 |
| Utgårds borg. |
Den mest trollkunnige av alla jättar var Utgårdaloke. Han bodde i den storslagna Utgårds borg, och hade som nöje att förleda synen på förbiresande vandrare.
En gång reste Tor, Loke, Tjalve och Röskva genom Jotunheim. Då natten föll på hittade de en tom sal som de slog sig ner i för att sova. På morgonen fick de se att de egentligen vilat inuti en jättevante, och att den enorme ägaren fortfarande slumrade ett stycke från dem.
Tor försökte förgäves väcka jätten, och slog till slut Mjölner i hans skalle. Jätten ruskade bara på sig och mumlade något om löv som fallit över honom.
 |
| Tor försöker att väcka jätten Skrymer. |
Tor drämde till igen, men hade inte större lycka denna gång. Jätten öppnade ena ögat och klagade över ekollon som ramlade i hans huvud. Tredje gången slår Tor till med full kraft, men får bara jätten att vända sig om i sömnen och muttra över fågelskit i håret.
Till slut vaknar dock jätten av sig själv och berättar att han heter Skrymer. Han föreslår att asarna slår följe med honom en bit på vägen, vilket de något motvilligt går med på. Skrymer var i själva verket den förklädde Utgårdaloke. Han hade skyddat sitt huvud med tre kraftiga stenblock, och det var tur, ty annars hade Mjölner krossat hans skalle som ett ägg.
Kampen i Utgårdalokes borg
Så småningom tar Skrymer adjö av asarna, men då är de redan framme vid Utgårds borg. Strax dyker Utgårdaloke upp och välkomnar sällskapet. De bjuds in på kvällsvard hos jätten, men måltiden blir allt annat än angenäm. Utgårdaloke förolämpar Tor på alla möjliga sätt och kallar honom för en vekling. Asarnas heder står på spel och Utgårdaloke förslår en tävling för att se vem som är herre på täppan.
Först ska Loke äta i kapp med jätten Loge. De börjar samtidigt på var sitt enormt fat gröt, men när Loke hunnit halvvägs är Loge redan klar. Han har till och med satt i sig fatet!
Sedan skall den snabbfotade Tjalve springa ikapp med jätten Huge. Tjalve rusar iväg medan Huge står kvar utan att röra en lem. Men just som Tjalve ska passera målstrecket passeras han av Huge som rör sig med blixtens hastighet.
Tor får ett enormt horn med mjöd som han ska tömma, och första klunken verkar gå bra. Snart märker dock Tor att mjödet aldrig tycks ta slut. Fast han är en stordrickare tvingas han till slut ställa ner hornet.
 |
| Tor lyfter Utgårdalokes katt. |
Jättens nästa utmaning till Tor är att han ska lyfta Utgårdalokes katt. Tor blir mäkta förgrymmad, men griper tag i djuret för att kasta iväg det. Men hur han än lyfter får han inte katten från golvet. Den blir bara längre och längre och det verkar som om Tor inte ska lyckas här heller. Då en av kattens tassar lyfter från golvet bleknar Utgårdaloke av avbryter tävlingen.
Tor ska få brottas med hans gamla farmor Elle istället. En skröplig gammal jättegumma kommer instaplandes och ställer sig framför Tor. Asaguden ryter att han vill tampas med Utgårdaloke själv, men då den gamla gumman slår armarna om honom inser han att han kommer att ha nog att göra med henne.
Det blir en vild kamp mellan de två. Tor kämpar med hela sin styrka, men trots detta får Elle slutligen ner honom på knä. Då släpper gumman sitt grepp och linkar iväg. Då avslöjar Utgårdaloke till sist det otroliga spratt han spelat asarna.
Loge visar sig vara elden och Huge tanken (som ju färdas fortare än allting annat). Mjödet som Tor försökte dricka upp var världshavens vatten. Katten var Midgårdsormen, och då Tor nästan lyfte djuret höll svansen på att slitas ur ormens käft. Hade detta hänt skulle Midgård rämnat och andra katastrofer följt. Farmor Elle var inget annat än själva ålderdomen, och ändå fick hon bara ner Tor på knä.
Jättarna är djupt imponerade och hyllar för en gångs skull asarna.
