Varför jag?

Skriven av Becca, 11 år från Bålsta.

Jag vaknar med ett ryck. Jag var kallsvettig och mitt lakan var blött. Vad hände med mig?Jag visste att något var fel. Min dörr öppnas och där stog min storesyster Linda. Jag sätter mig upp i sängen och min syster sätter sig på min sänkkant. Hon smeker min kind och säger med rädd röst:
- Mamma ligger på sjukhus, hon ska opereras.
- Varför det? Vart är pappa? Frågar jag panikslaget.
- Hon har fått en hjärtinfarkt igen, och kommer kanske att dö. Pappa är på sjukhuset och väntar på besked.Ida är också på sjukhuset.
Det rinner en tår från min kind och jag kramar min syster.
- Min lilla Ida, tänker jag
Alt kommer bli bra, säger Linda.men jag tror henne inte. Jag släpper min syster och går sakta mot garderoben
- Vart ska du?
- Till pappa och mamma och Ida.

Jag är elva år och heter cecilia. Jag har en storasyster och en lillasyster. Min storasyster heter Linda och min lillasyter heter Ida. Min mamma har hjärtproblem och har fått hjärtinfarkt sex gånger. Hon heter Alexandra. Min pappa heter Daniel. Min bästa vän heter Ninni och bor brevid mig.

Jag tittar ut genom fönstret i bilen. Nu är vi framme. Jag öppnar bildörren och springer in till sjukhuset. Jag möter pappa och ida i entren. Jag kramar båda två. Vi går upp till väntrummet utanför operationssalen.
Efter en stunnd kommer en sköterska ut. Hon säger att hon kommer att klara sig. Jag skriker av lycka. Men plötsligt hörs nånting i operationssalen. Det piper och piper. Plötsligt kommer en sköterska ut och säger med lugn röst " Eran mamma Är död". Det ekar i mitt huvud. Eran mamma är död, eran mamma är död. En tår rinner ner från min kind och en till och ännu en till. Varför just jag?