Hammer
Det engelska filmbolaget Hammer stod för nästa stora vampyr-våg på biodukarna. 1958 kom de ut med filmen "Dracula" (på svenska "I Draculas klor"), som blev en omedelbar framgång över hela världen. Den var gjord i färg och utspelade sig i slutet på 1800-talet, precis som Bram Stokers bok.
Dessa två saker skiljde den från alla tidigare vampyrfilmer. Den var också mer vågad, vad det gällde blod och våld. Hammer vad också noga med att hålla sina kvinnliga vampyr-offer kurviga, och lättklädda.
Christopher Lee, som spelar Dracula, är nog också den bäste av alla filmvampyrer. Han är lång och stilig, klädd i en mörk gentlemanna-kostym med svart slängkappa. Han rör sig med adelsmannens värdighet och högburna huvud. Men då han överfaller sina offer eller slåss med sina förföljare, förändras hans utseende. Han blir till ett vilddjur med blottade huggtänder och blodsprängda ögon, som väsande kastar motståndarna tvärs igenom rummet. I de här scenerna bar Lee bl a ett par kontaktlinser som gjorde hans ögon lysande röda. När han tog ut linserna efter en hel inspelningsdag, var ögonen lika röda som innan!
Handlingen i "I Draculas klor" är en blandning av Stokers bok och Universals "Dracula". Den utspelar sig helt i Karpaternas berg. Vampyrjägaren van Helsing finns med, här spelad av Peter Cushing. Slutstriden mellan Dracula och van Helsing blir våldsam. I slottet Draculas bibliotek drabbar de bägge fienderna samman i en vild brottningsmatch. Till slut sliter van Helsing ner några stora draperier, och gryningsljus strömmar in och bränner av Draculas ena fot. Vampyren försöker kräla undan, men van Helsing håller upp ett par korslagda ljusstakar och tvingar ut Dracula i solen. Inom kort har all hud och allt kött flagnat bort på den skrikande vampyren, och han löses upp i aska. Bara hans ring blir kvar.
Hammer gjorde fem Dracula-filmer till, alla med Lee i huvudrollen. Ibland dök Cushing upp som vampyrjägare. De blev ett populärt radarpar och gjorde många andra filmer tillsammans. Lees Dracula är som en sorts vampyrernas James Bond. Det finns nästan inget som rår på honom, och alla kvinnor faller för honom. Men man kan också se en sorgsenhet ibland.
 |
| Peter Cushing |
Och en sak är säker; Lees Dracula är inte sugen på att dö! Hammers Draculafilmer innehåller alltid våldsamma dödscener för sin monsterhjälte. Lee rullar med sina blodsprängda ögon och skriker i dödsångest när slutet närmar sig. Han dör också på de mest fantasifulla sätt. En gång ramlar han ned i en ravin och spetsas på ett kors. En annan gång slår blixten ner i honom, och han brinner upp.
Till slut blev Hammers Draculafilmer urvattnade. Man flyttade handlingen till nutiden, och Dracula fick bli någon sorts ondskefull affärsman, som Bond-skurkarna. Lee tröttnade och lade slängkappan på hyllan. Han spelar fortfarande in film varje år. Man kan se honom som riddar Kato i "Mio min Mio", eller som boven Scaramanga i Bondfilmen "Mannen med den gyllene pistolen" Nu senast är han med i "Sagan om ringen", "Sleepy Hollow" och "Star Wars; Episode II".
 |
Christopher Lee som Dracula i
"El Conde Dracula". |
Peter Cushing dog 1995. Hans mest kända roll är nog som dödsstjärnans överbefälhavare i "Stjärnornas krig".
1970 gjordes i Spanien ett tappert försök att troget filma Stokers roman "Dracula". Christopher Lee ställde upp, och spelade greven som han ser ut i boken, med grått hår och slokmustasch. Lee var bra som Dracula, liksom Herbert Lom som van Helsing och Klaus Kinski som Renfield. Tyvärr var resten av filmen inget vidare.
 |
Ingrid Pitt visar gaddarna i
" The Vampire Lovers". |
Hammer gjorde även andra vampyrfilmer. "The Vampire Lovers" (på svenska "Vampyren – en erotisk mardröm") från 1970, bygger på Sheridan Le Fanus "Carmilla".
I "Vampyrernas cirkus" (1972) underhåller blodsugarna sina offer innan de hugger in.
"Countess Dracula" (1971) handlar om Elisabeth Báthory.
Vampyrerna i "Captain Kronos –Vampire Hunter" (på svenska "Vampyrjägaren") från 1973 suger inte blod, utan livskraft. Den blonde mästerfäktaren Kronos reser runt på landsbygden med en puckelryggig professor, och tar kål på dem.
"Legenden om de sju guldvampyrerna" (1973) är också värd att nämna som en konstig blandning mellan kung fu –och vampyrfilm.
