Sheridan le Fanu
1851 satt den irländske författaren Sheridan Le Fanu (1814-1873) och jobbade på sin egen vampyrhistoria.
Den färdiga berättelsen, "Carmilla", handlar om hur en mystisk flicka tas om hand av en adelsfamilj efter en olycka.
Hon kallar sig Carmilla och blir snabbt vän med familjens dotter, Laura. Plötsligt börjar Laura tyna bort i en konstig sjukdom. Om nätterna drömmer hon att en jättelik katt kryper upp i hennes säng.
Från grannslottet anländer general Spielsdorf, som kan förklara hur allt ligger till. Carmilla är en vampyr, som i kattgestalt suger blod från Laura om natten. Spielsdorf vet, för hans egen dotter mötte sin död i Carmillas klor!
När familjen rusar upp i Lauras sovrum kommer de på Carmilla mitt i blodsugandet. Vampyren hoppar ut genom ett fönster och försvinner i natten. Men Spielsdorf vet på råd.
Han kallar på vampyrexperten baron von Vordenburg, och tillsammans hittar de Carmillas grav i ruinerna av ett gammalt slott. Det visar sig att hon egentligen heter Mircalla Karnstein (hos generalen hade hon kallat sig Millarca), och har varit död i flera århundraden.
I fasa får Laura se på när de bägge männen slår en påle genom hjärtat på vampyren, hugger av huvudet och bränner kroppen.
Le Fanu hade ett underligt sätt att skriva sina historier på. Han började arbeta med en skräckberättelse strax innan han gick och lade sig på kvällen. Under natten drömde han hemska mardrömmar, som sedan blev grund för nya rysare. Det här stressade på, och en natt stannade hans hjärta i sömnen.
