Bela Lugosi
1931 får vi äntligen möta vampyren, som de flesta tänker sig honom.
Filmbolaget Universal köpte rättigheterna till att göra en film på en pjäs, som byggde på Stokers "Dracula". Till huvudrollen valde man den en av de män som spelat figuren på scenen; Bela Lugosi.
Lugosi var ungrare, och talade med en konstig skorrande brytning. Han hade en genomträngande blick, och ett mörkt sydländskt utseende. Som klädsel bar denna Dracula alltid frack och en svart slängkappa. Just slängkappan blev ett viktigt verktyg för Lugosi, som på olika sätt svepte tyget om sig som ett par stora vingar.
Universals "Dracula" (på svenska "Mysteriet Dracula") blev en braksuccé. Kvinnorna var som galna i Lugosis vampyr, och skådespelaren fick under denna period över tusen beundrarbrev per dag.
Sanningen är, att utan Lugosi vore filmen inte särskilt märkvärdig. Den är ibland rentav tråkig. Det syns verkligen att man utgått från en pjäs, även om filmens kulissbyggen är fantastiska. På den här tiden vågade man inte visa några ruskigheter på film. Man får därför aldrig se Dracula bita någon på riktigt. När Dracula dör på slutet tittar kameran liksom bort, och man hör bara en utdraget jämmer. Handlingen i boken är förenklad och många figurer är bortplockade. Men filmen var en sensation på sin tid, och Universal började göra en mängd (bättre) skräckfilmer, som t ex "Frankenstein" (1931), "Mumien" (1932) och "Varulven" (1941).
Några år senare kom en uppföljare, "Draculas dotter". Den saknade Lugosi, och blev ingen vidare framgång. Det var Lugosis Dracula som blev bilden för vampyren i allmänhet. Skulle man skämta om vampyrer, såg de ut som Lugosi. Dök vampyren upp i reklam, liknade den Lugosi. Han hade fastnat i rollen och fick ofta spela vampyrer i fortsättningen.
"Vampyrens märke" från 1935 var en sorts nyinspelning av "London After Midnight". Här heter Lugosis vampyr greve Mora, men ser ut som, och låter som, Dracula. I "Vampyrens återkomst" från 1944 hamnar Lugosis Dracula-kopia Armand Tesla mitt i bombningarna av London under andra världskriget. Som kumpan har han en tam varulv.
Lugosi spelade Dracula bara en gång till på film, i komedin "Abbot & Costello Meet Frankenstein" (på svenska "Huu, så hemskt!") från 1947. Han blev senare beroende av morfin, och dog utfattig och nedbruten 1956.
