Efter Lugosi
 |
| Lon Chaney, Jr. |
Fler än Lugosi spelade Dracula under den här tiden. Det var Universal som ägde rättigheterna till figuren, så det var bara de som kunde göra filmer om honom.
"Draculas son" (1943) handlar egentligen om greven själv. Här kallar han sig Alucard (läs baklänges) och köper en plantage i södra USA. Han gifter sig också! I det lustiga slutet läser vampyrjägarna i Bram stokers bok hur man ska ta kål på den blodtörstige greven. Det var Lon Chaney jr som spelade vampyren här. Han var nog lite för knubbig för rollen, och var mer känd för att spela varulv på film.
Så småningom fick Universal för sig att trycka in Frankensteins monster, varulven och Dracula i samma handling. I filmerna "Frankensteins hus" (1944) och "Draculas hus" (1945) gestaltas greven av John Carradine.
 |
| John Carradine |
Hans magra, gråhåriga gestalt stämde bättre överens med Stokers bild av vampyren. Han var också en mycket bra skådespelare, och hade en djup, dånande röst som passade de ödesmättade replikerna. Carradine spelade Dracula en gång till i sin karriär. I den märkliga B-filmen "Billy the Kid möter Dracula" (1966) möter vampyren, och blir så småningom dödad av den legendariske western-banditen.
Under 50-talet försökte sig många andra på vampyrfilmen. I "Draculas återkomst" (1958) spelas greven av Francis Lederer, och klär sig som vilken affärsman som helst. Slängkappan är ersatt av en svart överrock. Handlingen utspelar sig i en amerikansk småstad, dit vampyren flyttar under hemligt namn.
"Vampyren" från 1957 handlar om en vetenskapsman som försöker ta fram en medicin från fladdermus-körtlar. När han provar ett piller förvandlas han till ett blodsugande monster.
"Blood of Dracula" (1957) handlar om en hypnotiserad flicka som börjar dricka blod. Dracula själv finns inte med alls.
I "Blood of the Vampire" (1958) återvänder en läkare som vampyr efter att ha dött i en blodsjukdom. Han tar hjälp av en puckelryggig galning för att hitta offer. Men till slut tröttnar hans kumpan på eländet, och släpper lös en skock hundar på vampyren. Ingen av de här filmerna har precis blivit någon klassiker.
