Cirka 850-933
När Harald blev kung över Norge var han bara tio år gammal. Hans far, Halvdan Svarte, hade redan förberett honom så väl att han kunde ta över tronen, då fadern dog. Det var många småkungar som försökte resa sig mot pojken i protest mot de höga skatterna, men de blev snabbt kuvade av den unge regenten.
Harald erövrar Norge
På den här tiden lydde inte Norge under en enda härskare, men efter bråket med småkungarna beslöt sig unge Harald för att ena landet. Han svor att inte klippa håret eller skägget förrän han lyckats med detta. Han blev därför kallad Harald Kalufsen, eftersom det tog ett tag innan han lyckats.
Först drog Harald norröver och besegrade de hövdingar som härskade över västanfjällen. Sedan tog han en tur in i Värmland och erövrade även detta landskap. År 872 hade de övriga småkungarna kaxat sig samman för att möta Harald i ett sjöslag i Havsfjord, men de blev alla bittert besegrade.
Nu härskade Harald över hela Norge, och kunde med gott samvete klippa sig. Han blev alltså inte kallad Hårfagre för sin yviga frisyr, utan för att han alltid höll håret välansat.
Folket utvandrar
Nu började han gå hårt åt bönderna med höga skatter. Till slut blev folk så trötta på detta att de började utvandra. På så sätt upptäckte man både Island och Grönland, och flera kolonier byggdes på dessa öar. Andra valde att bege sig till Frankrike, de skotska öarna eller Färöarna.
Men Harald var slug. Han gjorde de besegrade småkungarna till jarlar och gav dem vardera uppåt 100 krigare. Dessa skickade han nu efter de utflyttade norrmännen.
Orkney och Shetlandsöarna underkuvades och ställdes under hans styre. Island och Grönland rådde han dock aldrig på, fast dessa öar låg närmre Norge. Där hade folk rotat sig så bra, att de var villiga att slåss till varje pris för sina hem.
Ett arv - många söner
Harald fick tjugo söner med lite olika kvinnor. Bland dessa delade han sitt rike strax innan han dog. Han begrep emellertid att de aldrig skulle ha lyckats hålla sams, så han satte sin ende son med hustrun som överkonung.
Denne man, Erik Blodyx, var en sällsynt våldsam typ, och mördade flera av sina bröder. Han styrde med järnhand Norge tills han själv mötte döden i ett slag med vikingar från de olika kolonierna år 951.
