet av 1800-talet började industritillverkade varor att ta över marknaden. Det ansågs finare att ha fabrikstillverkade föremål än handtillverkade. Hemgjorda kläder tolkades som att man var så fattig att man inte hade råd med ”köpekläder”.

Sakta började hemslöjden att trängas ut av fabriksföremål. Men under första och andra världskriget upphörde nästan all import och då fick man ”damma av” de gamla kunskaperna igen. Det blev återigen nödvändigt att väva av den egna ullen, man började åter att odla lin. Man fick börja att tillverka sina verktyg och så vidare.

Efter andra världskriget slut tog fabrikstillverkade föremål över marknaden igen. Tack vare att man hade infört slöjd som ett skolämne redan 1878 och tack vare hembygdsföreningar och föreningen Svensk hemslöjd har slöjden lyckats att överleva och nu är det kö till kurser som anordnas och det är hög status att ha en hemvävd duk eller en hemsydd klänning eller att ha en hemgjord kniv i bältet.

På slöjdens minisida kommer vi att lägga ut filmer som visar hur du själv kan göra egna föremål.

Vi siktar på att vi under våren kanske kan hinna med att lägga ut 8 – 10 filmer.

Se, lär och prova på i Unga Faktas slöjdfilmotek!

Täljning Gunnar visar hur man täljer en fågel. 13:14 min	Broderi Lena visar roliga sätt att bl.a. göra sina jeans mera personliga. 13 min

Vill du veta mer om slöjd så kan du skriva frågor till våra experter Gunnar och Lena.

Du kan också ta kontakt med din närmaste hemslöjdskonsulent och ställa frågor eller höra efter om de har någon kurs i det ämne som intresserar dig:

http://www.nfh.se/hemslojdskonsulenter/kontaktadinhemslojdskonsulent

Studieförbunden har också kurser. De brukar starta vår och höst.