Vampyrfladdermusen
Den Central- och Sydamerikanska vampyrfladdermusen har fått sitt namn efter folktrons blodsugande monster.
Inte tvärtom.
Det finns fyra arter: Desmodus Rotunda, Desmodus Rufus, Didemus Yungi och Diphylla Caudata. Den liknar till det yttre de fladdermöss vi har här i Sverige, men är något mindre. Vanliga fladdermöss livnär sig på insekter, frukt eller blomnektar, och det finns t o m några som fångar fisk. Men vampyrfladdermusen skaffar mat på ett ovanligare sätt.
Under natten väljer den ut ett lämpligt offer, ofta sovande boskap. Den sätter sig på ett ställe där huden är tunn, men okänslig. Det kan vara på öronen eller längst ner på bakbenen. Med sina sylvassa tänder gör den sedan ett snitt i en åder, och lapar i sig blodet som rinner ut.
 |
En aztekisk bild av en
vampyrfladdermus. |
Då den är mätt flyger den iväg, men därmed slutar inte problemen för värddjuren. Vampyrfladdermusens saliv innehåller nämligen ett enzym som hindrar blodet från att koagulera. Det fortsätter alltså att rinna ett tag efteråt. Såren är inte så stora, så blodförlusten blir inte direkt farlig. Men så länge såret är öppet kan det dra åt sig andra parasiter och bakterier.
Det händer ibland att vampyrfladdermusen dricker blod från människor, men då har den också inte lyckats hitta några andra bytesdjur. Ett sådant tillfälle var då en mängd fladdermöss invaderade en ö utanför Brasilien i oktober 1976. Det fanns för tillfället en brist på boskap i trakten, och sovande människor fick då stå för blodet. En stark lampa brukar räcka för att hålla vampyrfladdermöss borta, om man till exempel campar i djungeln.
Den medicinska vetenskapen är mycket intresserad av vampyrfladdermusens saliv. Man hoppas kunna använda den i ett medel mot blodproppar. Ett sådant läkemedel skulle hjälpa många människor.
