Vampyrer, Skandinavien

Skandinavien

Den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus (ca 1150-1220) har i sina skrifter berättat om vampyrer här i Norden.

I sin danska krönika (”Gesta Danorum”) berättar Saxo om dansk trollkarl som kallade sig Mid-Odin. Han trodde att han var lika mäktig som asaguden Oden, och utmanade honom på duell i magi.

Oden dök upp och besegrade lätt Mid-Odin. Då Oden rest överföll folket på orten trollkarlen och slog ihjäl honom. De var trötta på hans svartkonster, som ställt till med mycket tråkigheter i bygden.

Men Mid-Odin kom tillbaka efter döden, nu mycket värre än han någonsin varit. Om nätterna dök han upp i folks hem och utplånade hela familjer genom att dricka deras blod. Till slut löste man problemet genom att gräva upp den odöde trollkarlen, hugga av hans huvud och slå en påle genom hjärtat.

Saxo har också berättat om ”Mångudinnans tempel”, som ska ligga i Kyrkhult, Blekinge.

Enligt Saxo besökte den skånske småkungen Hoter trakterna norr om sitt rike, då han red vilse i skogsbygden. Han frågade en vandrare han mötte om en plats där han och hans häst kunde få vila över natten. Vandraren förklarade att här i närheten fanns bara mångudinnans tempel, men där kunde ingen vettig människa sova.

Fullmåneljusa nätter kom nämligen mångudinnan ridande över himlavalvet, med ett följe av troll vampyrer och annat otyg. Om hon hittade någon i sitt tempel då, tömde hon dem på blod.. Hoter följde vandrarens råd och red vidare.

I verkligheten är ”templet” resterna av någon sorts fornborg. Det är några stenar som ligger i en knappt synbar cirkel på en udde i Hörnesjön, Kyrkhult. En förklaring är att platsen använts som spannmålsförråd för mycket länge sedan.

Mångudinnan själv liknar mycket den romerska jaktgudinnan Diana (i Grekland Artemis). Precis som dessa är mångudinnan nämligen klädd i vitt och har en månskära i pannan.

Diana har senare blivit en symbol för nattens mystiska makter, och det finns fortfarande moderna häxor som tillber henne. Det finns också bitar av den germanska Holda; en skördegudinna som reste över natthimlen med ett släp av otäcka varelser. På något sätt tycks det ha uppstått en sorts blandning av äldre gudinnor som hamnat i västra Blekinge. Det finns också sägner om en nedgrävd skatt som mångudinnan vaktar, och hur folk som letat efter den hittats döda på Hörnesjöns stränder.

Det finns en i Sverige vida spridd folksaga som kallas ”Vampyren”, eller ”Friaren med det gröna skägget”.

I berättelsen lovar en flicka att gifta sig bara med en friare med grönt skägg. Hon tror förstås att hon ska få vara ifred på det här sättet, men samma kväll knackar det på dörren och en man med grönt pipskägg står utanför. Nu blir hon tvungen att hålla sitt ord.

Efter giftermålet far paret iväg i mannens släde (eftersom det är vinter), men det tar lång tid att komma hem, eftersom han envisas med att stanna vid varenda kyrka och gå in. Han gör detta ensam, men till slut blir bruden alltför nyfiken och smyger fram till kyrkoporten för att titta genom nyckelhålet.

Där inne ser hon att hennes grönskäggige make har dragit fram flera nybegravda lik, och håller på att sluka dem.

Halvt galen av fasa rusar hon hela vägen hem där hon utmattad och förfrusen kollapsar. Hon blir sedan sängliggande i flera veckor. Hennes ryslige make kom aldrig tillbaka.

”Vampyren” i historien är egentligen ingen vampyr. Han påminner mer om en sorts likätande onda andar som österlandet kallas Ghouler. Man hittar dem bl a i ”Tusen och en natt”, och det är möjligt att den ruskiga sagan härstammar från arabländerna.

Från skånska Arild kommer en riktigt kuslig vampyrhistoria. Det här är en sägen som utspelar sig i slutet av 1700-talet.

En kapten som tröttnat på sjölivet köpte en stuga i Arild. Där flyttade han in med sin syster och en hushållerska. Till en början var allt fridfullt i det lilla huset, men så började obehagliga saker hända. Om nätterna sov kaptenen oroligt. I sitt slummer anade han någon som kom in i rummet. En gång kände han en stinkande andedräkt mot sin kind. En annan gång grep en iskall hand om hans arm, då han skulle tända lampan.

Varje morgon var han helt uttröttad. Han blev också allt blekare och svagare. Han beslöt sig för att resa utomlands, för att pigga upp sig. Det hjälpte faktiskt. När han kom hem var det istället han syster som insjuknat. Hon hade också fått märkliga sår på halsen som inte ville läka.

En dag fick de besök av byns ålderman. Han hade hört talas om deras besvär. Åldermannen berättade att ett skepp förlist i en storm utanför Arild för några år sedan. Bara en man hade överlevt; en blek främling de kallade Jacko. Men även Jacko dukade snart under efter en tids sjukdom. Han begravdes i en björkdunge bakom kaptenens stuga. Nu hade Jacko kommit tillbaka som en vampyr!

Kaptenen och åldermannen grävde upp kistan och öppnade den. Jacko såg lika dan ut som han gjort när han dog. Åldermannen drog fram en lång kniv, och körde denna i hjärtat på liket. Sedan tillkallade han byns präst som läste några böner över kistan, varefter den åter grävdes ner. På platsen planterades hagtorn i korsform. Sedan dess har ingen haft besvär av vampyren i Arild.